Chaz

Jag åkte runt på stan på mig skateboard. Jag visste inte vad jag skule göra annars. Jess skulle gifta sig me dJustin...Jutsin som hade sårat henne...Justin som hade sårat Alex. Alex...jag hopas verklogen att hon blir frisk. Utan henne har jag bara Jess. Jag komer säkert få lov att förlåta Justin tillslut, men just nu hatar jag hono, fortfarande.

Jag åker förbi några affärer och stannade utanför ett skyltfönster som visade bröllopsklänningar. Det fick mig att tänka på Jess, På Justin...deras bröllop...det där jävla brölopet som de vägrar hålla käften om. De ska alltid prata om det...som om det Jusin gjorde aldrig hönde...som om Alex intye har cancer. De skratta bara, ler och tänker på sitt dumma brölop som både jag ch Alex hatar. Varför kunde de inte bara hålla tys? Förväntar de sig verkligen att jag ska le när svekfulla Justin och min älskade syster gifter sig? Förväntade de sig att Alex skulle skratta och glödjas över att den hon råkat falla för gifte sig med sin kompis syrra? 

Jag lämnade fönsyret och fortsatte mot parken istälet. Jag var trött på mina dåliga tankar. Jag ville göra något mer uppigande, som inte fick mig att tänka på brölopet. 

Parken ligger inte så långt bort. Så det gick snabbt för mig att ta mig dit. Jag stannade när jag kom till utanten av parken när jag hörde min mobil ringa. Jag tog upp den ur fickan och svarade.

- Det är Chaz.

- Hej Chaz, hur mår dina syster och din vän? Jag hörde att Alex har cancer, sa Jasmines röst i luren och jag blev å lite bättre humör. Jasmine fanns ju alltid kvar.

- Alex kommer bli bättre och Jess...hon mår...bra, svarar jag.

-Va bra. Jag hörde att de ska gifta sig. Sååå kuuul!

-Aha, svarar jag bara.

-Har du lust att hitta på något? Jag och Victoria ska till stan och shoppa. Du får hänga med om du vill, sa hon och jag suckade.

-Jag var nyss där, jag tänkte skate lite i parken.

-Men vi kan komma dit sen, vi har ju inte setts på såååå länge, sarade hon.

-Ja ni kan gärna komma hit. Jag saknar dig.

-Jag saknar dig med, vi kommer snart. Puss!

-Puss.

Jag sketade vidare lite i parken. Gjorde npgra trix tills jag hörde Jasmines röst bakom mig.

-CHAZ! Ropade hon glatt och sprang fram till mig och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka och drog in hennes ljuvliga doft. Vi kysstes och släppte tillslut varandra. Hon bar ett gult linne och ett par shorts. Hennes hår var uppsatt i en knut i nacken. Hon var verkligen snygg. Victoria stod bakom henne och log. Hon var Jasmines bästis och hon följde nästan altid med. Hon bar ett ljusblått linne och ett par ljusa shorts, och henes hår var utsläppt. 

- Kul att se dig, sa jag och log för första gången på länge.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra! :)

Vi har inte haft så mycket tid för bloggen...prov och sånt vet ni! -.- Hatar prov, de är så jobbiga. Vi har nåt dumt engelskaprov i veckan. 

Kommentera är ni söta! :)

//CEMT

Alex 

Jag skulle få genomgå en massa behandlingar för att bli av med cancern i mitt huvud. De sa att det nästan var tur att jag blev påkörd, annars hade jag kanske uptäckt den när det redan var för sent. 

Jag skulle inte dö, bara förlora massor med hår. Men jag önskade att jag skulle dö istället.

Jess och Justin skulle gifta sig. De hade redan börjat planera för bröllopet. Jess ahde frågat mig om jag ville vara en brudtärna, fast jag sa nej för jag skulle antagligen hata klänningen och ja ... jag hatade Jess. 

Fast det var ju självklart. Självklart skulle Justin välja den vackra, feminina, svaga Jess att beskydda. 

Jag satt hemma och kollade på teve, fick inte vara lika fysist aktiv som jag var förut. Justin och Jess skulle ha sitt bröllop om bara några dagar. 

Den där fula, beigea klänningen hade jag slängt. Jag skulel ändå aldrig ha den på mig. 

Den där Alexkillen var ganska trevlig, han brukade komma med blommor och godis varje onsdag och fredag, och han tyckte det var synd att ajg slängde klänningen. 

Idag hade jag ingen lust att stanna hemma, jag behövde röra på mig, känna hur vinden slet i mitt hår. 

Så jag tog på mig en mörk outfit som reflekterade mitt liv just nu och stack ut för att åka skateboard.

Men för första gången, inte ens det hjälpte. 

Varför fungerade kärlek på det här viset? Varför kunde man bara inte glömma bort den man älskade så fort man vet att han aldrig kommer at bli din? Varför måste man bara älska honom mer? 

För första gången på flera år föll jag av skateboarden, jag landade i gräset vid trottoaren och låg bara där, död inuti. 

Jag hade inga krafter att ens gråta. 

__________________________________________________________________________________________   

Förlåt för att det blev kort, men jag tyckte att det var bra att avsluta där! 

Komentera, snälla! :D

//CEMT<33