Alex 

Jag öppnade långsamt ögonen. 

Aj, mitt huvud gjorde så ont. 

Jag stirrade upp i ett vitt tak som nästan bländade mig, så vitt var det. Mitt huvud gjorde så ont så jag knappt kunde se, men jag kunde höra röster ovanför mig som pratade. Det var Chaz, som pratade med någon läkare. 

Justja, jag och Jess hade ju blivit påkörda. 

Jag hade försökt prata med henne, försöka övertyga henne om att det inte var som det hade sett ut, mellan mig och Justin. Även om jag så hjärna ville kyssa honom, även om jag så järna ville att det skulle vara så som det såg ut! 

Jag ville vara Justins flickvän istället för Jess! Men jag visste att det aldrig skulle hända. 

   - Alex! Du är vaken! ropade Chaz alldeles för högt så mitt huvud dunkade till. 

   - Ja. Var är Justin? mumlade jag. 

   - Sluta bry dig om den där jävla tönten! Alex, det ... det är en sak du måste få veta. 

   - Var är justin,, Chaz, säg mig!! röt jag irriterat och föröskte sätta mig upp men läkaren tryckte ner mig på sängen igen. 

   - Han är med Jess ...

SJälvklart. Typiskt. Jag kände hur det började svida i bröstet och snart i resten av kroppen och snart började tårar rinna ner för mina kinder. Doktorn började genast få panik. 

   - Nej, nej sluta! Det är bättre om du tar det lugnt, med tanke på ditt tillstånd! 

   - Vadå mitt tillstånd?! Vad pratar du om! 

   - Alex, du ... började Chaz men blev avbruten av att Justin kom in med tårar i ögonen. 

   - Justin! viskade jag överlyckligt och sträckte fram armarna mot honom för att ge honom en kram. 

Men han backade ifrån mig med en sorgsen blick och jag kände hur mitt hjärta stannade. 

   - Alex, det här kan inte fortsätta. Jag gjorde Jess illa och fick er båda att bli påkörda. Jag vill inte att det här fortsätter. 

   - Men ... men varför? viskade jag genom mina tårar. 

   - Jag älskar Jess, Alex. Förlåt mig. 

   - Nej ... Justin, snälla! ropade jag men han ignorerade mig och gick ut ur rummet igen. 

Min värld bara föll ihop. Självklart valde han perfekta kvinnliga Jess över mig. Ingen vill ha Alex. Ingen. Hon är för cool för att ha vänner. Pojkvänner. Familj. 

   - Alex, skit i honom. Det är en viktig sak du måste få reda på! sa Chaz mjukt och torkade bort mina kinder. 

 Det fanns inget viktigt i mitt liv längre. Allt var bara skit, livet var skit. Det fanns ingen mening med livet längre. Ingen brydde sig om mig. Inte ens mina styvföräldrar. 

   - Alex ...

   - Vad? mumlade jag kraftlöst och föll tillbaka ner på kudden. 

   - Du har cancer. 

________________________________________________________________________________

Förlååååååååååt för att det tog sån tid! Jag är så ledsen! 

mmen kommentera i alla fall, kanske? :) Snälla?

//CEMT<33

 

Jolinne

12 maj 2013 09:50

Åh, det är sååååå bra! Älskar det!<3<3

CEMT Bieber

12 maj 2013 15:13

Tack så myket! :)
//CEMT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är lite småkul hur vissa personer är redo att neka sig själva när de är utpekade.          Synd bara att personer som gör såhär sätter sig själva i en ännu dummare position, först läste hon vår usla novell, och sedan nekade hon att hon ...

Fanfictions.  Många av dem är så bra.  Men många är så dåliga. Det som är synd är just att så många läser de värre. Självklart är åsikter olika, men ibland är vissa noveller så fullkomligt fulla av bullshit att man kan inte låta bli att klia si...

Jessica hade väntat på den här dagen ända sedan hon vaknade upp ur sin så kallade koma. Och nu var den äntligen här! Hela morgonen hade gått åt till förberedelser; hon skulle sminkas, få håret lagat, naglarna lackade, klänningen på... Hon hade älskat...

Chaz     Jag åkte så snabbt jag kunde tills jag kom fram til hm, och där stod de fortfarande med armarna om varandra.  - Du har gjort nog, först min syster och sen det här, röt jag och dem ryckte till och Jasmine såg rädd på mig. - Hey Chaz...

  Chaz     Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade ...