Justin

Jag hade somnat på Jessicas säng igår tydligen.

Solen väckte mig med sitt skarpa sken, och med ett irriterat stön öppnade jag ögonen. Jag ville bara ligga kvar här, med Jessica i min famn. Med Jessica i min famn... Herregud, tänk om Chaz kom nu?!

 Snabbt ställde jag mig reste jag mig från den numera obäddade sängen. Jessica vred sig ett varv innan hon somnade igen. Justin, bli inte kär i din bästis syrra nu... Alex är bättre för dig. 

 Men Alex kunde inte mäta sig med skönheten som låg där på sängen. Jessica var så... Hon gick inte att beskriva med ord. 

 Det långa mörka håret som lockade sig så ljuvligt nedför hennes smala överkropp, de brungörna ögonen som tindrade som små stjärnor, de rosa läpparna som jag så gärna ville kyssa... Allting med henne, var så oemotståndligt. Det kändes som om hon drog till sig mig som en magnet. 

 Men jag kunde inte älska henne. Det kunde inte vara hon och jag. Vi var som Romeo och Julia. Men förhoppningsvis skulle ingen av oss dö i slutet...

 Jag var påväg ut ur hennes rum när jag ångrade mig, vände på klacken, och planterade en lätt kyss på hennes bleka panna. Ett litet leende bildades på hennes läppar, och hon mumlade något i sömnen. Vad kunde jag inte urskilja. 

 Jag rätade till mina kläder som jag hade sovit i, och drog handen ett par gånger genom håret. Sedan gick jag ner till köket, och började plocka fram lite grejer till frukost. 

 Efter att ha plockat fram skålar och flingor ångrade jag mig. Pannkakor skulle passa rätt bra kändes det som. 

Jag plockde fram alla de nödvändiga ingredienserna, vispade ihop dom lite snabbt, och startade spisen, och hällde i lite smör i en panna. Medan jag väntade på att smöret skulle smälta, tog jag fram en tallrik att lägga pannkakorna på. När jag hörde fräset från smöret hällde jag i lite smet, väntade, vände på pannkakan, väntade, sedan lade jag upp den på tallriken. Efter att ha gjort ett par kom Chaz in i köket. Han såg fortfarande otroligt trött ut.

 " Gör du pannkakor? Nice!" sa han när han fick syn på mig vid spisen. Jag nickade och log, lade upp ännu en färdig pannkaka på tallriken.

 " Förresten, varför kom du inte ned igår? Jag och Alex orkade inte titta klart på filmen efter Jessicas lilla utbrott, cå vi gick och lade oss, så jag antar att vi missade när du kom ned bara. Sov du på soffan eller?" sa han snabbt och satte sig på en av kökstolarna. Jag var tacksam över att han själv kommit på en förklaring- Då slapp jag ljuga. 

 " Jepp." svarade jag. För att instämma var inte samma sak som att ljuga, eller hur? Sedan var det tyst, och det ända som kunde höras var ljuden från mitt pannkaksstekande. Jag blev rätt nöjd med dom faktiskt. Alla hade en fin, gyllenbrun färg. Det vattnades i munnen bara av att titta på dom... Hoppades dom var lika goda som dom såg ut. Förmodligen inte, om jag kände mig själv rätt.

 " Vad gör vi idag då?" frågade Chaz efter en stund. Jag ryckte på axlarna.

 " Jag ska nog hänga med min familj idag faktiskt..." sa jag ursäktande. Chaz svarade med ett besviket "åh". 
Jag hade precis kommit hem från en rätt omfattande turnering, och jag hade blivit en aning utbränd vid slutet av den, så jag hade fått ungefär 2 månaders paus. Vilket var otroligt länge faktiskt. Jag skulle spendera de två månaderna här i Stratford, hänga med min familj och med mina vänner, samtidigt skriva några låtar till den nya plattan. 

 " Men vi ses imorgon va?" frågade Chaz efter ännu en stunds tystnad. Jag nickade.

 " Såklart vi gör." svarade jag, och lade upp den sista pannkakan på tallriken. Samtidigt som jag gjorde det kom Jessica nedfarande för trappan. Hon hade bytt om till en vit smakfull kjol, och en rosa gullig tröja. På fötterna hade hon sina vanliga fina sandaler. Jag försökte att inte stirra, utan tog snabbt bort blicken från henne. 

 " Jag kan ta undan det där, så kan du gå och väcka Alex." sa Jessica och tog tallriken med pannkakor ur händerna på mig. Jag nickade och gick snabbt ut ur köket. 

 Alex var i ett av de många gästrummen som fanns i det här huset. Väggarna var vita, och golvet var täckt av en mörk, lila, heltäckningsmatta. Såvitt jag mindes hade den inte varit där innan. 

 Hon låg på sängen, som stod framför fönstret. Hennes mörka hår låg utspritt över kudden, och hon snarkade lätt. Hon var så söt. Så mycket bättre för mig än vad Jessica är. Fast Alex var inte direkt intresserad av killar. Hon var inte lesbiskt eller något, hon var bara... För cool. Inte för att det var ocoolt att ha en pojkvän, mer att hon... Tja, hon verkade inte vara typen som dreglade efter killar.

 " Alex! Vakna!" sa jag och rufsade om henne i håret. Hon mumlade något och drog täcket över huvudet. Okej, det här gick inte riktigt enligt planen...

 " Alex, ska jag hälla kallt vatten över dig eller något?" sa jag och hon mumlade återigen något. Risken var stor att hon skulle ligga kvar här även om hon var dygnsur.

 " Jag har gjort pannkakor!"

 " Pannkakor? Varför sa du inte det med en gång?" sa hon glatt och reste sig med ett språng upp. Och hon hade bara sina underkläder på sig... Generat tittade jag ner i marken.

 Hon verkade dock inte bry sig, utan studsade obekymrat runt i rummet och drog på sig klädesplag efter klädesplag. Okej, jag tjuvkikade. Jag är inte en ängel, okej? 

När hon hade dragit t:shirten över huvudet log hon stort mot mig. 

 " Så, vart är mina pannkakor?" Det verkade inte ens som om hon lade märke till att hon precis visat sig iprincip naken inför en kille. Visst, det var samma sak som att ha en bikini... Men i alla fall. Det var skillnad. 

 Men hon såg mig som sagt som en vän. Som jag såg henne. Men hon var otroligt snygg... Och hon skulle som sagt vara mycket bättre för mig än Jessica. Alex var rolig, cool, trevlig, uppkäftig när det behövdes... Hon var den bästa vän man kunde ha. Precis det var hon. Min bästa vän. Jag skulle omöjligen kunna bli kär i henne. Jag var fast för Jessica, och jag skulle aldrig kunna ändra på det. Men det var inte säkert... Jag kunde inbilla mig det. Efter att ha gjort slut med min älskade Selena och allt tjafs med det, så hade jag förälskat mig i varenda varelser som hade bröst och två ben. Det kunde vara samma sak här. Jag inbillade mig bara. 

 Alex och jag gick tillsammans in i köket och såg att de andra redan börjat på sina pannkakor. Alex ansikte lös upp, som ett litet barn på julafton, damp, ner på en av stolarna, ryckte till sig en av de ljusblå prslinstallrikarna och högg in på maten. 

 " Var är dina föräldrar förresten?" frågade jag Chaz samtidigt som jag slog mig ned och lade upp ett lass pannkakor till mig själv. 

 " Åh, det är bara bortresta på någon sak. De kommer tillbaka om tre dagar." svarade han. Jag brydde mig inte om att fråga varför dom var bortresta, utan sträckte mig efter sirapen, hällde på lite på pannkakorna, och högg in. Jag hade överträffat mig själv... Pannkakorna var mjuka och smakade perfekt. Det plus den söta sirapen blev en perfekt kombination. Jag suckade av njutnad och stoppade in en till bit i munnen. Alex hade redan hävt i sig sina och började plocka åt sig ett par fler. Hur kunde hon hålla sig så smal om hon åt så himla mycket? Bra att jag hade gjort mycket pannkakor då. Men jag lade märke till att Jessica långsamt tuggade i sig sin första. Och hon hade inte någon sirap eller något.

 " Ska du inte ha mer?" frågade jag henne när jag var inne på min fjärde. Hon skakade på huvudet.

 " Man vill ju inte bli tjock." sa hon och kastade en snabb blick på Alex. 

 " Oh no you diden't." sa Alex och stirrade hatfullt på Jessica.

 " Vadå? Jag är ju ändå en barnunge, ta mig inte på allvar!"

 " Ey, lägg av nu va och njut av den härliga frukosten!" sa Chaz med munnen full. Alex himlade med ögonen och Jessica fnissade lite.

 Kunde de inte bara komma överrens? Äh skit samma. 

 Jag petade i mig min sista pannkaka och stönade lite. Jag var proppmätt. 

 " Hörni, jag sticker hem nu!" sa jag efter några minuter. Chaz nickade. " Hejdå hörni!" sa jag, kramade Jessica och Alex. Alex hade blivit mycket mer kramig på sista tiden i  alla fall. 

 Chaz följde mig ut i hallen. 

 " Känns det inte konstigt att Alex och Jessica är så... bitchiga mot varandra?" sa han när jag knöt mina skor. 

 " Jepp." 

 " Kan det inte bara komma överrens licksom." fortsatte han och lutade sig mot väggen. Jag nickade, orkade inte svara med ord. 

 " Nåja, ses bro." sa jag och vi gjorde vår handshake. Sedan slog jag upp dörren och gick ut i den friska luften.

 Nu skulle jag få träffa min älskade familj...

__________________________________________________________________________________________________

Lite extra lång nu, som en ursäkt! Haha :)

 Vad tycks? Kommenterar ni? :)

Älskar alla ni sötisar som läser!

//CEMT <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är lite småkul hur vissa personer är redo att neka sig själva när de är utpekade.          Synd bara att personer som gör såhär sätter sig själva i en ännu dummare position, först läste hon vår usla novell, och sedan nekade hon att hon ...

Fanfictions.  Många av dem är så bra.  Men många är så dåliga. Det som är synd är just att så många läser de värre. Självklart är åsikter olika, men ibland är vissa noveller så fullkomligt fulla av bullshit att man kan inte låta bli att klia si...

Jessica hade väntat på den här dagen ända sedan hon vaknade upp ur sin så kallade koma. Och nu var den äntligen här! Hela morgonen hade gått åt till förberedelser; hon skulle sminkas, få håret lagat, naglarna lackade, klänningen på... Hon hade älskat...

Chaz     Jag åkte så snabbt jag kunde tills jag kom fram til hm, och där stod de fortfarande med armarna om varandra.  - Du har gjort nog, först min syster och sen det här, röt jag och dem ryckte till och Jasmine såg rädd på mig. - Hey Chaz...

  Chaz     Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade ...