Jessica

Usch, varför måste vi se på skräckfilm?! Helst hade jag bara sprungit därifrån direkt Chaz kom med "Nightmare on Elm Street" i handen, men jag ville inte lämna Justin. Det hade tagit så ont att se honom och ALex kramas i den där stugan på stranden. Jag tänkte inte låta det hända igen!

Så, det var väl bäst att bara knipa ihop och försöka stå ut. Jag klamrade mig fast i Justins arm och han strök mig över ryggen. Det var faktiskt skönt att ha någon sådär nära, jag insåg nu att jag hade saknat det. Jag lade huvudet i Justins knä och drog ett djupt andetag innan Chaz släckte ljuset och satte igång filmen.

Usch, jag vågade inte titta! Men när jag blundade insåg jag att det var värre att bara höra ljuden utan att veta vad som händer, så jag öppnade ögonen igen. Jag var så rädd att jag glömde bort att andas, följde bara slaviskt med allting som hände på den hemska skärmen. Jag skrek till när något plötslig dök upp bakom hörnet. Chaz och Alex skrattade kort åt mig, men Justin smekte mig över håret och viskade lugnande ord i mitt öra. Tyvärr hjälpte det inte så mycket... 

Filmen rullade på och blev bara värre och värre, och snart var jag så rädd att jag grät. Alex såg hånande på mig.

- Skärp dig Jess, det är ju bara en film!

- Låt henne va, Alex, ser du inte att hon är rädd! sa Justin nästan lite argt och försökte lugna ner mig. 

- Pfft, hon beter sig ju som en barnunge! Märker du inte att hon gör sådär bara för att få va nära dig?! skrek Alex.

Jag blängde på henne.

- Gör jag visst inte! Alla tycker faktiskt inte om skräckfilmer och förresten så var det ju du som ville att vi skulle kolla den! Du är bara avundsjuk för att det inte är dig som Justin tröstar! skrek jag tillbaka med tårfyllda ögon och sprang ut från vardagsrummet. Varför måste hon ALLTID försöra allt?!

Bakom mig kunde jag Justins irriterade röst säga: "Vad var det där bra för? Se nu vad du har ställt till med!" och sedan Alex störande röst "Och varför ska du alltid försvara HENNE?! Du sa ju själv för bara några timmar sen att hon var en barnunge!"

Mer hörde jag inte, ville inte höra. För jag insåg nu: Justin var med mig bara för att han tyckte synd om mig, ahn tyckte jag var en barnunge. Precis som förr. 

Jag sprang in i mitt rum och slängde ner mig på sängen, och nu storgrät jag. Allt hade kännts så bra, så rätt. Jag hade litat på Justin, släppt en kille nära mig för första gången sedan det där hände. Men såklart, han tyckte bara jag var en barnunge. Hur kunde jag vara så idiotisk och tro något annat?!

Jag hörde inte när han kom in, men kände att någon försiktigt lade sig ner bredvid mig. 

- Varför gråter du? frågade Justins mjuka röst och han smekte mig över håret.

- Lämna mig i fred! fick jag fram mellan snyftningarna.

- Jag vill inte att du ska ligga här ensam och gråta, sa han mjukt och försökte torka bort mina tårar, men jag vände mig bort.

- Låtsas inte att du bryr dig, det gör bara allting så mycket värre! snyftade jag, irriterad på mig själv för att jag nästan inte klarade av att stå emot hans röst som gjorde mig varm i hela kroppen.

- Men gumman, varför skulle jag låtsas? 

- Jag är ju bara en liten barnunge... sa jag och började storgråta igen. Snälla lämna mig ifred!

Jag kunde höra hur han suckade.

- Jessica, lyssna inte på Alex, hon vill bara bråka... Se på mig, sa han och jag såg in i hand underbara ögon.

- Alex betedde sig som en idiot just, och fastän hon är en av mina bästa vänner vill jag också vara med dig. Och så länge hon är som ett svin mot dig tänker jag inte bry mig om ifall jag sårar henne eller inte. Ibland måste man helt enkelt följa sitt hjärta...

Justin log varmt mot mig, och vid just det ögonblicket tror jag att jag inte hade något hjärta. Det hade smultit, och jag fick inte fram ett ord. Istället gömde jag mitt ansikte i Justins famn och han kramade om mig.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kommentera gärna! :*

Kram!! <3 // CEMT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är lite småkul hur vissa personer är redo att neka sig själva när de är utpekade.          Synd bara att personer som gör såhär sätter sig själva i en ännu dummare position, först läste hon vår usla novell, och sedan nekade hon att hon ...

Fanfictions.  Många av dem är så bra.  Men många är så dåliga. Det som är synd är just att så många läser de värre. Självklart är åsikter olika, men ibland är vissa noveller så fullkomligt fulla av bullshit att man kan inte låta bli att klia si...

Jessica hade väntat på den här dagen ända sedan hon vaknade upp ur sin så kallade koma. Och nu var den äntligen här! Hela morgonen hade gått åt till förberedelser; hon skulle sminkas, få håret lagat, naglarna lackade, klänningen på... Hon hade älskat...

Chaz     Jag åkte så snabbt jag kunde tills jag kom fram til hm, och där stod de fortfarande med armarna om varandra.  - Du har gjort nog, först min syster och sen det här, röt jag och dem ryckte till och Jasmine såg rädd på mig. - Hey Chaz...

  Chaz     Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade ...