Vad tyckr ni om novellen If I was your boyfriend så här långt??? :) Det skule vara sjukt kul att få veta vad ni tyckr!!!

 Är det något vi gör fel? För i så fall skulle det vara bra om ni sa till så att vi kan fixa det!!! :)

Snälla kommentera!!!!   

 Kram på er!!! <3 <3

//CEMT

- Så vad gör mina vackra damer här? frågade Justin när han slog sig ner mellan mig och Alex. Ingen av oss kunde låta bli att stirra på honom.

- Vi kollar på utsikten, hehe! svarade Alex, sådär tillgjort igen. Jag skärpte mig och tvingade mig att titta ut på resten av stranden, som faktiskt var full av killar. Ändå kunde ingen ge mig den där bubblande känslan i magen, som Justin kunde.

- Najs! utbrast Justin med sin sexiga röst.

Sedan vände han sig mot mig och vi började genast prata. När jag såg in i hans ljuvliga, bärnstensbruna ögon smälte mitt inre. Och blicken han gav mig... Visst var jag van med att killar gav mig beundrande blickar, men en blick som Justin hade ingen annan.

- Så... gillar du min musik? frågade Justin charmigt.

Jag rodnade. Vad skulle jag svara?? Han kanske skulle känna sig lite besvärad om jag sa att jag ÄLSKADE den, men inte kunde jag ju säga att jag inte gillar den heller... Panik!

- Eh... Ja, det gör jag väl, log jag blygt och vände bort blicken.

Justin skrattade till.

- Förlåt, jag menade inte att göra dig generad. Ville bara veta var vi står, liksom.

- Det är lugnt, skrattade jag nervöst. Jag förstår.

- Vilken är din favoritlåt?

Äääh, varför måste han fråga?! Detta är ju pinsamt... Men Jessica, det är Justin, tänk på honom som din brors bästis

- One less lonely girl, tror jag... sa jag leende.

Egentligen ljög jag lite. Jag ÄLSKADE den låten, när den kom ut var jag som galen i den. Jag brukade lyssna på den dag ut och dag in, drömma om att det var mig han sjöng om. 

- Tror du? skrattade Justin.

Jag var tydligen ganska lätt att läsa. Ingen idé att dölja det då.

- Okej, jag är galen i den låten, erkände jag och kände hur hela jag blev röd.

Justin började skratta ännu mera, och drog in mig i en kram. Åh, underbara Justin! 

Men plötslig var det som om Justin hade insett vad han gjorde, för han rätade på sig och såg generat bort. Vad var det där? Förstås, han hade nu insett att jag inte var någon för honom, han hade insett att jag bara var en liten barnslig Belieber. Jag vände mig sorgset lite bort från honom.

- Förlåt Jess, jag menade inte... jag borde inte... åååh! suckade han frustrerat.

- Du behöver itne be om ursäkt, jag förstår, sa jag men kunde inte möta hans blick.

- Nej nej, det är inte alls som du tror! 

Jag märkte att han kastade en blick på Chaz, som låg vänd åt andra hållet, spanade antagligen in brudar... Sedan tog Justin min han, och såg mig i ögonen.

- Jag gillar dig, Jessica, sa han mjukt. Det är bara det att...

- Var är Alex?! utbrast Chaz plötsligt, och avbröt Justin. 

Typiskt också, nu fick jag ju inte höra vad han tänkte säga! Men Justin verkade redan ha glömt bort mig, de båda var nu i full färd med att oroa sig över Alex.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlåt att det blev lite kort, men tyckte det var passligt att sluta där. Kommentera gärna!!! :)

Puss & Kram! <3 // CEMT