Justin

Hon låg i mina armar. Hennes mjuka hår kittlade mig överallt där det kom åt bar hud.

 Vi var ute på en picknick, bara hon och jag. I en glänta i skogen, skyddad från mänskligheten med höga barr träd. Bäcken lät så att den utestängde billjud. 

 En tom korg (Bortsett från de smutsiga tallrikarna) låg en bit bort från hos. Den hade innehållit mackor och kakor. När vi hade ätit upp allt hade vi lagt oss ned på den klassiskt vit/röd rutiga filten och bara stirrat upp i himlen. Pratet hade ebbat ut efter några minuter, och ersatts med att vi bara studerade de få molnen på den klar blå himlen. Solen lös på oss. Men jag behövde inte någon sol när jag hade Jess.

 Tre veckor.

 Det var allt som hade krävts för att få mig att falla för dig, min kära Jessica. Min vackra, fantastiska, söta, ljuvliga Jessica. 

 Det kändes som om det vore för bra för att vara sant, på så många vis. 

 Vad skulle hända när fansen fick reda på det här? Skulle de reagera bra eller dåligt på det? Skulle det bli som med min förra flickvän, samma visa med mordhot och hat?

 Namnet skulle bli lite kul nog... Jussica... Justica. Något sådant. 

 Fansen skulle inte kunna slita henne ifrån mig, det visste jag. De skulle itne göra så mot mig, det visste jag. Kanske några, men de var inte mina Beliebers. Jag ogillade de så mycket, även om de köpte min musik, förstörde de bara för mig, och satte ett dåligt rykte för resten av fansen.

 Jessica.

 Hennes förra pojkvän då? Skulle han dyka upp igen, den här gången när hon var ensam? Tanken fick mig att rysa, och jag skakade genast av mig den.

 Det kanske skulle vara något så simpelt som en bilolycka.

 Jag kände det på mig, den här lyckan  skulle inte kunna bestå. 

 " Vad tänker du på?" frågade Jess och rullade runt så att hon kunde se mig i ögonen.

 " Dig." svarade jag med ett leende. Hon fnittrade och grabbade tag i min hand.

 " Lova att inget ska sära oss åt." Det högg till i hjärtat.

 " Lovar." 

 Det skulle jag se till.

_________________________________________

TADA! Hyfsad uppdatering, haha! Om jag får underkänt är det ert fel, hehe. Nej men jag älskar er. Förlåt för att jag babblar... Kommentera? :)

//CEMT

Chaz

Jag stod framför spegeln och försökte fixa mitt hår. Det var lördag, dags för min date med Jasmine. Jess kom springade ner för trappan och och hon stannade och rufsade om mitt hår med ett skratt. 

- Så, nu rä du skitsnygg, sa hon och jag suckade. Men så såg jag is pegeln och såg att det faktiskt var rätt snyggt, det såg ut som att jag nyss hade varit ute och åkt skateboard. 

- Tack syrran, sa jag med ett leende och hon flinade tillbaka.

- Du har inte varit ute på en date på evigheter, vi måste ju se till att det går bra nu för en gångs skull, skrattade hon och jag blängde på henne. Det var över ett år sedan, men de retade mig fortfarande. Jag hade fixat en date med en skitsnygg tjej som jag hade varit kär i flera månader. Jag hade tagit med henne till en resturang och spillt mitt glas med cola på hennes klänning. Jag hade inte sett henne sen dess.

Jag drog handen genom håret en sista gång och tog mina bilnyklar och sprang ut till min bil på uppfarten. Jag tröck på knappen på nyckeln och lysena på bilen blinkade till. Jag öppnade dörren och hoppade in bakom raten.

Radion hoppade igång och "We Are Never Getting Back Together" började spela. 

Jag körde förbi flerta hus, vinkade till familjen som hade släppt ut sin son på vägen, som jag nästan hade kört på, och körde genom centrum, ända tills jag kom fram till ett stort blått hus uppe på en kulle. Wow, den här familjen måste vara rik. En stor tjusig bil stod på uppfarten, och huset var verkligen enormt. Gården också. EN stor fontän stod vid verandan med en grusväg runt sig. Stenarna var pärlvita och glänste i den heta solen. 

Jag klev ut ur bilen och gick upp för de vita trappstegen fram till den stora pärlvita dörren. Jag knackade först, me  de hördes knappt så jag ringde på ringklockan istälet. En moledi plingade inanför dörren. Dörren öppnas och en lång man i kostym stirrade ner på mig. Jag kände mig plötsligt som en uteliggare med min enkla t-shirt och trasiga jeans.

- Ähm...jag...är Jasmine här? stammar jag och mannen rynkade på näsan.

- Så du är de där Chas? frågade han missnöjt och jag harklade mig.

- Det är Chaz, med ett Z...

- Hm, sa han bara och jag såg ner på mina fötter. 

- Far, det är ingen fara, gå iväg, sa Jasmine och jag såg upp igen. Hon var verkligen snygg. Hon bar en söt vit sommarklänning som slutade lite ovanför knäna, och hennes hår var lockigt och glänste i solen. Hon påminde mig om de pärlita stenanarna runt fontänen. Mannen gick och Jasmine kom ut till mig.

- Förlåt, min familj är rätt, strikta, suckade hon och jag log. Sen blev det tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jga stod bara och log som ett fån. Hon var så vacker.

- Ska vi gå? frågade hon och jag kunde prata igen.

- Ja, förlåt...jag...kom, stammade jag och vi gick bort till bilen. Hon tyckte säkert att jag var en stor tönt. Men hon satte sig i passagerarsätet och jag satte mig bakom ratten.

- Vad blir det för film? frågade hon och jag backade ut på vägen och började köra mot centrum.

- The Hangover, svarade jag och hon log och kollade ut genom fönstret. Biohuset dök upp och jag parkerade på parkeringen. Vi gick ut ur bilen och jag låste bilen innan vi gick in i den stora svarta byggnaden. Vi satte oss i en av sofforna för att vänta på att vi ska få gå in. Det här var ett bra tillfälle att prata, vi kommer inte kunna göra det när vi ser på filmen. 

- Du, din familj verkar vara väldigt rik, du är assnygg och skulle kunna få vilken kille du vill, varför sa du ja till mig? frågade jag. Jag hade tänkt på det ett tag nu.

- För att du är snygg, och du är inte alls som de tråkiga töntarna som mina föräldrar försöker para ihop mig med, sa hon med ett leende och lutade sig lite mot mig. Jag fick plötasligt lite svårt att andas. Men jag höll mig cool. Jag ville inte faila igen. 

- Försöker de para ihop dig med töntar? frågade jag och hon nickade.

- Rika skitstövlar som lockar en med dyra presenter, men pratar om inget annat än skolan och ekonomin, och mina föräldrar gillar dem, och det gillar jag inte, saa hon och virade sitt hår runt fingret. Jag såg att de började släpa in folk, så vi reste oss och gick fram till biosnubben. Vi gav honom våra biljetter och vi fick gå upp för trappan.

Än så länge gick allt bra.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev rätt kort, men jag vil att det ska sluta där!!! :)

Jag hoppas att ni tyker om novellen, och förlåt för att vi inte skriver så ofta, men alla har fullt upp i skolan!!! Jag hatar verkligen prov. >:(

Men, kommentera är ni gulliga!!!! <3

kram på er!!!

//CEMT <3 <3

Förlåt för att vi inte har skrivt ngt, jag har i alla fall haft prov....och mina föräldrar tjatade på mig att plugga, och tog min dator tills provet var över. Men nu har jag fått tillbaka den, så nu ska jag skriva lite. Jag började på et kapittel förut, men nu ska jag skriva klart det!!!   

Kram på er!!!

//Tilda <3 <3

Alex (förlåt för uppehållet, jag lovar att det inte ska hända igen, k?<3=)

Jaha. 

Tydligen var Justin ihop med jessica nu. Chaz hade verkar vara ganska osäker på vad han skulel känna när han ringde mig för att berätta. 

När vi hade pratat klart lade jag på och damp ner på soffan jag hade stått vid. 

Jag försökte återhålla tårarna och låtsas att jag inte brydde mig, fast jag visste att det var lögner alltihop, varför skulel jag försöka ljug för mig själv när jag visste att jag egentligen brydde mig jättemycket om vad Justin gjrode?

Men jag försökte ändå svälja tårarna. 

Alex, alltid den som är utanför, för cool för pojkvän. 

Kunde de inte se? Kunde de inte se hur svag jag var? Hur mycket jag behövde hjälp av en annan person? 

Nej, jag måste vara stark! 

Jag grep tag i min skateboard och rusade ut ur lägenheten. Ville nästan åka ner för trapporna för att bryta nacken, men jag slog igen dörren och rusade ner för trapporna bara. 

När jag var ute på trottoaren slängde jag skateboarden på marken och gjorde fart med ena foten. 

Även om jag grät kunde jag känna den sköna känslan av frihet fara genom mitt bröst. 

Att skateboarda var precis som att surfa, fast på marken. 

Skateboard var det enda som kunde få mig att lugna ner mig, det och musik. 

Jag slog på Paramore och åkte runt i närheten, funderade på att kanske åka till den där butiken där jag hade sett klänningen! 

Om Justin såg att jag också kunde vara kvinnlig så kanske han skulle välja mig? 

Ja! Jag bestämde mig för att åka till butiken och var där på tip minuter. 

Jag tog upp skateboarden och gick in på affären. Letade efter klänningen men lyckades inte hitta den. Jag hade den minsta storleken som fanns där, och den var borta. De som var för stora var verkligen för stora, så jag skulle aldrig kunna ha dem på mig. 

   Jag letade efter den där gubben som hade sagt att jag var fotomodell-aktig igår men han var inte i närheten. Några tjejer gick runt och höll påmed kläder i närheten, men jag ignorerade dem. Klänningen var förstås borta, den var så vacker så ingen kunde missa den. 

   - Letar du efter något? frågade en djup mansröst och jag vände mig mot kassan. 

En ung och otroligt snygg kille tittade på mig, och blåste charmigt iväg en hårlock från pannan. Han log brett mot mig och såg ut som om han verkligen ville hjälpa mig. 

Jag kände hur jag rodnade och önskade att jag hade tagit på mig snyggare kläder. Fast sedan mindes jag Justin och blev genast arg på killen för att han hade fått mig att glömma Justin. 

   - Ja, jag var här igår. Jag provade en beige klänning men den verkar vara borta nu. 

   - Pappa sa att det var en tjej här som provade den och inte ville köpa den igår, var det du? Han sa att hon hade brunt hår, så. 

   - Ja, det är jag. Kan jag få den? 

Killen skrattade så hans smilgropar syntes. 

   - Nej, men du kan få köpa den! skämtade han. 

Jag himlade med ögonen men han såg det inte utan böjde sig ner och tog fram klänningen ut någon låda. Den var precis lika vackre som den hade varit igår. 

   - Den här? frågade han och räckte mig den. 

   - Ja! Det är den! Hur mycket? 

   - 300 kronor. Fast om du skaffar medlemsskap så får du femtio kronor rabatt, erbjöd han vänligt och log igen. 

Jag ville inte ha något töntigt medemsskap, jag hade inte tid med det här! Jag ville bara ha klänningen, så jag letade bara fram pengarna. Fast nu när jag tänkte efter, femtio kronor låg ju inte på marken. 

   - Okej, jag skaffar väl medlemsskap! suckade jag. 

   - Yay! Vad heter du? 

   - Alex Goozé. 

Killen tittade förvånat upp från datorn och log brett. 

   - Alex? Heter du också Alex? 

   - Vadå också?

   - Jag heter Alex jag med. Fast ja, Alexander. Vilket sammanträffande, va?

Jag himmlade med ögonen igen och suckade. Var det verkligen meningen att de skulle ta på kundernas tid såhär?

Fast han var ju faktiskt jättesöt och hade en väldigt skön röst. Så jag klagade inte. 

   - Alexandra Goozé antar jag?

   - Nej, bara Alex. 

   - Okej. Här får du, bara Alex. 

Han gav mig påsen med klänningen och ett plastkort med butikens namn på. Jag stoppade in det i fickan och undrade hur dum jag skulle se ut som jag skejtade med en påse. 

Jag vänder mig om för att gå då den andra Alex plötsligt börjaar prata igen. 

   - Du skejtar! 

   - Ja? sa jag och vände mig om igen. 

   - Häftigt. Jag med, ibland. Brukar vara i parken, det är ett lugnt ställe där. Rekomenderar! 

Alex blinkade med ena ögat och log igen. Försökte han flörta med mig? Tja, när jag ändå inte kunde få Justin så kunde jag ju bevisa att jag kunde få någon, eller hur? 

Jag log tillbaka mot Alex. 

   - Jobbar du här hela tiden? 

   - Nej, bara på onsdagar och fredagar. Från tolv till fem. 

   - Okej. Vi ses! ropade jag över axeln och började i snabb takt ta mgi därifrån. 

   - Gör vi?! ropade han bakom mig fast jag log bara för mig själv och började skejta därifrån. 

______________________________________________________________

Allstå, ni verkar inte alls gilla Alex. Tycker ni att hon ens behövs i den här novellen? För jag har ganska mycket saker att göra annars, så det blir ingen större förlust om jag sticker och jag får med tid för andra saker ^^

Jag menar, om Alex ändå blir hatad av alla så ska vi kanske inte ha med henne? 

Jag kan vara med på sidan ibland och hjälpa de andra tjejerna med sina kapitel och så, men annars så tror jag inte Alex verkligen behövs. 

Älskar er alla sm röstade på Alex och som läser!

Kommentera"

//CEMT<3

Jessica

Plötsligt fick jag syn på en allt för bekant person. Hans stora muskler, hans nuförtiden flottiga hår och hans nattmörka ögon gick inte att ta miste på. Killen som så ofta besökte mina mardrömmar och fick mig att vakna i panik, hyperventilerande och genomsvettig med tårar rinnande nedför mina kinder, stod nu några meter ifrån mig. Varför nu, varför här på vår underbara dejt?! Vill någon högre makt förstöra mitt liv så gärna att de skickar honom efter mig vart jag än går? Så fort jag känner mig hel och lycklig MÅSTE han såklart dyka upp igen.

- Vi sticker, okej, säger jag stelt till Justin när situationen sjunkit in, och reser mig upp.

Jag måste ut därifrån, bort. Bort från honom, bort från hans äckliga närvaro. Jag hörde honom ropa efter mig, usch jag hatade verkligen den där rösten, den där sliskiga, sötaktiga rösten som bara fick en att vilja spy. Jag ökade på takten för jag skulle inte klara av detta längre till. Som tur hörde jag att Justin gjorde det samma, tack och lov att han är så underbar som han är! Åh, vad skulle jag göra utan honom?

- Vem var det där? frågade Justin när vi kört iväg. Det är klart att han ville veta, jag kände mig lite elak som uppfört mig så oförskämt och bara marscherat iväg när vi var på dejt. Men... jag kunde inte rå för det. Jag svalde.

- Min... Min expojkvän, fick jag fram.

DÅ kunde jag inte hålla tillbaka gråten längre. Helt plötsligt kom den, jag började gråta helt hysteriskt. Justin körde åt sidan och stannade bilen.

Justin sträckte sig över till mitt säte och gav mig en kram, vilket var lite besvärligt eftersom, ja... vi satt i en bil. Han försökte lyfta mig över till hans famn, så för att hjälpa till försökte jag maka mig lite närmare. Men jag hade nästan inga krafter alls, så till sist gav gav jag upp och lutade mig mot honom i stället, ännu häftigt gråtande.

- Såja, såja, ingen fara, allting är lugnt, försökte han trösta mig samtidigt som han strök mitt hår. Vi satt så väldigt länge innan jag äntligen lyckades dra ett djupt andetag och begränsa snyftningarna.

- Förlåt, viskade jag med en bristande röst. Jag kände mig som en idiot, han visste ju inte ens vad det var fråga om, om inte Chaz eller Alex hade berättat, och här bara låg jag i hans famn och storgrät.

- Sch... hyschade han.

Efter att snyftningarna avtagit låg jag kvar i hans famn ännu en stund. Det avr så skönt lugnande att ha huvudet mot hans bröst och höra hans hjärtslag medan han lugnande strök mig över huvudet. Jag låg där och samlade mig, för jag visste att jag måste berätta för honom. Det var så orättvist mot honom att han inte visste, och han måste ju nästan dö av nyfikenhet, tycker man i alla fall.

Så när jag kände mig så redo som man nu kan käna sig i en sån här situation satte jag mig långsamt upp. Rädd för att möta hans blick styrdes mina ögon som vanligt till mina händer. Jag visste inte hur jag skulle få fram det här...

- Jessica... började Justin och satte handen under min haka för att få se mina ögon. Jag lät honom lyfta mitt huvud, och mötte en väldigt orolig Justin. Och hans oro verkade bli ännu större när han mötte min blick. Jag måste verkligen se hemsk ut...

Jag sänkte blicken igen, men den här gången för att ta tag i Justins händer. Jag behövde verkligen all styrka jag kunde få nu. Jag tog ett djupt andetag och såg sedan Justin i ögonen. Du klarar det här Jessica!

- Jag antar att varken Chaz eller Alex har berättat för dig... började jag, och det var som om något i Justins huvud klarnade när han frågande skakade långsamt på huvudet, som för att få mig att fortsätta.
- Förra våren blev jag tillsammans med en kille... Vi hade det jätte bra tillsammans och vi älskade verkligen varandra. Eller, det var vad jag trodde i alla fall... Han fick mig att känna så som jag aldrig känt förut, och han fick mig att älska mig själv nästan lika mycket som jag älskade honom. Jag hade aldrig förut släppt någon så nära mig som jag gjorde med honom, han visste precis allting om mig. Jag var världens lyckliga människa tillsammans med honom. Men en kväll på sommarlovet...
Jag var tvungen att ta en paus. Justin kramade hårdare om mina händer, som om han redan anade vad som skulle komma till näst. Jag drog några andetag innan jag fortsatte.

- Vi var på poolparty hos en av hans vänner. De var några år äldre än mig och hade alkohol... Jag passade inte riktigt in på festen, men han ville ha mig där och jag ville vara med honom, så. Han var lite påverkad, och började bete sig underligt. Han sa att han ville ha sex med mig framför alla andra, för att visa hur sexig jag är, sa han.

Usch, minnesbilder blixtrade förbi. Jag märkte att jag grät igen. Det var länge sedan jag hade talat om händelsen, och på ett sätt skönt att få ut allting till någon. Men det var så otroligt svårt. Hur skulle jag någonsin komma över det här?

Justin hade en nästan plågad blick och drog mig till hans famn igen. Han kramade mig hårt och mumlade, som om han ville intala sig själv någonting:

- Åh Jessica, min söta stackars lilla Jessica, om och om igen. Det var avslappnande, och jag tvingade mig själv att berätta slutet.
- Han lyssnade inte på mina ’nej’, och jag hade ingen chans mot hans starka kropp. Jag skrek och bet och sparkade och slog, men kunde inte ta mig loss. Han var som en helt annan person, inte alls den pojkvän jag trodde att jag kände. Avlägset kunde jag höra hur hans fulla vänner hurrade och busvisslade när han drog av mig kläderna och trängde sig in i mig. Jag skrek av smärta och allting blev svart.
Jag stängde ögonen och lät tårarna falla. Försökte hitta lugnet, försökte stänga ut alla känslor som försökte krypa sig på och anfalla mig. Men det gick inte. De smärtsamma minnena fick mig att nästan vråla rakt ut, och jag kunde inte vara stilla. Jag började skaka och frysa, vrålande där i bilen medan tårarna bokstavligt talat sprutade. Jag kunde inte hejda mina känslor, alla övningar som jag lärt mig på terapin var som bortblåsta. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till!

Jag var vagt medveten om Justin som försökte hålla mig stilla, försökte trycka mig mot sig, men det var som om hela världen var borta. Som om jag levde i en bubbla som innehöll all denna ångest, och bubblan bara vägrade att spricka. Jag var inne i bubblan, oförmögen att ta mig ut. Suddigt såg jag en mycket orolig Justin som med mobilen mot örat såg ut att vara nära gråten.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så nu har Jessica äntligen berättat om sitt hemska förflutna för Justin, vad tycker ni? Vad tror ni ska hända nu??

Egentligen var det Mollys tur att skriva, men jag hade sån skrivlust så jag fick skriva i stället, nu när jag äntligen hade tid! :)  Samtidigt vill jag passa på att tacka för alla söta kommentarer, vi blir verkligen sjukt glada för varenda kommentar vi får! :') Så fortsätt med det! ;) Och det verkar som om många av er gillar Jessica, och det gör mig jätte glad! Jag älskar er alla! :* Det ger mig så mycket inspiration att skriva mera, men tyvärr är det sjukt mycket i skolan och det verkliga livet nu :/ Så vi alla ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men lovar att skriva så mycket vi hinner!

Puss och kram, ni är bäst! <3 // CEMT

Justin

Andas. Aaaandas. Sådär ja, lungt och stilla. Inget kommer att döda dig, ta det lungt. 

 Jag stod utanför Chaz dörr och förberedde mig för att knacka. Det var inte Chaz som jag var nervös för att träffa, det var Jessica. Jag skulle bjuda ut henne. Efter allt velande mellan henne och Alex orkade jag inte tänka längre. Jessica var den jag ville ha, så var det bara.

 Jessica med hennes ljuvliga skratt, bedårande ögon, fantastiska kropp... Det sista var ett ordentligt plus, men även utan den skulle jag gilla henne. Kanske till och med älska. 

 Jag slöt ögonen och framanade hennes ansikte från minnet. Varenda liten fräkne, varenda liten skrattrynka. Det var värt det. Om Chaz vill döda mig först så är det lungt.

 Jessica, hon är värt allt. 

 Jag tog ett till andetag och bultade på dörren. Jag hörde hur någon flög ned för trappan. Alldeles för lätta steg för att tillhöra Chaz. Jag hade rätt.

 Det var Jessica som öppnade.

 Hennes hår var en aning fuktigt (Förmodligen efter en dusch) och hon var iklädd ett par jobbing byxor och ett linne.

 " Hej..." började jag. Lagom pinsamt Justin, snyggt jobbat.

 " Hej!" nkvittrade hon och log stort, visade upp sina perfekta tänder. Eller tja, de var perfekta för mig i alla fall.

 " Jag undrar om... Öh..."

 " Vad?" frågade hon, det glada leendet byttes till ett förväntansfullt.

 " Jagundraromduvillgåutmedmig." sa jag snabbt och otydligt.

 " Vänta va?" Fan också. Jag harklade mig.

 " Jessica, vill du gå ut med mig?"

 " Som vänner?"

 " Nej som..." Snälla säg att hon inte bara vill vara vänner. " Som en dejt." Leendet blev glatt igen.

 " Såklart jag vill!" sa hon och nästan skuttade. Det kändes som en sten lämnade mitt bröst. 

 " Jag hämtar dig vid sju, ha på dig något som kan passa för en halvfin snabbmat resturang." sa jag och hon skrattade.

 " Låter underbart!" sa hon. Sedan blev det tyst.

 " Öhh... ses." sa jag och vände på klacken.

 " Justin vänta!" sa hon och grabbade tag i min hand. Hon ställde sig på tå och placerade en snabb puss på min kind. Jag kände att jag rodnade. Jag log ett litet leende mot henne och hon log tillbaka. Hon rodnade ungefär lika mycket som jag skulle jag tro.

 " Ses!"

 Jag sprang omkring i hela huset och letade efter kläder. Jag hade flyttat in hos mormor och morfar, jag hade saknat dom så mycket, så jag bestämde mig för att bo dör.  Det slutade med ett par mörka jeans, en lila t:shirt och ett par klassiska vita supras. Kunde aldrig gå fel med supras. Speciellt inte vita. 

 När jag stog och fixade håret framför spegeln ringde min mobil. 

 " Justiiin hääär." sa jag utraget samtidigt som jag fortsatte att fippla med min frisyr. 

 " Sen när dejtar du min syrra?"

 " Öhhh..."

 " Jag skämtar bara Juju!" sa Chaz i andra änden med ett skratt. Jag suckade lättat.

 " Så du har inget problem med det va?"

 " Nejdå. Men ta det lungt med henne för licksom... Öhh. Ja. Jag låter henne berätta det, hej."

 " Nej men vänta..." Ett utraget pip berättade för mig att samtalet var avslutat. Jag fixade till de sista hårlockarna innan jag var klar.

 " Okej. Då kör vi." 

 Jag körde upp på deras uppfart och tutade. Jessica kom genast utsrpingande, iförd en blommig kort klänning, sandaler, med håret lockat. Hon var lika strålande vacker som någonsin.

 " Hej!" sa hon glatt. Jag hälsade tillbaka innan jag rattade ut från utfarten.

 " Vart ska vi?" frågade hon efter ett tag.

 " Tja, kina resturang kanske?" Hon nickade.

 " Perfekt."

Det var en kina resturang inne i stan som hade en rätt bra middagsbuffe vad jag minns, så det skulle bli perfekt.

 När vi väl var där betalade jag för oss och vi tog för oss av maten. jag visste knappt vad hälften av sakerna var, bara att de var friterade. Räckte för mig. Jessica verkade dock ännu mer vilsen än jag.

 Efter ett par minuter var vi färdiga med att plocka mat och gick och satte oss i ett hörn.

 Vi åt, skrattade, pratade. Jag kan bara minnas att det var den bästa dejten jag någonsin ahde varit på. Efter att ha avlsutat portion nummer tre stelnade Jessica till, Hennes blick fastnade på något bakom mig.

 " Vi sticker okej." sa hon och reste sig upp. Jag kastade en blick över axeln och fick syn på en... Skrämmande kille. Utan att ifrågasätta Jessica började vi gå därifrån.

 " Har du inte saknat mig?!" hördes ett rop bakom oss. Jessica ökade på stegen, och så gjorde jag. Jag ville inget hellre än att fråga henne vem killen var, men hon verkade inget hellre än att ta sig till bilen så... 

 När vi väl körde därifrån frågade jag henne.

 " Vem var det där?"

 " Min... Min expojkvän."

______________________________________________________________________________________________

TACK för era kommentarer, ni är för söta, och jag älskar er allihop! En hyfsad lång del som kanske kan göra upp för att vi inte alltid har den bästa av uppdateringar, men vi har alla varit tvugna att plugga... Jag hjälpte Tilda med matten, haha :) 

Kommentera gärna, det betyder mycket som ni vet!

Ha det underbart!

//CEMT <3

-
//Cecilia