Justin

Alex, Jessica, Alex, Jessica, Alex, Jessica... Det var det gick runt i huvudet på mig. Alex med sin cancer. Tänk om hon inte skulle klara sig? Tänk om hon skulle... dö?

 Och Chaz. Chaz som inte pratade med mig längre. Tänk om han aldrig skulle komma över det här. Tänk om jag skulle förlora honom också? Det skulle jag inte klara av. Han var min barndomsvän, den som hade hängt med mig genom alla galna skivsläpp, galor, fans... Han hade alltid varit där för mig.

Och Jessica.

Underbara Jessica.

Hon sov fortfarande. Det var så läkarna hade förklarat det. Att det inte var en koma, mer som en tung, djup sömn. De hade också sagt att det fanns en möjlighet- En liten sådan, men ändå en möjlighet- till att hon kunde höra mig.

 Jag ville att hon skulle vakna.

Jag ville att Alex skulle bli av ,ed cancern. Jag ville att Chaz skulle prata med mig igen. Jag sto dinte ut med att vara såhär ensam. Jag behövde dom mer nu än aldrig. 

 Om alla tre lämnade mig... Jag skulle stå där. Ensam. Jag skulle inte kunna ta det. Jag skulle fortfarande ha mina underbara Beliebers, men det skulle inte kunna räcka. De flesta av dom skulle, och hade oturligt nog aldrig träffat mig. De kunde inte ersätta Alex, Jessica och Chaz, hur mycket jag än ville att de skulle kunna. Men vem vet vad framtiden innebar.

Framtiden.

Framtiden jag önskade mig var en med Jess. Först, en kyrka där jag skulle få se henne hålla henens pappa i handen och gå ner för kyrkogången. Hon skulle ha en sådan där löjligt fluffig vit klänning, bara för att man ska. Och hon skulle vara så vacker att hjärtat skulle snörpas ihop i min bröstkorg. Mamma skulle stå där och se stolt ut, och Chaz skulle klappa mig på axeln och säga att jag kunde ta henna att det var okej. Och Alex skulle gå där, och vara The Maid of Honour, och ha den där klänningen på sig som var så söt och en bukett med röda och vita rosor. Jessicas favoriter var vita rosor. 

 Och jag skulle se Chaz i ögonen och le innan jag sade ja till Jessica, bara för att visa att vi ändå komemr att vara vänner för all framtid.

Sen skulle Jess bli gravid med mitt barn. Vi skulle få en son, men hennes utseende och min röst, och jag skulle uppfostra honom till en bättre verision av mig själv, en som aldrig skulle såra sin stora kärlek på samma sätt som jag ahde gjort.

 Sen skulle vi ge honom en lillasyster, någon som han kunde beskydda. Sen kanske en till lillebror, bara för att. Kanske tvillingar. Ja, ett tvillingpar där skulle vara perfekt. Så att när store bror och stora syster far iväg på colleage så blir de inte ensama, utan kommer att ha varandra.

Och vi skulle bo i ett stort vackert hus, med ett musik rum, och jag skulle kunna försörja oss och behandla min familj som kungligheter.

 För det är det jag ville.

Allt jag någonsin kunde önska mig.

Allt det där berättade jag för Jessica, och när jag var klar kunde jag nästan se att hon drog på smilbanden. Förmodligen var det bara inbilning, men jag sade till mig själv att det var sant, för det var det jag ville att det skulle vara.

 " Jag älskar dig jess. Mer än själva livet." sa jag och kysste henne lätt på handen.

 "Jag älskar dig med Justin." viskade hon tillbaka. Jess?!

 "Du är vacken!" skrattade jag lätt. Hon log stort mot mig.

 "Är det det dom du vill ha?" viskade hon. hennes röst var rätt hes efter all den där sömnen. 

 " Ja. "

 "Då ska jag ägna mitt liv åt att ge dig det." sade hon. 

 "Ska du det?"

 "Ja."

Jag log. Hon log. Jag kunde nästan ta på denna ljuvliga glädje som fyllde detta sorgliga, tråkiga sjukhusrum. Med henne blev det vackert. 

 "Jessica..."

 "Ja?"

 "Skulle du kunna tänka dig att göra mig den äran att ta dig till min fru?"

Tystnad.

Jag önskar att jag hade haft en ring, men det fick vi fixa med senare... 

Säg ja, säg ja, säg ja...

 "JA!"

_______________________________________________________________________________________________

AHHHHHH SÅ KUL ATT SKRIVA DEN HÄR DELEN. 

De här är ett av de sista kapitlen! :O

Och vi lovar att det inte kommer att hänga några lösa trådar när den här är slut :)

//CEMT