- Värst vad du är glad idag då, muttrade jag trött till min bror Chaz när han kom till frukostbordet.

- Justin kommer hit idag! förklarade han.

Justin? Justin BIEBER? Skulle han komma HIT idag? Just det... Han och Chaz var ju polare tidigare. Åh, vad han var störande då. De hade hållit på att rreta mig för mitt skratt hela tiden, och kallat mig barnunge... Jag var faktiskt bara ett år yngre än dem. Men det var länge sedan, nu var ju Justin känd och hade sällan tid för Stratford. När jag tänkte efter, hade jag faktiskt inte sett honom på flera år... Han hade nog ändrats, och jag med. Jag kände att jag rodnade när jag tänkte på hur han såg ut nuförtiden. 

- Vad är det med dig? Du blev plötsligt alldeles röd! retades Chaz.

- Blev jag visst inte! svarade jag surt och gick därifrån. Jag kunde höra hur Chaz skrattade åt mig.

Det var inte så att jag var en Belieber eller något... Jag lyssnade på hans låtar ibland, bara för att jag kände honom förut, och jag tyckte väl han såg helt okej ut.. Men inget mer! 

Jag lade mig ner på sängen och funderade på att Justin Bieber skulle komma hit idag. Efter en stund slog det mig: JAG skuell träffa JUSTIN BIEBER!!! Världsberömda Justin Bieber! Miljontals tjejer skulle nog döda för att få vara mig idag... Och här var jag, och bara låg i min säng. Kanske bäst att börja göra mig i ordning, han var ju trots allt känd. Tänk om han hade en massa paparazzis med sig!

Jag gick till min garderob. Där fanns ju ingenting! I alla fall ingenting som skulle se tillräckligt bra ut i tidningar, eller på internet... Egentligen bryr jag mig inte så mycket om mode och utseende och så, men nog vill man ju se någolunda hyfsad ut om man kommer på bild med en kändis... 

Nåja, det fick bli en vanlig röd topp och mina favorit jeansshorts. Det framhävde mina former. När jag klätt mig började jag platta håret, usch jag tyckte verkligen inte om mina lockar! Jag hade aldrig förstått mig på människor som vill ha lockigt hår! De är bara i vägen och gör hårtet trassligt! Eftersom mitt hår ör så tjockt tog det väldigt länge att platta det. Under tiden lade jag på daotrn och lyssnade på Justin. 

Tänk att jag skulle träffa honom idag...

När håret äntligen var plattat sminkade jag mig lite. Jag skulle aldrig våga visa mig för någon utan smink! Fastän jag bara skulle gå efter posten var jga tvungen att sminka mig... Annars såg jag ut som en trött hund! 

Jag gick ner för att fråga Chaz exakt när Justin skulle komma. 

- Jag ska faktiskt snart fara och möta honom på flygplatsen, berättade han.

- Jaha, vad tänkte ni hitta på sen? undrade jag. 

- Vet inte, hänga med Alex...

Jag nickade, det borde jag väl ha förstått. De tre hade varit svåra att skilja åt när vi var yngre. Alla visste vem de var, för de hade alltid något på gång. Och jag hade bara varit den lilla störande barnungen som var lillasyster till en av dem. Jag suckade.

- Vad suckar du åt? Är du fortfarande arg för att du inte fick vara med när vi var yngre? flinade brorsan.

- Äh, lägg av! sa jag och boxade till honom. 

Det gjorde bara att hans flin blev större.

- Men nu måste jag åka så att jag inte kommer försenat till flygplatsen! sa han sedan och gick till farstun. 

När jag hörde dörren slå igen gick jag tillbaka till mitt rum. Varför var jag så rastlös?! Jag bestämde mig för att ta en promenad för att få lite koll på tankarna. Jag tog på mig mina converse och gick ut.

Så varmt det var ute! Det kändes verkligen att det var första dagen på sommarlovet. Solen sken högt i den blåa himmeln, och jag kände hur dess strålar fick min hy att bli brunare. Åh, jag älskade verkligen sommaren!

Jag tänkte tillbaka på min barndom igen. Det var som om det egentligen var Justins fel att jag itne fått vara med... För sedan han åkt iväg hade jag och Alex blivit ganska bra vänner, eftersom hon är min brors bästa vän ser jag ju ganska mycket av henne, och dessutom var Chaz mycket snällare med mig nu. Inte för att han någonsin varit elak, men när man är liten tar man inte allting så lätt. 

Både Chaz och Alex hade hjälpt mig mycket när ... vill inte ens tänka hans namn... våldtog mig förra sommaren. Vet inte vad jaf skulle gjort utan dem...

Så alltså, jag kom fram till att det var Justin jag skulle skylla på för att jag inte fått vara med förut. Så... varför pirrade det då i min mage när jag tänkte på att jag snart skulle få träffa honom igen..?

// CEMT <3

Solens gula strålar sken in genom fönstren, det var dels ljuset och dels värmen som hade väckt mig. Ännu en dag som tonåring. Det var tur att det var sommarlov i alla fall, vad jag hade längtat till denna dag! Jag hade äntligen klarat ut high school, betygen var förstås inte de bästa, men vad fan kunde jag göra åt saken? Det var inte mitt fel att lärarna inte tålde mig och eleverna var idioter. 

Jag rullade kraftlöst ut ur sängen och landade på golvet med en låg duns. Smärta var alltid den bästa och mest effektiva väckarklockan. 

Långsamt ställde jag mig upp och traskade in i badrummet med släpiga steg, gäspade stort medans. Så stort att jag råkade blunda för en bråkdelssekund och inte märkte hur jag gick in i dörren.

   - Aj, muttrade jag bittert och gned mig i pannan.

Det fanns förstås ingen annan i min lägenhet som kunde blåsa på blåmärket (inte för att jag skulle be någon göra det i alla fall men men), jag var ensam som jag hade varit i några månader nu.

Jag ville inte tänka på mamma och pappa utan öppnade badrumsdörren och ställde mig framför spegeln, skruvade på ljummet vatten och sköljde ansiktet. Min hy kändes slät mot fingrarna och jag ställde mig rät för att se om något hade förändrats sedan igår. Nej, ansiktet var som det alltid varit. Hyn var vit, utom på kinderna där den tog en rosigare färg. Mina ögon såg trötta ut, trots den ljusa gröngråa värgen. Mitt kastanjfärgade hår var slarvigt, men det tänkte jag snart ändra på med hjälp av hårvårdsprodukter speciellt anpassade efter mitt känsliga hår. 

Jag skulle aldrig våga färga mitt hår, kan inte fatta varför folk inte var nöjda med vad de hade.

Jag borstade tänderna och trippade in till det ljusa urgulliga köket som fanns i min lägenhet. Mamma och pappa hade lämnat mig en hel del pengar, så jag svälte inte direkt. Faktum var att jag hade råd med det mesta, en liten lägenhet och en bil! Jag hade inte rört mina collegepengar än, men det skulle jag komma till. Jag ville inte bli något som krävde något college. Jag ville bli rockstjärna. Låter kanske knäppt men, nu när mamma och pappa inte var här att stoppa mig (usch, hur kunde jag ens tänka så?!) så tänkte jag bli vad jag själv ville bli och inte någon mäklare. 

   Jag satte på tevatten och bestämde mig redan då att jag skulle ut och skejta senare. Så jag valde snabbt kläder ur min walk-in-closet och valde ut några kläder som jag kände för att ha. Jag tyckte aldrig om kläder, inte för att jag ville springa runt naken, men jag var faktiskt inte som de där andra brudarna som bara ääälskar kläder. 

Medan jag drack te och åt en macka (ja, jag dricker te på morgonen. Konsigt kanske, men det är uppiggande!) så fick jag plötsligt ett sms. Det var Chaz, min bästa vän. Och ja, han var en kille. Tjejer kan vara vänner med killar, och han var faktiskt som en bror till mig. 

Justin is coming back today! We're going to hang out, wanna come? 

Justin vem? Usch, inte han! Jag menar, fine. Han var faktiskt inte så dum, rätt het också, men komigen! Hans fangirls förstörde hans liv för honom, stackarn hade ju inget privatliv. Jag tyckte bara synd om honom. 

Ja, jag kände Justin. Vi brukade hänga när vi var små, inte för att det spelade någon roll. Han hade förändrats, och det hade jag med. Jag hade faktiskt haft en crush på honom förr, men inte längre. Och det spelade ingen roll heller, för han kunde få typ vilken tjej som helst i hela världen. Varför skulle han välja en tomboy som jag? 

//CEMT<3

Cecilia, jag, kommer att skriva ur Justins perspektiv! :D Honom vet vi allt om redan, men jag bjuder på en bild ändå! 

//CEMT

Och jag Tilda kommer då skriva ur Chaz Somers perspektiv. :)

 Chaz är Justins bästa vän och Jessicas storebror. Han är 18 år.

Puss puss!!! <3 <3 

 //CEMT  

Namn: Jessica Bella Melody Somers

Ålder: 17 år

Familj: Storebror Chaz, mamma och pappa

Utseende: Jessica ser ut som Lucy Hale. Hon har mörkbrunt, lockigt hår och grön-bruna ögon. Hennes fantastiska utstrålning och oemotståndliga blick gör att hon kan få nästan vem hon vill. Men det som hände henne för ett år sedan har gjort att hon inte vågar släppa någon nära henne längre. 

Personlighet: Jessica är en glad tjej med ett ganska mörkt förflutet. Hon blev våldtagen av sin pojkvän när hon var 16 och tvingades ta abort. Det har satt vissa spår i henne, men med musiken och hennes vänner och familj har hon överlvet. Hon älskar att sjunga och skriva egna låtar, hon spelar både piano och gitarr, men hon vågar inte sjunga inför publik. 

Det är jag, Ebba, som kommer skriva om Jessica. :)

//CEMT

Namn: Alex Trish Melanie Laroche. 

Ålder: 18 år. 

Utseende: (Typ som på bilden.) Alex har rödbrunt hår och gröna ögon, och ett mystiskt leende som ingen kille kan motstå. 

Personliget: Hon är en pojkflicka, men låter sig inte nedsättas av andra som är taskiga. Hon har ett häftigt temperament, men hon bryr sig verkligen om de som betyder ngt för henne. Hon har blivit mobbad men aldrig tagit åt sig, mobbarna har bara gjort henne starkare. 

Familj: Hennes föräldrar dog i en bilolycka när hon var liten, så hon har blivit tvungen att bo med sin faster som betyder jättemycket för henne innan hon fyllde arton. 

Jag, Molly, kommer att skriva om henen ^^

//CEMT

Heej!! Vi är fyra tjejer som älskar Justin bieber och vi har startat denna bloggen för att vi ska skriva fanfics om honom här! 

Vi är Cecilia, Ebba, Molly och Tilda, allså CEMT. 

Justin är något vi älskar gemensamt, och han betyder jättemycket fö r oss! Så vi har bestämt att skriva det här om honom! 

Vi lägger upp mer om själva novellen snart typ hur alla sr ut och så. Det kommer vara jättemycket kärlek och intriger! 

Hoppas ni gillar det! KOmmentera! 

Puss och kram! <33