Alex var borta! Var i helvette är hon???

 Justin sptang iväg mot strandstugorna och jag stannade kvar med Jessica och såg över stranden...kunde inte se henne någonstans. 

 - Vart kan hon ha tagit vägen? frågade Jessica och ställde sig upp.

  - Jag vet inte...vet du varför hon stack? frågade jag och hon ryckte på axlarna.

- I don't have a clue, sa hon och såg lite oroligt på allt folk omkring oss. Solen lyste fortfarande stekhett på oss...Alex kanske hade gått hem på grund av värmen. Att sitta på stranden var inte riktigt hennes grej...hon var säkert hemma och åkte skateboard eller spelade Call of duty vid det här laget. Hon kanske sade till oss men vi inte hörde? 

 Justin kom inte tillbaka från stugan...vad höll honom kvar???

Jessica tänkte visst samma tanke för hon började springa mot stugan. Jag hängde efter och han precis ikapp henne innan hon öppnade dörren och klev in.

 Stugan verkade ganska gammal...men jag hann inte tänka så mycket på själva stugan...allt jag såg var hur Justin och Alex stod med armarna om varandra i mitten av rummet. Vad...i...helvette???

 - Vart har du varit? Vi blev jätteoroliga! utbrast jag och de ryckte till och släppte varandra.

  - Förlåt...men jag...jag kunde inte stå ut med värmen så jag gick hit, sa hon lite irriterat och jag suckade.

- Du kunde ha sagt till!

  - Jag gjorde det men ni hörde visst inte!!!

  - Okej sluta bråka nu! Alex är oskadd! Vi kan väl gå hem eller nåt? Jag orkar inte vara här mer! sa Jessica irriterat och blängde på Alex?

 - Ja...jag orkar inte heller vara här mer..., muttrade jag och gick ut från huset. De andra följde efter.

 Vi tog våra saker och hoppade in i bilen. Justin satte sig i passagerarsätet och tjejerna satte sig i baksätet.

Jag startade bilen och radion startade. Justin flinade lite när en av hans låtar hördes i högtalarna.

 Jag såg i backspegeln att Jessica mimade med texten och hörde hur Justin började sjunga med. Jessica slutade mima och började sjunga hon med. Hon hade alltid haft en bra sångröst, så det lät inte illa. Deras röster passade med varandra. 

 Jag himlade med ögonen åt dem och backade ut på vägen. Alex började också sjunga, också hon hade en bra sångröst. Det var lite skumt...alla mina vänner kunde sjunga...

 Justin knuffade till mig och ville att jag skulle hänga med. Deras sång var inte längre låg...de sjöng högt.

- Jag måste koncentrera mig på vägen, sa jag och skrattade åt dem när de började dansa.

  Vi var inte sura längre...fast jag kunde inte riktigt släppa att Justin kallade min syrra för söt som en karramell och sedan hitta honom och Alex med armarna om varandra...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Det blev ganska kort va??? Men jag tycker att det räcker!!! :)

  Jag hoppas att ni gillar vår novell om kära Justin!!! 

Kommentera är ni gulliga!!!

 Kram på er!!!

   //CEMT