Chaz

Jag åkte så snabbt jag kunde tills jag kom fram til hm, och där stod de fortfarande med armarna om varandra.

 - Du har gjort nog, först min syster och sen det här, röt jag och dem ryckte till och Jasmine såg rädd på mig.

- Hey Chaz, lugna ner dig, sa Jess ex och jag tog ett steg mot honom. Brädan ligger kvar vid vägen.

-Chaz förlåt..., sa Jasmine. Jag ignorerade henne.

- Du ska fucking dö den här gången, skrek jag och hoppade på Jess ex. Jag slog honom i ansiktet och hans näsa börjar blöda. Han ser surt på mig och slåt mot mig. Jag hoppar undan och slår till honom igen. Igen. Igen och igen. Han misar mig helatiden, men jag träffar honom. Jasmine skriker men jag ignorerar henne.

-det här är för min syster, skriker jag och slår till honom en sista gång. Han ligger kvar på marken med blödande mun och näsa. Jag skadade honom aldrig när det där hönde med Jess, men nu har jag fått min hämnd. 

- Chaz, mumlade Jasmine och jag såg argt på henne.

- Prata inte med mig igen, frnäste jag. Jag lämnade henne och killen på marken. Jag ville aldrig se dem igen...aldrig...aldrig någonsin ville jag se dem igen.

När jag kom hem sprang jag snabbt up på mitt rum och la mig i sängen. Tårarna kom snabbt. Jag höll mig tyst för att inte störa tejerna där nere. Min mobil ringde och jag tog upp den. Det var Alex. 

-Hur mår du?

-Jag är okej, sa jag lågt med gråt i halsen.

-Du låter inte okej.

-Jag slog honom Alex, suckade jag ch et blev tyst.

-Jag var bara så arg...på det där med Jessica och allt.

-Jag förstår, du gjorde av med din ilska. 

-Yes.

-Du, nu vet du hur jag känner mig.

-Vadå?

-Det här med Justin...och nu du och Jasmine.

-Ja, det gör ont. Specielt när ma ser henne med den idioten.

-Ja, det är svårt att se den man älskar med en idiot.

-...

-Förlåt...

-Jag måste lägga på nu, ska försöka sova. Ses på brölopet.

-Okej, godnatt.

-Godnatt.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är slutet nära. :(

Kommentera är ni söta1 :)

//CEMT

Chaz

Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade flyttat. Det var rätt tråkigt, jag brukade alltid hälsa på dem, nu finns de inte där längre. Jag minns fortafarnde när jag nöstan dödade pojken. Det var inte mitt fel, han hade tur som klarade sig, men jag var fortfarande skamsen. Jag ruklade vidare förbi alla hus. Funderade på om jag skulle åka till Jasmine, eller kanske Alex. Jag har inte varit med Alex på rätt länge nu, iaf inte ensam. Justin och Jess har alltid varit med, och då har vi bara pratat om hennes sjukdom eller deras bröllop. Mest bröllopet, de verkar ha glömt bort cancern. Alex har inte det, och det sårar henne när vi pratar om det dumma brölloppet. Men kärleksparet verkar inte märka det alls. De är i sin egna värld där allt är perfect...så jävla perfekt och problemfritt. Jag stannade ilsket och kände för att skrika. Just nu var det sämsta tillfället att ha ett brölopp. Alex hade ju förfan cancer, hon kan dö om det inte botas på rätt sätt. Fattar de inte det? Fattar dem inte att det sårar henne, att hon har sia´dumma känslor för den där idioten? Jag suckade och rullade vidare. Jag tänkte åka till Alex, jag ville prata med henne...ensam. Utan Jess och Justin.

Hey, är det okej om jag kommer över? Jess har sina vänner hemma hos oss, och har inte lust att sitta bland en grupp fjortisar. ;)

Jag skickade smset och fick snabbt mitt svar.

Haha, självklart. Skulle nog behöva lite sälskap. Ser bara på nåt hemskt program om sniglar. Det är väldigt långsamt. ;)

Haha låter kul. Comming soon! :)

Jag klev rakt in i Alex hus. Hon var van med det, det fanns ingen anledning till att knacka på. Jag hittade henne i vardagsrummet där hon låg på soffan med en påse chips i handen och kollade på naturkanalen som idag handlade om sniglar.

- Tja, sa jag leende och hon satte sig upp och jag satte mig ner bredvid henne.

- Tja, svarade hon och räckte chipsen till mig. Jag tog en näve.

- Måru bra? frågade jag och hon nickade.

- Lögnare, suckade jag och hon såg på mig. Inte alls glad...sorgsen.

- Förlåt...jag bara, sa hon och begravde ansiktet i händerna. Hon grät sällan, hon var ju Alex. Alex gråter aldrig, speciellt inte offentligt.

- Det är okej att gråta vet du. Du är sjuk och jag vet vad du känner för Justin. Me du brde verkligen släppa honom, sa jag och lade en arm om henne. Hon började skaka svagt, men hon grät inte högt. Hon försökte verkligen att låta bli.

- Jag kan inte hata honom...jag kan bara inte, snyftade hon och torkade sig o ögonen.

- Jag förstår dig. Jag är väldigt arg på honom...men jag kan nog inte hata honom heller, suckade jag.

- Han är ju Justin..., sa Alex och jag nickade.

- Vår vän...

Vi satt och kollade på naturkanalen ett tag, tysta, tills min mobil plingade till och jag tog fram den. En bild från Justin. Jag öppnade bilden och stirrade på den. Var det...var det Jasmine som kysste Jess förra pojkvän? Alex såg också bilden och stirrade på den. Var Jasmine otrogen? That Bitch! Mobilen plingade till igen och jag läste Justin meddelande.

Såg dem på stan, tyckte du borde veta. Jag är ledsen bro. :(

Jag skickade tillbaka.

Jag förstår inte hur hon kunde göra så....tack...jag ska bara gå och hoppa från ett stup.

- Nej, du ska inte hoppa, sa Alex allvarligt.

- Nej sj'lvklart inte...låt mig bara...jag går ut...

Jag sprang ut ur huset och hoppade upp på min skateboard och började åka i full fart mot stan. På bilden stod de utanför HM, jag behövde bara skynda mig dit.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra! :) Kommentera är ni söta? 

//CEMT

Jessica

Jag stod ännu framför spegeln och fyllde på ed mascare när det ringde på dörren. 

- KOM IN! skrek jag så högt jag kunde, och skyndade på med mascaran. Sedan sprang jag ner för trapporna och möttes av en förväntande Bella. 

- HEEEEEJ! pep vi och sprang in i varandras famnar. Det var så länge sedan vi sågs sist!

Chaz var borta och jag hade hela huset för mig själv. Eller, inte riktigt, tjejerna skulle komma hit! Så länge sen jag hade en riktig tjejkväll. Så den här kvällen var välbehövd, kunde man säga. Dessutom skulle de alla bli över natten! Man kanske undrar varför jag inte skulle vara med Justin, min blivande man!, som alla andra kvällar och nätter..? Han har en spelning... Jag saknar honom som en tok! Tur att det bara 'r en... Nu kunde jag i alla fall ha kul med mina tjejer!

Bella och jag hann inte prata länge förrän Nora och Sophie kom. Nör vi hade kramats och hälsat på varandra kom alla andra en efter en. Zara hade med sig en sjukt fin blombukett, aaw hon är så söt! 

När alla var på plats gick vi till köket och gjorde tacos, det var så mysigt när alla hjälptes åt. Vi hade varit vänner hur länge som helst, men på senaste tiden hade vi haft jätte lite tid för arandra. Ändå var det alltid som förut när vi träffades igen, som om vi brukade träffas varje dag! Mina tjejer är de bästa i hela världen. Om man bortser från Justin såklart, men han räknas inte för han är gudomlig. Det var han som var huvudtemat också för våra konversationer, alla ville veta hur det hade gått till när han friade, vad vi hade för bröllopsplaner, vad vi brukade göra när vi var tillsammans... Precis allting ville de vets! Men jag klandrar de inte. Jag hade varit likadan om jag hade varit i deras situation. Och inte hade jag något emot att prata om min älskling heller, fick mig ju bara på bra humör. 

När vi var klara med förberedelserna tog vi våra tacos och satte oss bland en massa kuddar och filtar i vardagsrummet. Jag hade förberett med mysiga doftljus och tagit fram en massa sällskapsspel. Det var en tradition vi hade, alltid när vi träffades såhär ingick sällskapsspel, karaoke och filmer. Alltid.

Vi åt, spelade, skrattade. Jag hade verkligen saknat dessa tjejerna! Medan vi förde tillbaka all disk till köket kom jag på något som jag nästan hade glömt. Jag vände mig mot mina vänner.

- Ni, det är något jag skulle vilja visa er... log jag hemlighetsfullt. 

Allas ögon lyste upp och alla förväntansfulla frågor fick mig att skratta. De var så lättroade, mina tjejer. Jag gick fram till min walk-in closet med dem i släp tåg. När jag var framme vände jag mig långsamt mot dem igen. Jag bet mig i läppen, såg mina vänner i ögonen, innan jag långsamt öppnade dörren och stängde den innan någon annan hann komma med in. Det här skulle bli sp otroligt kul! Jag fnissade av förtjusning.

Alla drog efter andan när jag öppnade dörren ocg visade mig. Jag log. 

- Åååh, Jessica! 

- Så otroligt fin!

- Du ser ut som en prinsessa!

- Justin är så lycklig som har dig!

- Åh, UNDERBAR!

- Du är så vacker, jag tror jag dör!

Zara kom fram och skulle ge mig en kram, men jag backade ifrån henne.

- Neppeppepp! Ni måste vara försiktiga, den för inte förstöras! sa jag och gjorde stopp märke med handen. 

Zara slog sig för munnen, och bad om förlåtelse. Stackarn såg ut att nästan börja gråta. Min lilla käsnliga Zara... 

- Vänta lite så skall jag byta om, vi kan kramas sen! log jag. 

- Men Jess, allvarlig, du är vacker som en ängel. Du kommer att vara den vackraste bruden någonsin, sa Sophie, som hade varit tyst hittills, med djup och allvarlig röst.

- Vänta bara tills du gifter dig! skrattade jag, och vände sedan in till garderoben igen för att byta om.

Väl där inne strålade jag av lycka, jag hade världens bästa vänner och de hade äslkat min brudklänning. Ändå var det nog jag som älskade den allra mest, efter bröllopet skulle jag hänga upp den på väggen eller nåt. Jag hade verkligen hittat den perfekta brudklänningen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? :D Skönt att för en gångs skull inte behöva säga förlåt för att det tagit så länge att skriva. Därför får ni gärna kommentera, haha, vi blir så glada när ni gör det! Kommentarerna gör också så att vi vill skriva mera :D

Puss och kram sötnosar! :* // CEMT <3

Chaz

Jag åkte runt på stan på mig skateboard. Jag visste inte vad jag skule göra annars. Jess skulle gifta sig me dJustin...Jutsin som hade sårat henne...Justin som hade sårat Alex. Alex...jag hopas verklogen att hon blir frisk. Utan henne har jag bara Jess. Jag komer säkert få lov att förlåta Justin tillslut, men just nu hatar jag hono, fortfarande.

Jag åker förbi några affärer och stannade utanför ett skyltfönster som visade bröllopsklänningar. Det fick mig att tänka på Jess, På Justin...deras bröllop...det där jävla brölopet som de vägrar hålla käften om. De ska alltid prata om det...som om det Jusin gjorde aldrig hönde...som om Alex intye har cancer. De skratta bara, ler och tänker på sitt dumma brölop som både jag ch Alex hatar. Varför kunde de inte bara hålla tys? Förväntar de sig verkligen att jag ska le när svekfulla Justin och min älskade syster gifter sig? Förväntade de sig att Alex skulle skratta och glödjas över att den hon råkat falla för gifte sig med sin kompis syrra? 

Jag lämnade fönsyret och fortsatte mot parken istälet. Jag var trött på mina dåliga tankar. Jag ville göra något mer uppigande, som inte fick mig att tänka på brölopet. 

Parken ligger inte så långt bort. Så det gick snabbt för mig att ta mig dit. Jag stannade när jag kom till utanten av parken när jag hörde min mobil ringa. Jag tog upp den ur fickan och svarade.

- Det är Chaz.

- Hej Chaz, hur mår dina syster och din vän? Jag hörde att Alex har cancer, sa Jasmines röst i luren och jag blev å lite bättre humör. Jasmine fanns ju alltid kvar.

- Alex kommer bli bättre och Jess...hon mår...bra, svarar jag.

-Va bra. Jag hörde att de ska gifta sig. Sååå kuuul!

-Aha, svarar jag bara.

-Har du lust att hitta på något? Jag och Victoria ska till stan och shoppa. Du får hänga med om du vill, sa hon och jag suckade.

-Jag var nyss där, jag tänkte skate lite i parken.

-Men vi kan komma dit sen, vi har ju inte setts på såååå länge, sarade hon.

-Ja ni kan gärna komma hit. Jag saknar dig.

-Jag saknar dig med, vi kommer snart. Puss!

-Puss.

Jag sketade vidare lite i parken. Gjorde npgra trix tills jag hörde Jasmines röst bakom mig.

-CHAZ! Ropade hon glatt och sprang fram till mig och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka och drog in hennes ljuvliga doft. Vi kysstes och släppte tillslut varandra. Hon bar ett gult linne och ett par shorts. Hennes hår var uppsatt i en knut i nacken. Hon var verkligen snygg. Victoria stod bakom henne och log. Hon var Jasmines bästis och hon följde nästan altid med. Hon bar ett ljusblått linne och ett par ljusa shorts, och henes hår var utsläppt. 

- Kul att se dig, sa jag och log för första gången på länge.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra! :)

Vi har inte haft så mycket tid för bloggen...prov och sånt vet ni! -.- Hatar prov, de är så jobbiga. Vi har nåt dumt engelskaprov i veckan. 

Kommentera är ni söta! :)

//CEMT

Alex 

Jag skulle få genomgå en massa behandlingar för att bli av med cancern i mitt huvud. De sa att det nästan var tur att jag blev påkörd, annars hade jag kanske uptäckt den när det redan var för sent. 

Jag skulle inte dö, bara förlora massor med hår. Men jag önskade att jag skulle dö istället.

Jess och Justin skulle gifta sig. De hade redan börjat planera för bröllopet. Jess ahde frågat mig om jag ville vara en brudtärna, fast jag sa nej för jag skulle antagligen hata klänningen och ja ... jag hatade Jess. 

Fast det var ju självklart. Självklart skulle Justin välja den vackra, feminina, svaga Jess att beskydda. 

Jag satt hemma och kollade på teve, fick inte vara lika fysist aktiv som jag var förut. Justin och Jess skulle ha sitt bröllop om bara några dagar. 

Den där fula, beigea klänningen hade jag slängt. Jag skulel ändå aldrig ha den på mig. 

Den där Alexkillen var ganska trevlig, han brukade komma med blommor och godis varje onsdag och fredag, och han tyckte det var synd att ajg slängde klänningen. 

Idag hade jag ingen lust att stanna hemma, jag behövde röra på mig, känna hur vinden slet i mitt hår. 

Så jag tog på mig en mörk outfit som reflekterade mitt liv just nu och stack ut för att åka skateboard.

Men för första gången, inte ens det hjälpte. 

Varför fungerade kärlek på det här viset? Varför kunde man bara inte glömma bort den man älskade så fort man vet att han aldrig kommer at bli din? Varför måste man bara älska honom mer? 

För första gången på flera år föll jag av skateboarden, jag landade i gräset vid trottoaren och låg bara där, död inuti. 

Jag hade inga krafter att ens gråta. 

__________________________________________________________________________________________   

Förlåt för att det blev kort, men jag tyckte att det var bra att avsluta där! 

Komentera, snälla! :D

//CEMT<33

Justin

Alex, Jessica, Alex, Jessica, Alex, Jessica... Det var det gick runt i huvudet på mig. Alex med sin cancer. Tänk om hon inte skulle klara sig? Tänk om hon skulle... dö?

 Och Chaz. Chaz som inte pratade med mig längre. Tänk om han aldrig skulle komma över det här. Tänk om jag skulle förlora honom också? Det skulle jag inte klara av. Han var min barndomsvän, den som hade hängt med mig genom alla galna skivsläpp, galor, fans... Han hade alltid varit där för mig.

Och Jessica.

Underbara Jessica.

Hon sov fortfarande. Det var så läkarna hade förklarat det. Att det inte var en koma, mer som en tung, djup sömn. De hade också sagt att det fanns en möjlighet- En liten sådan, men ändå en möjlighet- till att hon kunde höra mig.

 Jag ville att hon skulle vakna.

Jag ville att Alex skulle bli av ,ed cancern. Jag ville att Chaz skulle prata med mig igen. Jag sto dinte ut med att vara såhär ensam. Jag behövde dom mer nu än aldrig. 

 Om alla tre lämnade mig... Jag skulle stå där. Ensam. Jag skulle inte kunna ta det. Jag skulle fortfarande ha mina underbara Beliebers, men det skulle inte kunna räcka. De flesta av dom skulle, och hade oturligt nog aldrig träffat mig. De kunde inte ersätta Alex, Jessica och Chaz, hur mycket jag än ville att de skulle kunna. Men vem vet vad framtiden innebar.

Framtiden.

Framtiden jag önskade mig var en med Jess. Först, en kyrka där jag skulle få se henne hålla henens pappa i handen och gå ner för kyrkogången. Hon skulle ha en sådan där löjligt fluffig vit klänning, bara för att man ska. Och hon skulle vara så vacker att hjärtat skulle snörpas ihop i min bröstkorg. Mamma skulle stå där och se stolt ut, och Chaz skulle klappa mig på axeln och säga att jag kunde ta henna att det var okej. Och Alex skulle gå där, och vara The Maid of Honour, och ha den där klänningen på sig som var så söt och en bukett med röda och vita rosor. Jessicas favoriter var vita rosor. 

 Och jag skulle se Chaz i ögonen och le innan jag sade ja till Jessica, bara för att visa att vi ändå komemr att vara vänner för all framtid.

Sen skulle Jess bli gravid med mitt barn. Vi skulle få en son, men hennes utseende och min röst, och jag skulle uppfostra honom till en bättre verision av mig själv, en som aldrig skulle såra sin stora kärlek på samma sätt som jag ahde gjort.

 Sen skulle vi ge honom en lillasyster, någon som han kunde beskydda. Sen kanske en till lillebror, bara för att. Kanske tvillingar. Ja, ett tvillingpar där skulle vara perfekt. Så att när store bror och stora syster far iväg på colleage så blir de inte ensama, utan kommer att ha varandra.

Och vi skulle bo i ett stort vackert hus, med ett musik rum, och jag skulle kunna försörja oss och behandla min familj som kungligheter.

 För det är det jag ville.

Allt jag någonsin kunde önska mig.

Allt det där berättade jag för Jessica, och när jag var klar kunde jag nästan se att hon drog på smilbanden. Förmodligen var det bara inbilning, men jag sade till mig själv att det var sant, för det var det jag ville att det skulle vara.

 " Jag älskar dig jess. Mer än själva livet." sa jag och kysste henne lätt på handen.

 "Jag älskar dig med Justin." viskade hon tillbaka. Jess?!

 "Du är vacken!" skrattade jag lätt. Hon log stort mot mig.

 "Är det det dom du vill ha?" viskade hon. hennes röst var rätt hes efter all den där sömnen. 

 " Ja. "

 "Då ska jag ägna mitt liv åt att ge dig det." sade hon. 

 "Ska du det?"

 "Ja."

Jag log. Hon log. Jag kunde nästan ta på denna ljuvliga glädje som fyllde detta sorgliga, tråkiga sjukhusrum. Med henne blev det vackert. 

 "Jessica..."

 "Ja?"

 "Skulle du kunna tänka dig att göra mig den äran att ta dig till min fru?"

Tystnad.

Jag önskar att jag hade haft en ring, men det fick vi fixa med senare... 

Säg ja, säg ja, säg ja...

 "JA!"

_______________________________________________________________________________________________

AHHHHHH SÅ KUL ATT SKRIVA DEN HÄR DELEN. 

De här är ett av de sista kapitlen! :O

Och vi lovar att det inte kommer att hänga några lösa trådar när den här är slut :)

//CEMT

Chaz

Alex tog det inte bra. Så fort jag hade sagt det stelnade hon och såg på mig med stora ögan.

-V...va? stammade hon.

- Du har cancer, sa jag lågt. Jag hatade att säfga det. Det gorde så ont. Alex såg på läkaren som nickade. Då kom tårarna. De rann sakta, men det gick snart snabbare. Läkaren lämnade rummet och jag la mig ner på Alex säng bredvid henne. Hon började gråta mot min axel och jag höl om hene. 

-Ingen fara, det kommer gå bra, mumlade jag och hon grät viadre. Dörren öppnades och Justin klev in. Mitt grep om Alew hårdnar och han går fram till oss.

-gÅ hör ifrån, sa jag surt och han ignorerar mig.

- Hur går du? frågar han Alex och hon ser på honom.

-Inte bra, sa hon lågt och han suckade sorgtset.

-Gå här ifrån Justin, sa jag irriterat igen och han såg på mig.

-Förlåt Chaz, jag..., sa han men jag avbröt honom.

-Ursäkten är inte godtagen, stick härifrån och håll dig borta från min syster, röt jag lågt och han såg på ALex som såg sorgset på oss båda.

- Håll dig borta från henne med, hon förkänar bättre, sa jag ilsket och han suckade och lämnade rummet.

-Snälla bråka inte, inte nu, grät Alex mot min axel och jag suckar.

-Lyssna på mig Alex. Du kan hitta bättre. Glöm honom. Det finns många där ute som skulle älska att vara med dig. Justin är en idiot, låt honom inte såra dig såhär, sa jag och hon såg upp på mig.

-Tror du? frågade hon och jag nickade.

-Alex, du är cool, du är vacker och du är grym på att skatea, sa jag och hon log svagt åt mig.

-Ja men fortfarande inte bättre än mig, lade jag till och hon slog till mig på armen.

-Jasså inte? sa hon roat och jag log.

- är det en utmaning? frågade jag.

-Så fort jag mår bättre, ja...,sa hon och tystnade.

-De kan kanske bota dig, de kommer och berättar om ett tag. Annars kommer vi finnas här för dig.  Jag och Jess ska hjälpa dig genom det här, sa jag och hon lutade sig mot min axel igen.

-Tack Chaz, sa hon och jag log. 

-Vi kommer alltid finnas här Alex, du behöver inte oroa dig, mumlade jag.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev kort, men jag hopas att det blev bar! :)

Kommentera är ni söta! :) <3

//CEMT

Alex 

Jag öppnade långsamt ögonen. 

Aj, mitt huvud gjorde så ont. 

Jag stirrade upp i ett vitt tak som nästan bländade mig, så vitt var det. Mitt huvud gjorde så ont så jag knappt kunde se, men jag kunde höra röster ovanför mig som pratade. Det var Chaz, som pratade med någon läkare. 

Justja, jag och Jess hade ju blivit påkörda. 

Jag hade försökt prata med henne, försöka övertyga henne om att det inte var som det hade sett ut, mellan mig och Justin. Även om jag så hjärna ville kyssa honom, även om jag så järna ville att det skulle vara så som det såg ut! 

Jag ville vara Justins flickvän istället för Jess! Men jag visste att det aldrig skulle hända. 

   - Alex! Du är vaken! ropade Chaz alldeles för högt så mitt huvud dunkade till. 

   - Ja. Var är Justin? mumlade jag. 

   - Sluta bry dig om den där jävla tönten! Alex, det ... det är en sak du måste få veta. 

   - Var är justin,, Chaz, säg mig!! röt jag irriterat och föröskte sätta mig upp men läkaren tryckte ner mig på sängen igen. 

   - Han är med Jess ...

SJälvklart. Typiskt. Jag kände hur det började svida i bröstet och snart i resten av kroppen och snart började tårar rinna ner för mina kinder. Doktorn började genast få panik. 

   - Nej, nej sluta! Det är bättre om du tar det lugnt, med tanke på ditt tillstånd! 

   - Vadå mitt tillstånd?! Vad pratar du om! 

   - Alex, du ... började Chaz men blev avbruten av att Justin kom in med tårar i ögonen. 

   - Justin! viskade jag överlyckligt och sträckte fram armarna mot honom för att ge honom en kram. 

Men han backade ifrån mig med en sorgsen blick och jag kände hur mitt hjärta stannade. 

   - Alex, det här kan inte fortsätta. Jag gjorde Jess illa och fick er båda att bli påkörda. Jag vill inte att det här fortsätter. 

   - Men ... men varför? viskade jag genom mina tårar. 

   - Jag älskar Jess, Alex. Förlåt mig. 

   - Nej ... Justin, snälla! ropade jag men han ignorerade mig och gick ut ur rummet igen. 

Min värld bara föll ihop. Självklart valde han perfekta kvinnliga Jess över mig. Ingen vill ha Alex. Ingen. Hon är för cool för att ha vänner. Pojkvänner. Familj. 

   - Alex, skit i honom. Det är en viktig sak du måste få reda på! sa Chaz mjukt och torkade bort mina kinder. 

 Det fanns inget viktigt i mitt liv längre. Allt var bara skit, livet var skit. Det fanns ingen mening med livet längre. Ingen brydde sig om mig. Inte ens mina styvföräldrar. 

   - Alex ...

   - Vad? mumlade jag kraftlöst och föll tillbaka ner på kudden. 

   - Du har cancer. 

________________________________________________________________________________

Förlååååååååååt för att det tog sån tid! Jag är så ledsen! 

mmen kommentera i alla fall, kanske? :) Snälla?

//CEMT<33