Chaz

Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade flyttat. Det var rätt tråkigt, jag brukade alltid hälsa på dem, nu finns de inte där längre. Jag minns fortafarnde när jag nöstan dödade pojken. Det var inte mitt fel, han hade tur som klarade sig, men jag var fortfarande skamsen. Jag ruklade vidare förbi alla hus. Funderade på om jag skulle åka till Jasmine, eller kanske Alex. Jag har inte varit med Alex på rätt länge nu, iaf inte ensam. Justin och Jess har alltid varit med, och då har vi bara pratat om hennes sjukdom eller deras bröllop. Mest bröllopet, de verkar ha glömt bort cancern. Alex har inte det, och det sårar henne när vi pratar om det dumma brölloppet. Men kärleksparet verkar inte märka det alls. De är i sin egna värld där allt är perfect...så jävla perfekt och problemfritt. Jag stannade ilsket och kände för att skrika. Just nu var det sämsta tillfället att ha ett brölopp. Alex hade ju förfan cancer, hon kan dö om det inte botas på rätt sätt. Fattar de inte det? Fattar dem inte att det sårar henne, att hon har sia´dumma känslor för den där idioten? Jag suckade och rullade vidare. Jag tänkte åka till Alex, jag ville prata med henne...ensam. Utan Jess och Justin.

Hey, är det okej om jag kommer över? Jess har sina vänner hemma hos oss, och har inte lust att sitta bland en grupp fjortisar. ;)

Jag skickade smset och fick snabbt mitt svar.

Haha, självklart. Skulle nog behöva lite sälskap. Ser bara på nåt hemskt program om sniglar. Det är väldigt långsamt. ;)

Haha låter kul. Comming soon! :)

Jag klev rakt in i Alex hus. Hon var van med det, det fanns ingen anledning till att knacka på. Jag hittade henne i vardagsrummet där hon låg på soffan med en påse chips i handen och kollade på naturkanalen som idag handlade om sniglar.

- Tja, sa jag leende och hon satte sig upp och jag satte mig ner bredvid henne.

- Tja, svarade hon och räckte chipsen till mig. Jag tog en näve.

- Måru bra? frågade jag och hon nickade.

- Lögnare, suckade jag och hon såg på mig. Inte alls glad...sorgsen.

- Förlåt...jag bara, sa hon och begravde ansiktet i händerna. Hon grät sällan, hon var ju Alex. Alex gråter aldrig, speciellt inte offentligt.

- Det är okej att gråta vet du. Du är sjuk och jag vet vad du känner för Justin. Me du brde verkligen släppa honom, sa jag och lade en arm om henne. Hon började skaka svagt, men hon grät inte högt. Hon försökte verkligen att låta bli.

- Jag kan inte hata honom...jag kan bara inte, snyftade hon och torkade sig o ögonen.

- Jag förstår dig. Jag är väldigt arg på honom...men jag kan nog inte hata honom heller, suckade jag.

- Han är ju Justin..., sa Alex och jag nickade.

- Vår vän...

Vi satt och kollade på naturkanalen ett tag, tysta, tills min mobil plingade till och jag tog fram den. En bild från Justin. Jag öppnade bilden och stirrade på den. Var det...var det Jasmine som kysste Jess förra pojkvän? Alex såg också bilden och stirrade på den. Var Jasmine otrogen? That Bitch! Mobilen plingade till igen och jag läste Justin meddelande.

Såg dem på stan, tyckte du borde veta. Jag är ledsen bro. :(

Jag skickade tillbaka.

Jag förstår inte hur hon kunde göra så....tack...jag ska bara gå och hoppa från ett stup.

- Nej, du ska inte hoppa, sa Alex allvarligt.

- Nej sj'lvklart inte...låt mig bara...jag går ut...

Jag sprang ut ur huset och hoppade upp på min skateboard och började åka i full fart mot stan. På bilden stod de utanför HM, jag behövde bara skynda mig dit.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra! :) Kommentera är ni söta? 

//CEMT

Jessica

Jag stod ännu framför spegeln och fyllde på ed mascare när det ringde på dörren. 

- KOM IN! skrek jag så högt jag kunde, och skyndade på med mascaran. Sedan sprang jag ner för trapporna och möttes av en förväntande Bella. 

- HEEEEEJ! pep vi och sprang in i varandras famnar. Det var så länge sedan vi sågs sist!

Chaz var borta och jag hade hela huset för mig själv. Eller, inte riktigt, tjejerna skulle komma hit! Så länge sen jag hade en riktig tjejkväll. Så den här kvällen var välbehövd, kunde man säga. Dessutom skulle de alla bli över natten! Man kanske undrar varför jag inte skulle vara med Justin, min blivande man!, som alla andra kvällar och nätter..? Han har en spelning... Jag saknar honom som en tok! Tur att det bara 'r en... Nu kunde jag i alla fall ha kul med mina tjejer!

Bella och jag hann inte prata länge förrän Nora och Sophie kom. Nör vi hade kramats och hälsat på varandra kom alla andra en efter en. Zara hade med sig en sjukt fin blombukett, aaw hon är så söt! 

När alla var på plats gick vi till köket och gjorde tacos, det var så mysigt när alla hjälptes åt. Vi hade varit vänner hur länge som helst, men på senaste tiden hade vi haft jätte lite tid för arandra. Ändå var det alltid som förut när vi träffades igen, som om vi brukade träffas varje dag! Mina tjejer är de bästa i hela världen. Om man bortser från Justin såklart, men han räknas inte för han är gudomlig. Det var han som var huvudtemat också för våra konversationer, alla ville veta hur det hade gått till när han friade, vad vi hade för bröllopsplaner, vad vi brukade göra när vi var tillsammans... Precis allting ville de vets! Men jag klandrar de inte. Jag hade varit likadan om jag hade varit i deras situation. Och inte hade jag något emot att prata om min älskling heller, fick mig ju bara på bra humör. 

När vi var klara med förberedelserna tog vi våra tacos och satte oss bland en massa kuddar och filtar i vardagsrummet. Jag hade förberett med mysiga doftljus och tagit fram en massa sällskapsspel. Det var en tradition vi hade, alltid när vi träffades såhär ingick sällskapsspel, karaoke och filmer. Alltid.

Vi åt, spelade, skrattade. Jag hade verkligen saknat dessa tjejerna! Medan vi förde tillbaka all disk till köket kom jag på något som jag nästan hade glömt. Jag vände mig mot mina vänner.

- Ni, det är något jag skulle vilja visa er... log jag hemlighetsfullt. 

Allas ögon lyste upp och alla förväntansfulla frågor fick mig att skratta. De var så lättroade, mina tjejer. Jag gick fram till min walk-in closet med dem i släp tåg. När jag var framme vände jag mig långsamt mot dem igen. Jag bet mig i läppen, såg mina vänner i ögonen, innan jag långsamt öppnade dörren och stängde den innan någon annan hann komma med in. Det här skulle bli sp otroligt kul! Jag fnissade av förtjusning.

Alla drog efter andan när jag öppnade dörren ocg visade mig. Jag log. 

- Åååh, Jessica! 

- Så otroligt fin!

- Du ser ut som en prinsessa!

- Justin är så lycklig som har dig!

- Åh, UNDERBAR!

- Du är så vacker, jag tror jag dör!

Zara kom fram och skulle ge mig en kram, men jag backade ifrån henne.

- Neppeppepp! Ni måste vara försiktiga, den för inte förstöras! sa jag och gjorde stopp märke med handen. 

Zara slog sig för munnen, och bad om förlåtelse. Stackarn såg ut att nästan börja gråta. Min lilla käsnliga Zara... 

- Vänta lite så skall jag byta om, vi kan kramas sen! log jag. 

- Men Jess, allvarlig, du är vacker som en ängel. Du kommer att vara den vackraste bruden någonsin, sa Sophie, som hade varit tyst hittills, med djup och allvarlig röst.

- Vänta bara tills du gifter dig! skrattade jag, och vände sedan in till garderoben igen för att byta om.

Väl där inne strålade jag av lycka, jag hade världens bästa vänner och de hade äslkat min brudklänning. Ändå var det nog jag som älskade den allra mest, efter bröllopet skulle jag hänga upp den på väggen eller nåt. Jag hade verkligen hittat den perfekta brudklänningen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? :D Skönt att för en gångs skull inte behöva säga förlåt för att det tagit så länge att skriva. Därför får ni gärna kommentera, haha, vi blir så glada när ni gör det! Kommentarerna gör också så att vi vill skriva mera :D

Puss och kram sötnosar! :* // CEMT <3