Vi vet att vi har typ världens sämsta uppdatering, men asså, vi vill veta om det är någn där på andra sidan skärmen som läser det vi skrivver! 

Jag loovar, om vi får fem kommentarer på det senaste kapitlet så ska vi lägga upp en fortsättning, vi har nämligen redan skrivit nästa kapitel! :D 

Så FEM KOMMENTARER är det enda vi kräver av er! Snällaaa? Vi kommer inte att fortsätta annars, vi måste veta att ni är där även om vi inte förkänar det! :( 

Vi vill liksom inte skriva i onödan ;) 

Så snälla kommentera! <333

//CEMT<3

Chaz

Jag satt hemma i soffan och såg på tv med Jasmine. Hon ville se på nåt program om mode. Min mobil började ringa så jag tog bort armen från Jasmines axlar och svarade.

- Hallå?

- Hey Chas. Du...Alex, Jess. D eblev på körda av en bil. Jga åker till sjukhuset efte rammbulansen just nu. sa Justin och jag ställde mig upp. Va?

- Allvarligt?  skrek jag och Jasmine såg på mig.

-Ja, kom! sa Justin jäktat och lapå.

- Jag måste åka til sjukhuset. Kan du ta dig hem själv? frågade jag Jasmine panikslaget och hon nickade.

- Vad har hänt? frågade hon.

- Min syster och kompis har blivit påkörda av en bil, svarade jag och sprang bort till dörren. Jag måste åka dit, nu! Jag hoppade in i bilen och körde iväg. Hade inte tid att vinka tillbaka till grannen...måste till sjukhuset. NU NU NU!

När jag kom fram sprang jag ur bilen, låste den och sprang in i byggnaden. Jag fick syn på Jsutin som satt med ansiktet i händerna på en bänk, och sprang genast fram till honom.

- Hur mår dem? Frågade jag oroligt och han ryckte på axlara.

- Jag vet inte, ingen läkare svarar på frågan, sa han och såg på mig med röda ögon. Han gröt, jag ville också gråta. Tänk om de dog? De fick inte dö! Nej, inte min syster, inte min lilla syster som jag älskade mer än allt i världen. Inte min äslskade syster...och INTE ALEX!!! Gud om du tar dom från mig...snälla...ta dom inye! Gör int eså mot mig! SNÄLLA!!!!

Vi satt där länge och väntade på svar. Men ingen svarade på våra frågor. Vart var min syster? Vart var Alex? Var de döda? Nej...de kunde inte...nej...

Efter en timme kom en läkare fram till oss och vi ställde oss upp.

- Ni kan besöka dom nu, sa han och visade oss till ett rum. Och där på sängen låg Jessica, min älskade syster. Hon levde...men hon var inte vaken.

- Hon ligger i koma, men hon kommer vakna. Hon har några brutna ben, men de kommer bli hela, sa läkaren och jag gick genast fram till Jess. Hon hade bandage runt huvudet, och benen och armana och ena tummen. 

- Vart är Alex? frågar Justin oroligt och läkaren suckar.

- Hon opereras. Hon slog i huvudet väldigt hårt och...vi har några dåliga nyheter, men de får vänta till när hon komer, sa han och lämnad erummet.

- Ånej, dåliga nyheter är aldrig bra, sa Justin och gick fram till Jess. Han såg ner på henne med tårar i ögonen.

- Om hon dör kommer ja aldrig förlåta mig själv, sa han och torkade bort en tår.

- Vadå? Det var inte ditt fel, sa jag och såg på honom. Han sa inget på ett tag.

- Hon såg mig...jag kysste nästan Alex, sa han skamset och mötte min blick.VA?

- Föråt, sa han och såg bedjande på mig.

- HUR KUNDE DU? röt jag och slog till honom hårt på käften. Han skrek till och höll sih om näsan. Blod...rätt åt honom.

- DU SKULLE INT ESÅRA HENNE. DU SKULLE INTE!!! skrek jag förbannat och slog till honom på nytt. 

- SNÄLLA CHAZ, DET VAR INTE MENINGEN! Skrek han genom sina tårar och jag sparkade till honom.

- DU KSULLE INTE!!! DU SKULLE INTE!!! skrek jag och en läkare sprang in och drog unda n mig från Justin som låg på golvet. Han blödde lite här och var.

- VAD HÅLER NI PÅ MED? Skrek läkaren upprört och drog ut mig ur rummet. Jags kulle aldrig förlåta honom. Aldrig!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra!!! :)

FEM KOMMENTERARER TILL NÄSTA KAPITEL!!!! FRÅN OLIKA PERONER!!!

Kommentera är ni söta!!!   

//CEMT

Justin

 Telefon intervjuer... Gud vad jag hatade dom. När man inte kunde se ansiktet på folk, så blev jag alltid så osäker på vad jag höll på med. Man fattade aldrig när dom skojjade eller ej. Jag menar, ansiktet spelar så stor roll och jag vet inte... Jag blir förvirrad.

 " Och Justin... Det har kommit ut några bilder med dig och någon söt tjej. Kommentarer?" Jävla paparazzi, tänkte jag, men sa det såklart inte. Är det dags för mig att gå ut med mitt och Jess förhållande? Vi har inte varit ihop så länge, men det kändes faktiskt som ett bra läge. Hon hade redan pratat om det och jag ville att fansen skulle få veta. Eller, de bra i alla fall. Jag önskar att det fanns något sätt att bara kontakta den delen. Men tyvärr.

 " Ja. Det är Jessica. Min flickvän." sa jag med ett leende på läpparna. Jag hörde ett ohhande i andra änden. Efter det var intervjun slut och jag lade på. 

 Vad ska jag göra nu... 

 Det var ett tag sedan jag träffat Alex. Jag tog upp telefonen igen och slog snabbt och vant hennes nummer. Signalerna gick fram en efter en, men ingen Alex svarade. Skumt. 

 Jag bestämde mig för att låta det vara efter det och gå ut istället. Jag skickade iväg ett sms till Jessica att jag hade något att berätta för henne på vår dejt i kväll. Förhoppningsvis skulle hon bli glad.

Men min paus var snart slut. Snart var det dags för Believe turneringen, och tja... Det skulle bli stressig  och jobbigt igen. tro mig, jag älskar vad jag gör, men ibland blir det för mycket. Allt för mycket. Men mina älskade beliebers var lltid där för mig, så det är lugnt. Så länge de finns där så skulle allting bli bra. 

 Efter att ha gått runt kvarteret ringde mobilen. Jag trodde först att det var jessica, men nummerpresentatören visade Alex namn. 

 " Hej."

 "Hej."

 "Du hade ringt?"

 "Örhm ja... Det var ett tag sedan vi sågs... Ska vi försöka träffas?" frågade jag.

 "JA! Jag är i parken, ses där hej!" sa hon och lade på. Öhh. Det var mysko.

 Jag kom snabbt till parken. Hon satt där med sitt hår blänkande i solen. 

 Jag gick fram och hälsade. Hennes ögon fastnade i mina...

 Utan att någon av oss han reagera, lutade vi oss mot varandra och... 

 "JUSTIN!" ropade någon bakom mig. Jag vände på klacken och fick syn på Jess. "Tänkte du kyssa henne?!" ropade hon. Jag skakade på huvudet, oförmögen till att prata. 

 Tårar vällde upp i hennes ögon och hon sprang iväg. Jag sprang efter. Alex sprang förbi mig.

Vid vägen kom Alex fram till Jess. Hon grabbade tag i henne, medan Jess försökte slita sig ur hennes grepp. De snubblade ut på vägen.

 Sen kom lastbilen.

_______________________________________________

TVÅ DELAR TVÅ DAGAR I RAD, WOOO. Och ja, den här är otroligt framhastad, och inte särskilt bra, men jag var på skrivar humör, men hade egentligen ingen tid, men, hehe.

//CEMT <3

Alex

Jag träffade typ inte Justin alls följande väcka. Och varje gång jag såg honom så var han med Jessica, de höll om varann och kysstes hela tiden som om de va värdens lyckligaste gifta par.

Även om det alltid sved i bröstet när jag avundsjukt tittade på hur Justins vackra läppar mötte Jessicas så kunde jag inte låta bli att känna mig glad för Justins skull, jag menar han var väl lycklig va?

Om han var lycklig så var jag lycklig.

Jag önskade att jag kunde typ få ut honom ur skallen och kanske inte vara en lika stor Belieber som jag var, och då menar jag inte att jag älskade hans musik eller honom som kändis (även om hans röst sa till mig att han kom från himmlen), utan jag var bokstavligen besatt av honom, precis som en riktig Belieber. Det gick inte en timme utan att ajg tänkte på honom. 

Så jag försökte få bort honom ur huvudet genom att läsa bloggar och sidor som inte tyckte om honom, och internet är verkligen ett jobbigt ställe för en riktig Belieber för alla på nätet hatar typ Justin och kallar honom bög och sånt. 

Det är verkligen inte alls så kul! 

Så det var inte svårt för mig att hitta den första hatsidan för honom, och där såg jag att folk hade skrivit verkligen elaka saker om honom i kommentarerna på ett inlägg. 

Justin is a faag! evryone knws it, he's soo dumb and not good at singing and he sounds like a retarded chicken when he sings! 

all of his fans ar lyk idiots! no one kan like his "music" (its not even REAL music) and be normal! 

I seriosly want him to die, he makes me sick in every way and his fans are retarded! 

Justin Bieber is just using his stupid fans for money, have oyu seen all the crap you can buy with his ugly face on it?!

Jag kände ilskan byggas upp inom mig och började skriva en egen lång kommentar. Jag lade ner alla mina känslor för Justin, allt jag tyckte om honom och visste om honom. 

Youre all wrong! Justin is an angel, you don't even know him and you say this thing about him! Maybe everybody doesnt like his music ore voice (which is wrong, but sure) but you have no right to be so mean! You don't know Justin, I do! I'm one of his childhod friends! He's one of the most nice people i've met, allways helpful and caring and really kind! And stop calling him gay! He's not, he has a gf! A GF! Mmkay? I mean, I don't know any gay guys that have gfs! Do YOU? 

And his fans are not dumb! They just love him, and that is okay! Don't you love you're favourite artist?

Every fan is unic and different! We are not all the same! Stop being so mean! 

And he's not using his fans! He loves his fans, I know it! He said it too me once! He loves his fans cuz he know they where the ones who made him famous and made his life awesme! And we fans want stuff with his face on, cuz come on, he has a very beautiful face! ;) 

Även om ajg var jättearg så visste jag att alla haters var jättekänsliga för folk med annorlunda åsikter, så jag lade till smileyn i slutet och skickade kommentaren. Jag orkade inte söka efter mer hat om Justin, folk kände honom inte ens! Så jag stängde av datorn och tog på mig en blå tröja. 

Sedan grabbade jag tag i min skateboard och rusade ut i friska luften. 

Den där Alex-killen hade sagt att det var kul att skejta i parken, så jag åkte snabbt dit och såg mig omrking. Det avr inte så mycket folk där, allt var grönt och vackra färgglada blommor var planerade. Söta vita bänkar stod lite överallt, och jag ångrade mig lite för att jag hade tagit med skateboarden för jag ville hellre sitta och njuta av solen för tillfället. 

Plötsligt fick jag syn på Alex som satt på gräset under ett träd och spelade gitarr. Jag mindes att jag själv hade gått på gitarrlektioner när jag var yngre, fast då var det elgitarr. Men det är väl ungefär samma sak. 

- Hej! sa jag glatt till Alex när jag kommit fram. 

Han vände sig förvirrat om för att titta på mig och hans ansikte lystes upp av ett supergulligt leende. 

- Oh my god, bara Alex! Hej! sa han glatt. Ska du skejta? 

- Nej, jag vet inte. Får jag höra när du spelar? frågade jag flörtigt och satte mig ner mittemit honom i gräset. 

Alex rodnade kraftigt men log och började spela en snabb låt. 

Jag kände genast igen den och mitt hjärta började dunka så fort jag tänkte på vem det var som sjöng originalet. 

Jag hörde hur min egen röst fyllde luften och Alex tittade förvånat upp på mig, men log bara och fortsatte spela. 

(föreställ er ett det bara är gitarr och röst)

När vi avslutade låten stirrade Alex bara på mig. Jag kände hur mitt ansikte blev alldeles varmt och såg ner i gräset framför mig för att undvika hans blick och blickarna från folk som hade stannat för att lyssna som nu tittade på mig också. 

Hade det verkligen låtit så hemskt som jag trodde? 

Sedan öppnade Alex munnen. 

- Wow. 

__________________________________________________________________

Förlåååt jag suger verkligen! Det är mitt fel att det inte har varit någon uppdatering, men nu fick ni ett längre kapitel så jag hoppas att det är okej! ^^

Kommentera, snälla! Mina kapitel får aldrig kommentarer :(

//CEMT<3

Jessica

Jag drog borsten igenom håret en sista gång, rättade till linnet och fyllde på med lite mascara. Justin skulle vara här vilken sekund som helst nu. Fastän vi gått ut så många gånger vid det här laget var jag ändå alltid lika glad och nervös inför dejten, hade alltid fjärliar i magen. Ikväll var inget undantag. 

Justin hade sagt att vi skulle till något alldeles speciellt ställe ikvääl. Typiskt honom att aldrig säga exakt! Men jag måste medge att det var en av de sakerna som gjorde att jag tyckte så mycket om honom.

Mina tankar avbröts av en knackning på ytterdörren. Iiih, han var här! Jag slängde en sista blick i spegeln, grabbade tag i min tröja och sprang ner för trappan för att möta min livs kärlek.

Justins bländande vita leendet mötte mig genast. 

"God kväll min sköna" skämtade han och pussade mig på handen. Jag fnissade och slängde armarna kring honom. Jag kan inte förstå att någon kan göra mitt liv så mycket bättre bara genom att fyka upp vid min dörr.

"Jag har saknat dig" fnissade jah. "Så, vart är det vi ska?" frågade jag samtidigt som vi avslutade kramen.

"Pfft, hur kan du ha saknat mig, vi träffades ju senast idag på förmiddagen? Jag däremot har nästan dött av saknad efetr dig!" Han var så skicklig på att undvika sådant han inte ville tala om...

"Om du bara visste..." svarade jag och pussade honom på kinden. "Chaz vi går nu!" ropade jag till brorsan och stängde dörren bakom mig. Justin ledde mig till bilen och hoppade sedan själv in. Jag frågade inte flera gånger vart vi skulle, det var väl bar att vänta och se...

Wow, det här var nog det fantastiskaste jag nånsin varit med om! Justin hade tagit med mig till hans studio. Vi hade stannat på vägen och plockat upp lite mat, och nu satt vi på scenkanten och matade skrattande varandra. Jag älskade verkligen att vara med Justin! Han fick mig att känna mig som en helt annan tjej, som den Jessica jag var innan det hemska hände. Han fick mig att skratta och våga vara mig sjölv, jag kände mig lycklig i hela kroppen n'r vi var tillsammans. 

När vi ätit upp förändrade Justin sitt ansiktsuttryck, han blevv liksom allvarlig på nåt sätt. Nästan nervös. Det fick mig att skratta åt honom.

"Du skulle se dig själv! Vad är det med dig?" skrattade jag. Han log ett nervöst leende innan han avslöjade vad som fått honom nervös.

"Det fanns en anledning till att jag tog med dig hit." Justin sträckte sig efter sin gitarr. Jag drog efter andan. Skulle han spela för mig nu? Det kanske är lite konstigt, men jah hade faktiskt inte hört honom sjunga och spela såhär privat ännu. Bara sådär när han sjunger med till radion, men inte "på riktigt". Skulle han göra det nu?

Justin log ett snabbt varmt leende mot mig innan han började spela de så väl kända ackorden och sedan den där underbara rösten. 

Han mindes! Det var som om mitt hjärta svällde bara av tanken på att han kom ihåg at One less lonely girl var min favoritlåt. Och hans underbara, härliga, GUDOMLIGA röst! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till! Här satt Justin Bieber, en världskänd stjärna, min pojkvän (vågade knappt tänka tanken), och spelade en av sina låtar för MIG! Jag kunde inte tro det... Mina ögon svämmade över av tårar och jag ville inget hellre än att krypa ner i hans famn och stanna där för evigt. Men han höll i gitarren. Istället gick jag och kramade honom bakifrån. Detta var redan den bästa kvällen i mitt liv.

Vi fortsatte kvällen med att sjunga tillsammans. Både med gitarr och med piano. Det var en ganska underlig känsla att spela Justins sånger när han satt där brevid, men samtidigt så härligt. Vi skrattade och busade, sjöng för full hals, vrålade, och sjöng lungt och stämningsfullt. Jag kunde itne bara sluta le. Med Justin skulle jag vara flr resten av livet.

Efter några timmar började jag bli trött. Vi satt i soffan och mest nynnade till gitarren som Justin plinkade på. När jag inte kunde hålla mig från att ständigt gäspa satte Justin bort gitarren och drog mig ner i hans famn. Medan han strök mig över håret sjöng han tyst på One less lonely girl igen, och hans ljuvliga röst och värmen han utstrålade gjorde det omöjligt för mig att vara vaken.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

FÖRLÅT för att det igen tagit så sjukt länge att skriva nåt! :( Vi har alla haft det jätte jobbigt i skolan och dessutom har jag haft en massa annat att göra i livet. :/ Om den här delen inte blev bra skyller jag på att jag är trött och har en hemsk huvudvärk :/ Men hoppas ni gillar det i alla fall! :)

Tack så mycket alla som läser och kommenterar, ni är bara för gulliga! <3 Ni får jätte jätte gärna fortsätta med det! :*

Puss och kram!! <3 // CEMT