omgbiebz

Inlägg publicerade under kategorin "If I was Your Boyfriend"

Av CEMT Bieber - 4 mars 2013 19:00

Justin

 


Andas. Aaaandas. Sådär ja, lungt och stilla. Inget kommer att döda dig, ta det lungt. 

 Jag stod utanför Chaz dörr och förberedde mig för att knacka. Det var inte Chaz som jag var nervös för att träffa, det var Jessica. Jag skulle bjuda ut henne. Efter allt velande mellan henne och Alex orkade jag inte tänka längre. Jessica var den jag ville ha, så var det bara.

 Jessica med hennes ljuvliga skratt, bedårande ögon, fantastiska kropp... Det sista var ett ordentligt plus, men även utan den skulle jag gilla henne. Kanske till och med älska. 

 Jag slöt ögonen och framanade hennes ansikte från minnet. Varenda liten fräkne, varenda liten skrattrynka. Det var värt det. Om Chaz vill döda mig först så är det lungt.

 Jessica, hon är värt allt. 

 Jag tog ett till andetag och bultade på dörren. Jag hörde hur någon flög ned för trappan. Alldeles för lätta steg för att tillhöra Chaz. Jag hade rätt.

 Det var Jessica som öppnade.

 Hennes hår var en aning fuktigt (Förmodligen efter en dusch) och hon var iklädd ett par jobbing byxor och ett linne.

 " Hej..." började jag. Lagom pinsamt Justin, snyggt jobbat.

 " Hej!" nkvittrade hon och log stort, visade upp sina perfekta tänder. Eller tja, de var perfekta för mig i alla fall.

 " Jag undrar om... Öh..."

 " Vad?" frågade hon, det glada leendet byttes till ett förväntansfullt.

 " Jagundraromduvillgåutmedmig." sa jag snabbt och otydligt.

 " Vänta va?" Fan också. Jag harklade mig.

 " Jessica, vill du gå ut med mig?"

 " Som vänner?"

 " Nej som..." Snälla säg att hon inte bara vill vara vänner. " Som en dejt." Leendet blev glatt igen.

 " Såklart jag vill!" sa hon och nästan skuttade. Det kändes som en sten lämnade mitt bröst. 

 " Jag hämtar dig vid sju, ha på dig något som kan passa för en halvfin snabbmat resturang." sa jag och hon skrattade.

 " Låter underbart!" sa hon. Sedan blev det tyst.

 " Öhh... ses." sa jag och vände på klacken.

 " Justin vänta!" sa hon och grabbade tag i min hand. Hon ställde sig på tå och placerade en snabb puss på min kind. Jag kände att jag rodnade. Jag log ett litet leende mot henne och hon log tillbaka. Hon rodnade ungefär lika mycket som jag skulle jag tro.

 " Ses!"


 Jag sprang omkring i hela huset och letade efter kläder. Jag hade flyttat in hos mormor och morfar, jag hade saknat dom så mycket, så jag bestämde mig för att bo dör.  Det slutade med ett par mörka jeans, en lila t:shirt och ett par klassiska vita supras. Kunde aldrig gå fel med supras. Speciellt inte vita. 

 När jag stog och fixade håret framför spegeln ringde min mobil. 

 " Justiiin hääär." sa jag utraget samtidigt som jag fortsatte att fippla med min frisyr. 

 " Sen när dejtar du min syrra?"

 " Öhhh..."

 " Jag skämtar bara Juju!" sa Chaz i andra änden med ett skratt. Jag suckade lättat.

 " Så du har inget problem med det va?"

 " Nejdå. Men ta det lungt med henne för licksom... Öhh. Ja. Jag låter henne berätta det, hej."

 " Nej men vänta..." Ett utraget pip berättade för mig att samtalet var avslutat. Jag fixade till de sista hårlockarna innan jag var klar.

 " Okej. Då kör vi." 


 Jag körde upp på deras uppfart och tutade. Jessica kom genast utsrpingande, iförd en blommig kort klänning, sandaler, med håret lockat. Hon var lika strålande vacker som någonsin.

 " Hej!" sa hon glatt. Jag hälsade tillbaka innan jag rattade ut från utfarten.

 " Vart ska vi?" frågade hon efter ett tag.

 " Tja, kina resturang kanske?" Hon nickade.

 " Perfekt."

Det var en kina resturang inne i stan som hade en rätt bra middagsbuffe vad jag minns, så det skulle bli perfekt.


 När vi väl var där betalade jag för oss och vi tog för oss av maten. jag visste knappt vad hälften av sakerna var, bara att de var friterade. Räckte för mig. Jessica verkade dock ännu mer vilsen än jag.

 Efter ett par minuter var vi färdiga med att plocka mat och gick och satte oss i ett hörn.

 Vi åt, skrattade, pratade. Jag kan bara minnas att det var den bästa dejten jag någonsin ahde varit på. Efter att ha avlsutat portion nummer tre stelnade Jessica till, Hennes blick fastnade på något bakom mig.

 " Vi sticker okej." sa hon och reste sig upp. Jag kastade en blick över axeln och fick syn på en... Skrämmande kille. Utan att ifrågasätta Jessica började vi gå därifrån.

 " Har du inte saknat mig?!" hördes ett rop bakom oss. Jessica ökade på stegen, och så gjorde jag. Jag ville inget hellre än att fråga henne vem killen var, men hon verkade inget hellre än att ta sig till bilen så... 

 När vi väl körde därifrån frågade jag henne.

 " Vem var det där?"

 " Min... Min expojkvän."

______________________________________________________________________________________________

TACK för era kommentarer, ni är för söta, och jag älskar er allihop! En hyfsad lång del som kanske kan göra upp för att vi inte alltid har den bästa av uppdateringar, men vi har alla varit tvugna att plugga... Jag hjälpte Tilda med matten, haha :) 

Kommentera gärna, det betyder mycket som ni vet!

Ha det underbart!

//CEMT <3

Av CEMT Bieber - 25 februari 2013 18:18

Chaz

 

 

 

 


Shoppingdagen var rätt lyckad. Jag hittade en ny skateboard som jag tänkte köpa så fort jag fått pengar. Jag funderade på att skaffa ett sommarjobb. Jag kunde inte få ut bilden av Alex i den där klänningen ur mitt huvud. Hon hade varit så...vacker i den. Hon borde ha köpt den. Och hon borde ha ringt den där snubben. Men jag såg henne slänga bort lappen med numret. Jag hämtade det igen. Ifall hon skulle ångra sig. Jag la lappen i fickan och kände ännu en lappp mot min hand. Jga tog upp den och märkte att det var numret till den där snygga tjejen som jag nästan dödade. Jag bestämde mig och gick ut igen och tog fram mobilen och knappade in numret.

- Hallå? hennes röst fick mig att le. Konstigt, jag kände henne inte.

- Tjena, det är Chaz, killen som körde över dig, sa jag nervöst och lutade mig mot väggen till vårt hus. 

- Hej Chaz, undrade just när du skulle ringa, sa hon och jag harklade mig.

- Jag undrade om du...om du vill...ähm...gå ut med mig på lördag? sa jag nervöst med ett dunkande hjärta.

- Visst, hämta mig vid 6, sa hon och jag log lättat.

- Blir bio bra? frågar jag.

-Aa, svarade hon och vi sa hejdå och lade på. Jag kom på att jag inte hade hennes adress. Men mobilen plingade till och jag öppnade smset. Det var från Jasmine. Hon hade skickat sin adress. Jag skrockade och gick in i huset. 





Jessica

 

 

 


Chaz var väldigt glad när han kom in genom dörren igen och alla såg frågande på honom.

- Vad är det? frågade han förvirrat och vi skrattade.

- Varför så glad? frågade jag.

- Inget specielt, men jag ska på date på lördag, sa han och rykte på axlarna.

- Date? Med vem då? frågade Justin och log ett av sina fina leenden.

- Hon heter Jasmine, jag träffade henne när jag åkte skateboard, sa han.

- Är hon snygg? frågade Justin och Alex suckade.

- Är det allt ni tänker på? frågade hon och Justin skrattade.

- Ja, hon är snygg, sa Chaz och jag himlade med ögonen.

- Kom ige nu, ska vi se filmen eller inte? sa Alex irriterat och Justin och Chaz följde efter henne in i vardagsrummet.  Jag tyckte att det var kul att Chaz hade hittat någon. Justin skulle säkert ta Alex, sen skulle jag stå ensam kvar. Barnungen Jessica, forever alone.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vi hoppas att det duger!! :) 

Tack så hemskt mycket för alla fina kommentarer!!!

Kommentera är ni gulliga!!! :)

//CEMT

 

Av CEMT Bieber - 24 februari 2013 16:20

Alex

 

 

Det är bäst att jag och Jess håller sams nu. Killarna tyckte att det var irriterande, och det var bäst om vi försökte ha kul. För Justins skul. Jag tycker fortfarande att Jess är en barnunge som borde hänga med människor i hennes egen ålder.

- Så, vad gör vi nu då? frågade Jess och såg leende på Justin.

- Jag behöver köpa nya kläder, säger jag och rykte på axlarna. Jess ingonerade mig men Justin var som vanligt mycket snällare.

- Jag tycker att kläderna du har nu är snygga, sa han med sitt bländande leende och jag tryckte tillbaka rodnaden.

- Tack, men jag behöver köpa nya, sa jag. Vi lämnade starbucks och gick in på en klädaffär. 

Jess rusade iväg till en söt topp medan jag bara stod och tittade omrking ogillande. Jg gillade inte att shoppa. Alls. 

Men jag visste att jag måste, så jag fortsatte att gå vidare in och stannade vid en snygg grå tröja som de stod awesome på. 

Den måste jag ha! tänkte jag och gick för att prova den. 


Den satt perfekt, jag kunde höra att Jess pratade me Justin utanför, men hörde inte vad de sa. Hon fnissade i alla fall hela tiden, jag menar jag vet att Justin är charmig och så men han är inte jätterolig. Mer lugn och sansad, någon man kan lita på och någon som alltid är där för en och inte på ett flummigt sätt.

Men Jess kanske tyckte han avr rolig.

Killarna gick iväg till någon sportbutik, vilket jag också ville göra men inte kunde för att jag behövde vanliga kläder först, och lämnade mog och Jess ensamma.

Jag kollade på någon töntig grårutig korsett när Jess kom fram till mig med något persikafärgat plagg som verkade nästan rinna ner för hennes armar som vatten.

   - Testa den här! sa hon och räckte den mig.

HOn verkade vara rädd för att göra mig arg elelr något, log försiktigt och tittade bort när jag mötte hennes blick.

- Vad är det för något? frågade jag och kollade på det hon hade gett mig.


Det var en klänning. Usch, aldrig att jag skulle ha en klänning! Jag gjore en grimas och ga vtillbaka klänningen till Jess, men hon började säga emot.

- SNälla testa den! Jag passar inte så bra i den, men du kanske gör! Testa den bara snälla! Du behöver inte köpa den!

- Okej okej! Men jag tänker inte köpa den! sa jag bestämt och gick tillbaka till ett provrum.

Jag tog på mig klänningen och såg mig i en av speglarna. Kläningen var av siden och kändes superskön mot huden, det var nästan som om jag var naken, alltså på det bra sättet, typ att jag inte kände den alls.

Den slutade ganska högt över knäet men det gjorde faktiskt mig itne så mycket, i liked it.

Usch, får inte tänka så! Jag ville inte ha den, tror jag. Den var jättefin och satt bra på mig, tyckte jag i alla fall. Men vart tog Jess vägen, var det inte hon som ville se den så mycket?

Jag klev försiktigt ut ur provhytten men gick inte så långt iväg för att mina saker inte skulle bli tagna.

Var var hon?

Någon gänglig snubbe som jobbade här stod i närheten och vek kläder och jag ropade på honom.

- Ursäkta, har du sett min kompis. Inte så lång, har ...

- Wow! sa han och avbröt mig. Du ser fantastisk ut! 

Jag kände att jag började rodna och backade för killen började gå mot mig. ÅH nej vart var Jess?! Eller Justin! Eller Chaz! 

- Du är helt underbar i den där klänningen! Se inte så rädd ut, jag är inget creep! Du tänker väl köpa den va? Du får rabatt på den, bara du köper den! Den kommer nog inte få en bättre ägare än du, alla andra som provat den har inte ens sett hälften så bra ut som du gör just nu! 

- Alltså ... försökte jg försiktigt säga då Justin dök upp bakomm honom tillsammans med Jess och Chaz. 

Alla fyra personerna stirrade på mig utan att säga något vilket skrämde mig väldigt mycket. Jag började backa mot provhytten då den där killen började prata igen. 

- Jag känner folk som kommer att kunna göra dig till en modell, en riktig! Du kommer att bli en av de mest framgångsrika modellerna, jag svär! Här jag kommer snart! 

Vad babblade den här snubben om egentligen? Idiot. Jag kände att min puls höjdes då jag mötte Justins blick, han tittade på mig med öppen mun. 

- Du är vacker, sa han. 

Då fick jag panik och gömde mig inne i provhytten igen. Min puls var utom kontroll, först den där snubben som sa att jag kunde bli modell, sedan Justin som sa ... som sa att jag var vacker. 

Nej, jag var inte vacker. Jag hade aldrig varit vacker. Jag var för "cool" för att ha en pojkvän, när jag egentligen inte ens visste hur jag skulle göra för att få en, hur jag skulle utnyttja mitt utseende för att få en. 

Jag hade aldrig varit vacker och det hade mina gamla mobbare från skolan rätt om. 

Jag bytte snabbt om till mina vanliga kläder och gick ut igen, tittade inte på någon av mina vänner eller Justin när jag gick för att hänga tillbaka klänningen. 

- Ska du inte köpa den? frågade någon bakom mig. 

Det var Justin. 

- Nej, sa jag, jag vill inte ha den. Jag kommer ändå aldrig att ha den på mig. 

- Du var vacker i den, sa han igen och jag lyckades bara le utan att svara. 

- Här! Ta det och ring honom så fort du bara kan! Jag ska prata med honom också, sa den där killen igen och räckte mig en bit papper. 

Det stod ett nummer på den och killen sa att det var till någon snubbe inom modeindustrin som kunde hjälpa mig in i modellkarriären. 

- Tack, sa jag. 



Vi fortsatte shoppa ett tag fast i en annan butik där jag hittade ett par perfekta jeans. Oftast var det alltid något i jeansen som inte passade mig, jag hade till exempel alltid en alldeles för smal midja för att passa i normala jeans och ibland så hängde jeansen för att min rumpa inte var tillräcligt stor för att fylla dem. 

Men de här var verligen perfekta. 

Jag kom ut ur shoppingcentret med varor jag var nöjd med. 

 


Jag tänkte på den där klänningen när vi satt i bilen på väg tillbaka hem till Chaz och Jess. Borde jag ha köpt den? Vet inte. Nej, jag skulle ändå aldrig ha den på mig. Den skulle bara ligga runt och inte göra något. 


När vi kom in i hallen hittade jag närmsta soptunna och slängde papperslappen med till numret till modesnubben på. 

Jag hade inga planer på att bli modell. Och jag var inte tillräckligt vacker i alla fall. 



_________________________

Did you like it? ^^ Kommentera!<3


//CEMT<3








Av CEMT Bieber - 23 februari 2013 19:27

Justin

 


Ungefär en vecka senare hade jag äntligen tid för mina kompisar igen. Jag hade saknat min familj så himla mycket, så jag könde att jag  behövde ge dom lite tid. Sedan hade de andra haft sina egna angelägenheter också.

 Vi bestämde oss för att åka till närmsta galleria och hänga där en stund. Chaz var inte ett så stort fan av shopping (Inte Alex heller för den delen) men jag och Jessica kunde definitivt njuta av en shoppingtur. 

 När klockan slog tolv sms:ade jag skulle komma och hämta henne. Chaz och Jess ville av någon anledning ta bussen istället, så... Dom fick väl göra det.

 Jag rattade upp på hennes uppfart och tutade. Omedelbart rusade hon ut genom dörren. Hon hade svarta jeansshorts och ett linne med något band jag aldrig hade hört talas om innan. Den var djupt urringad, så man fick en skymt av hennes mörk lila spets bh. Inte riktigt likt Alex, men hon klädde i det.

 " Värst vad du var snygg idag." sa jag när hon hoppade in i passagerar sätet, lät blicken glida lätt kring hennes kropp. Hon slog till mig med sin väska.

 " Pervo."

 " Äsch, du älskar mig ändå." Jag menade såklart på ett vänskapligt vis. Jag var rätt säker på att Jess var den rätta för mig. Förmodligen hade jag fel, och allt skulle gå åt pipsvängen, men just nu kändes det rätt. 

 Vi körde längs med motorvägen i ett par minuter innan jag svängde in på en sidoväg som tog oss till gallerians parkering. 
 " Bra att du föreslog det här med shopping. Jag behöver nya tröjor..." sa Alex och steg ut ur bilen. Det förklarade nog det urringade linnet. 

 Jag drog ner mössan lite längre ned för pannan och fäste blicken vid asfalten. Jag hörde Alex skrocka åt mig. 

 " Vadå? Vill du bli begravd i en hög med fangirls eller?" snäste jag åt henne. 

 " Jag trodde du älskade dina beliebers." sa hon och sparkade till en sten. Den flög iväg över parkeringen, men träffade turligt nog ingen bil. 

 " Det gör jag, jag orkar bara inte bli översprungen idag." Jag älskade mina fans över allt annat, men jag ville inte alltid... Få dom över mig. Jag ville känna mig normal någon gång ibland.

 " Om de fick syn på dig tror jag inte att de skulle springa över dig." Min mobil plingade till. 

Från: Chaz, tha broo.


Till: Juju


Hey vi är @ starbucks.

 

 Jag knappade ihop ett snabbt svar om att vi var påväg. Det var inte så mycket folk inne i gallerian vilket var possitivt. Vi letade oss fram till starbucks. När vi gick in genom dörren slog lukten av kaffe emot oss. Min blick landade omedelbart på Jessica. Hon hade svarta shorts, nästan lika dana som Alex, men en rosa och vit randig t:shirt på överkroppen istället.

 " Tjena." sa Alex och gick fram till dom, ruffsade till Jessica i håret lite grann.

 " Hallå, vad var det där bra för?" sa hon. Nej, börja inte bruka nu...

 " Ta den lugnt prinssessan." svarade Alex och sjönk ned på stolen bredvid Chaz. Till min förvåning log bara Jessica mot henne. 

 Det var något possitivt i alla fall.

_______________________________________________________________________________________________

IM SOOOO SORRY!!

Tjejerna har tjatat på mig, men jag har helt enkelt inte haft orken att uppdatera... Ni får hata mig om ni vill! Nåja, Jess och Alex är sams nu i alla fall! Kommentera är ni söta! (Vi älskar er som redan gör det, hehe!)

Anyways, ha en bra dag. Lycka till med läxor och sånt.

 //CEMT

Av CEMT Bieber - 10 februari 2013 19:30

Chaz


Nästa dag bestämde jag mig för att åka skateboard. Jag åkte längst bilvägens kant, ingen aning om vart jag skulle. Jag hade bara lust att åka. Se vart vägen tar mig liksom!

Jag passerar det pärlvita huset, där jag nästan körde på en liten pojke. De satt ute på gräsmattan igen och mammam till den lilla pojken vinkade glatt. Jag vinkade tillbaka. 

 Den lilla stunden som jag inte kollade på vägen fick mig att flyga av brädan när jag plötsligt åkte in i något hårt. Men jag föll på något mjukt.

 - WHAT THE HELL? skrek en ljus röst och jag märkte att jag låg på en sjukt snygg tjej. Hennes blonda raka hår var lite rufsigt och hennes blus hade åkt upp så den visade halva hennes platta mage.

 - OH SHIT, I'M SO SORRY! utbrast jag och ställde mig snabbt upp. Hon hade ett par korta rosa shorts på sig. Hennes två vänner som var nästan lika snygga hjälpte henne upp.

 - Se dig för din tönt! sa hon surt och plattade till sitt hår.

- Jag sa I'm sorry, sa jag och stampade till min bräda och fångade upp den i handen. Hon kollade på mig  och hennes utryck ändrades. Hon log och snurrade håret med fingret.

 - Oh, It's okay! sa hon och hennes två vänner log flörtigt. Vad tog det åt dem helt plötsligt? 

 - Ohokay, sa jag och släpte ner brädan på marken. Jag stälde mig på den och rullade förbi dem.

Konstiga tjejer, men riktigt heta.

 Jag rullade vidare längst vägen och trixade på trottoaren. Jag kände mig så fri när jag skateade. Men den här gången kunde jag inte sluta tänka på den där tjejen. Jag ville se henne igen. Jag undrar vad hon heter.

 Jag vände om och började rulla tillbaka mot  tjejerna. 

De var inte så långt borta så jag kom snabbt fram. Jag stannade framför dem och de stannade förvånat. Men tjejen jag ville prata med log när hon fick syn på mig.

 - Youre back! sa hon.

- Jag ville bara veta vad du heter, sa jag och hon fnissade.

 - Jag heter Jasmine, sa hon. Vilkert vackert namn. Hon öppnade sin väska och tog fram ett papper och en penna och sjrev ner något. Hon gav pappret till mig och jag tog det. Ett mobilnummer.

 - Ring mig nån gång, säger ho och de fick förbi mig, fnissande.

Jag log och stoppade pappret i fickan. Ingen illa skatetur.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vad tycker ni? :) Har äntligen tid för bloggen. Mitt matteprov är över, få se hur det gick! :)

 Kommentera är ni söta!


Kram på er!

 //CEMT


Av CEMT Bieber - 1 februari 2013 19:45

 

 

Jessica


Då var jag ensam då... Justin hade stuckit hem, Chaz hade stuckit någonstans, och Alex hade också stuckit, hem antagligen. Usch, jag hatade att bråka. Men det var faktiskt inte mitt fel. Inte kunde jag rå åt att Justin var med mig, hellre än med henne. Och det var väl det allting handlade om. Eller, rättare sagt, den enda orsaken som hon hade att vara sur på mig. Jag har ju inte gjort något mot henne. Hon däremot, kallar mig barnunge, bebis, grinolle... Hur omogen får man va?!

När jag städat undan från bordet gick jag och lade mig på sängen. Här hade jag och Justin somnat igår kväll. Jag hade sovit hela natten i Justins famn. Det ahde varit så skönt, jag hade kännt mig så trygg med honom. Fastän jag tvivlade på honom, förstod jag nu att han verkligen menade vad han sa. Att han gillade mig, och brydde sig om mig. Det betydde verkligen mycket. 

Plötsligt insåg jag att jag grät. När jag kände såhär kom alla minnen tillbaka... Kärlek hade lurat mig förut. Men Justin kunde väl inte vara sån? Jag ville verkligen lita på Justin, det var inte rätt mot honom om jag höll på och tvivlade hela tiden, ändrade mig hit och dit. Ååh, orkar inte med alla dessa känslor!

Jag tog fram mitt skrivhäfte, behövde få ner mina tankar.

Pennan bara dansade över pappret, rad efter rad, och vers efter vers blev färdig. Jag hade nog alfrig förr skrivit en sång på så kort tid! Eller, den var ju inte färdig ännu, bara texten, och det kan ju alltid komma förändringar. Men jag kände att jaf verkligen ville genomföra den här, så jag förflyttade mig till pianot. Detta var definitivt en pianolåt, inte gitarr. I alla fall inte bara gitarr, piano var ett måste. En del låtar är helt enkelt pianolåtar.


Jag märkte inte att Chaz kom hem medan jag satt vid pianot och sjöng min låt som nästan var färdig. Om jag får säga det själv, så blev den faktiskt helt okej. Min bästa sång hittills, helt kalrt.

- Vad sjunger du?

Chaz röst fick mig att hoppa till. 

- Åh, vad du skrämde mig! sa jag och väntade på att pulsen skulle lugna ner sig. Äsch, det är ingenting.

Jag stängde häftet, ville inte att han skulle se. Ville inte att han skulel få reda på mina innersta känslor. Visst, han var min bror, och vi stod väldigt nära varann, men... Detta gällde ju delvis hans två bästa vänner...

- Men ärligt Jess, det lät bra! log han. Snälla visa.

Han sträckte sig efter häftet, men jag var snabbare.

- Nej, det är inte färdigt... mumlade jag. Kunde ju alltid skylla på det.

- Hm, okej då. Men du borde faktiskt sjunga för någon, du har en fantastisk röst!

Jag log lite blygt, det värmde verkligen att höra sådant från Chaz. 

- Tack, men såå bra är det verkligen inte. Vart var du, förresten? frågade jag sedan, för att byta samtalsämne. 

- Äsch, ut en sväng bara. Han ryckte på axlarna.

Efter en stund såg han mig i ögonen.

- Såå... Vad står på mellan dig och Alex? undrade han.

Jag såg ner på mina fötter, skamsen över att han behövt se allt.

- Jag tror du har ett lika bra svar som jag... mumlade jag. Hon bara...

Jag visste inte vad jag skulle säga. Inte kunde jag ju säga att allting handlade om Justin. Kanske hade han redan listat ut det, men det behövdes inte sägas i alla fall.

Efter en stunds tystnad sökte Chaz efter min blick, för att få mig att fortsätta. Jag suckade.

- Kanske hon inte gillar att jag får vara med er nu, eller nåt...

Chaz skakade på huvudet.

- Men jag förstår inte, förut var ni ju kompisar. 

- Chaz, jag förstår inte heller. Och jag vill verkligen inte bråka mer. Hon fanns ju faktiskt där för mig när jag behövde det som mest... Men jag vet inte vad jag har gjort för fel, och inte heller vad jag ska göra för att bli sams igen... Det är trots allt inte jag som gjort nånting.

Jag svalde igen, kände att tårarna var nära. Jag hade inte insett det förrän jag nu pratade om det med någon, men sanningen var att jag faktiskt saknade henne...


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Jag är verkligen glad för att ni verkar gilla Jess! :) Det betyder så mycket för mig <3

Snälla, kommentera, kommentarer gör skrivandet ännu roligare, och då blir kanske uppdateringen bättre också! :)


Puss & Kram! <3 //CEMT

Av CEMT Bieber - 31 januari 2013 18:25

 

Alex


Usch, jag kan inte fatta att Jess gjorde såhär mot mig. Jag menar, vi hade inte alltid varit bästisar direkt, men det där var bara taskigt. Jag åt hur mycket jag ville, och jag var definitivt inte tjock. 

Alla visste att Jess egentligen var väldigt osäker på sig själv, att hon svälte sig själv för att vara fotomodellsmal. 

Ingen sa det bara. Jag vet att det kunde ha berott på det som hade hänt henne, men seriöst. Mina föräldrar var narkomaner, galningar, så jag hade fått en fosterfamilj innan de hann skada mig mer än vad de redan hade. 

Jag var mobbad si kolan också, bara för att jag inte var som alla andra tjejer. Killarna brukade slåss med mig, även om de var mina enda vänner. 

Jess hade haft det dåligt, men hon hade låtit det skada henne. Hon behövde Justin för att han skulel hjälpa henne upp på fötter igen. 

Jag behövde ingen, jag var stark. 

Så hon fick ta honom. Han skapade ändå en massa trubbel. 

Jag insåg det med en liten smärta i hjärtat och torkade bort en tår ur ögonvrån innan den hann falla. 

För innerst inne visste jag, att jag var en av de svagaste människorna på jorden ... 

Jag var bara så bra på att dölja det, folk trodde jag var den alltid glada och lyckliga Alex, som var för cool för pojkvänner, då hon egentligen inte visste vad hon skulle göra för att få en som skulle kunna älska henne så som hon var. 

Jag gick ner på knä framför min garderob, det var kväll. 

Lägenheten var som vanligt tom, jag önskade att jag åtminstone hade haft ett husdjur. Men nej, jag hade ingen. Inte ens mina snälla fosterföräldrar (som jag till och med kallade "mamma" och "pappa") var här för att trösta mig. 

Jag var bara helt ensam ...

Som vanligt. 

 Och det skulle jag fortsätta att vara. Justin skulle definitivt välja den underbart rara Jessica och jag skulle stå där utan något. Chaz skulle förmodligen sticka han med. Jessica skulle över tala honom till det. Jag kände hur ångesten långsamt kom krypande. Jag måste ut, och det nu.

 Jag grabbade tag i min bräda, sket som vanligt i skydden och sprang bokstavligen ut. Jag slängde ner skateboarden på marken och hoppade på. Efter några sparkar hade jag fått igång farten. Till sist kom jag fram till parken. inte en skatepark (Det fanns inte), utan en vanlig park. Men det fanns rör och ramper här med. Bara att de inte var till för skateboardåkning... Jag började hoppa runt lite grann och ignorerade de ogillande blickarna jag fick. Men jag visste att ingen skulle protestera, så länge jag inte sabbade något totallt. 

 Jag kände hur ångesten släppte. Tack gode gud att jag hade något jag älskade att göra i alla fall.

 För även om alla mina vänner lämnade mig, så hade jag åtminstone kvar det här. 


________________________________________________


Ni verkade inte gilla Alex :'( Tycker ni hon är jobbig, eller är Jess bara bättre? Jag lägger ner rätt mycket hjärta i Alex, har med lite saker ur mitt eget liv för att göra henne mänsklig :p

Men det är okej, för jag giller henne och det är väl des om ränkas?


/CEMT<33

Av CEMT Bieber - 29 januari 2013 20:00

 

Chaz

 

 


Efter Justin hade stuckit så var det bara jag, Jess och Alex kvar. Vi satt där vid frukostbordet, och ingen sade ett ljud. Den pinsamma tystnaden låg tjock i luften. Varje gång jag öppnade munnen för att säga nått, stängde jag den lika snabbt, för hur jag än formulerade mig, så skulle den spända stämningen inte mjukas upp. Jag såg nog lite grann ut som en guldfisk, när jag öppnade och stängde munnen på det här viset.

 " Öh... ska vi gå ut?" frågade jag efter ett tag, efter att jag kommit fram till att vad som helst skulle vara bättre än den här tystnaden. 

 " Kass idé Chaz." sa hon och himlade med ögonen.

 " Varför är du en så stor bitch hela tiden?!" fräste Alex åt henne. Bitch? Alex, det är min syrra du snackar med, passa dig... 

 " Ska du säga." mumlade Jess som svar.

 " Aww, sårade jag bebisen känslor?" sa Alex med tillgjord röst och klappade henne på huvudet. Jess svarade med att slå till henne på armen. Okej, nu är det nog... 

 " Nu får ni fan ta att skärpa er!" sa jag och slog näven i bordet. En skarp smärta spred sig genom knogarna, men jag bet ihop.

 Tjejerna hoppade till och tittade skrämt för mig.

 " Justin är här nu, och han kommer vara borta innan ni vet ordet av det! Så kan ni åtminstone försöka att hålla sams? För hans skull? Ingen av oss vill att han ska ha det kasst här, okej?! Så lägg av!" röt jag åt dom. Jessica såg ut att vara på gränsen till tårar, medan Alex höll masken. 

 " Jag lägger av med grinollen här slutar." sa hon.

 " Fan ta dig Alex." Med de orden stormade jag ut ur köket, in i hallen, drog på mig skorna och gick ut. Jag smällde hårt igen dörren efter mig. Jag behövde gå ut och lugna ner mig lite. Men de måste skärpa sig, de kan inte fortsätta att hålla på såhär...


   

Justin (Jag och Tilda, sammarbetade på den här, haha! //Cecilia) 

 


Mamma. Och mormor. Och morfar. Det var bara pappa och mina syskon som saknades, men de hade jag träffat för inte alls så länge sedan. Vi satt i soffan och bara pratade. Och åt på en underbar kaka som mormor hade bakat. Jag kände mig så otroligt hemma här. Jag hade växt upp här, firat julaftnar och födelsedagar i det här rummet... Här hade jag känt allt man kunde känna... Det här var mitt hem.

 Det och scenen. Så skilda saker, men samma känsla. Känslan att vara hemma. Men man kunde inte göra båda samtidigt. Som jag önskar att jag kunde göra det... Men jag hade aldrig ångrat mitt beslut, den där dagen för så många år sedan. Musiken var det jag levde för. Utan den, vet jag inte vart jag skulle vara någonstans. 

 Efter ett tag ringde min mobil. 

 " Justin här." svarade jag, utan att kolla på ID:ett.

 " Det är Chaz." Han lät bekymrad. " Tjejerna... De bara grälar hela tiden."

 " Äsch det löser sig." 

 " Förhoppnings vis gör det det..."

__________________________________________________________________________________________________

Det är så mycket som pågår nu i verkliga livet... Vi förklarar nog senare. Men vi ursäktar för uppdateringen!

 Kommenter ni sötisar?

 //CEMT <3


Not swedish?

Presentation


Hej vi är fyra tjejer som älskar Justin B! Här kommer vi skriva fanfics om honom. Hoppas ni gillar det och kommentarer betyder mycket.
Kram på er//CEMT!!!

Omröstning

Vem ska få Justin??? :D
 Alex!!!
 Jess!!!

Fråga mig

3 besvarade frågor

Sök i bloggen

Prata med oss! :D

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013
>>>

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards