Alex

Usch, jag kan inte fatta att Jess gjorde såhär mot mig. Jag menar, vi hade inte alltid varit bästisar direkt, men det där var bara taskigt. Jag åt hur mycket jag ville, och jag var definitivt inte tjock. 

Alla visste att Jess egentligen var väldigt osäker på sig själv, att hon svälte sig själv för att vara fotomodellsmal. 

Ingen sa det bara. Jag vet att det kunde ha berott på det som hade hänt henne, men seriöst. Mina föräldrar var narkomaner, galningar, så jag hade fått en fosterfamilj innan de hann skada mig mer än vad de redan hade. 

Jag var mobbad si kolan också, bara för att jag inte var som alla andra tjejer. Killarna brukade slåss med mig, även om de var mina enda vänner. 

Jess hade haft det dåligt, men hon hade låtit det skada henne. Hon behövde Justin för att han skulel hjälpa henne upp på fötter igen. 

Jag behövde ingen, jag var stark. 

Så hon fick ta honom. Han skapade ändå en massa trubbel. 

Jag insåg det med en liten smärta i hjärtat och torkade bort en tår ur ögonvrån innan den hann falla. 

För innerst inne visste jag, att jag var en av de svagaste människorna på jorden ... 

Jag var bara så bra på att dölja det, folk trodde jag var den alltid glada och lyckliga Alex, som var för cool för pojkvänner, då hon egentligen inte visste vad hon skulle göra för att få en som skulle kunna älska henne så som hon var. 

Jag gick ner på knä framför min garderob, det var kväll. 

Lägenheten var som vanligt tom, jag önskade att jag åtminstone hade haft ett husdjur. Men nej, jag hade ingen. Inte ens mina snälla fosterföräldrar (som jag till och med kallade "mamma" och "pappa") var här för att trösta mig. 

Jag var bara helt ensam ...

Som vanligt. 

 Och det skulle jag fortsätta att vara. Justin skulle definitivt välja den underbart rara Jessica och jag skulle stå där utan något. Chaz skulle förmodligen sticka han med. Jessica skulle över tala honom till det. Jag kände hur ångesten långsamt kom krypande. Jag måste ut, och det nu.

 Jag grabbade tag i min bräda, sket som vanligt i skydden och sprang bokstavligen ut. Jag slängde ner skateboarden på marken och hoppade på. Efter några sparkar hade jag fått igång farten. Till sist kom jag fram till parken. inte en skatepark (Det fanns inte), utan en vanlig park. Men det fanns rör och ramper här med. Bara att de inte var till för skateboardåkning... Jag började hoppa runt lite grann och ignorerade de ogillande blickarna jag fick. Men jag visste att ingen skulle protestera, så länge jag inte sabbade något totallt. 

 Jag kände hur ångesten släppte. Tack gode gud att jag hade något jag älskade att göra i alla fall.

 För även om alla mina vänner lämnade mig, så hade jag åtminstone kvar det här. 

________________________________________________

Ni verkade inte gilla Alex :'( Tycker ni hon är jobbig, eller är Jess bara bättre? Jag lägger ner rätt mycket hjärta i Alex, har med lite saker ur mitt eget liv för att göra henne mänsklig :p

Men det är okej, för jag giller henne och det är väl des om ränkas?

/CEMT<33

 

someone

16 maj 2013 14:43

Alex är skitbra! det var bara för att jag inte upptäckt
den är bloggen innan och därför har jag inte sagt min åsikt.

http://www.everywere.bloggplatsen.se

CEMT Bieber

19 maj 2013 15:31

Jag ska säga det till Molly! /Cecilia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är lite småkul hur vissa personer är redo att neka sig själva när de är utpekade.          Synd bara att personer som gör såhär sätter sig själva i en ännu dummare position, först läste hon vår usla novell, och sedan nekade hon att hon ...

Fanfictions.  Många av dem är så bra.  Men många är så dåliga. Det som är synd är just att så många läser de värre. Självklart är åsikter olika, men ibland är vissa noveller så fullkomligt fulla av bullshit att man kan inte låta bli att klia si...

Jessica hade väntat på den här dagen ända sedan hon vaknade upp ur sin så kallade koma. Och nu var den äntligen här! Hela morgonen hade gått åt till förberedelser; hon skulle sminkas, få håret lagat, naglarna lackade, klänningen på... Hon hade älskat...

Chaz     Jag åkte så snabbt jag kunde tills jag kom fram til hm, och där stod de fortfarande med armarna om varandra.  - Du har gjort nog, först min syster och sen det här, röt jag och dem ryckte till och Jasmine såg rädd på mig. - Hey Chaz...

  Chaz     Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade ...