Jessica

Då var jag ensam då... Justin hade stuckit hem, Chaz hade stuckit någonstans, och Alex hade också stuckit, hem antagligen. Usch, jag hatade att bråka. Men det var faktiskt inte mitt fel. Inte kunde jag rå åt att Justin var med mig, hellre än med henne. Och det var väl det allting handlade om. Eller, rättare sagt, den enda orsaken som hon hade att vara sur på mig. Jag har ju inte gjort något mot henne. Hon däremot, kallar mig barnunge, bebis, grinolle... Hur omogen får man va?!

När jag städat undan från bordet gick jag och lade mig på sängen. Här hade jag och Justin somnat igår kväll. Jag hade sovit hela natten i Justins famn. Det ahde varit så skönt, jag hade kännt mig så trygg med honom. Fastän jag tvivlade på honom, förstod jag nu att han verkligen menade vad han sa. Att han gillade mig, och brydde sig om mig. Det betydde verkligen mycket. 

Plötsligt insåg jag att jag grät. När jag kände såhär kom alla minnen tillbaka... Kärlek hade lurat mig förut. Men Justin kunde väl inte vara sån? Jag ville verkligen lita på Justin, det var inte rätt mot honom om jag höll på och tvivlade hela tiden, ändrade mig hit och dit. Ååh, orkar inte med alla dessa känslor!

Jag tog fram mitt skrivhäfte, behövde få ner mina tankar.

Pennan bara dansade över pappret, rad efter rad, och vers efter vers blev färdig. Jag hade nog alfrig förr skrivit en sång på så kort tid! Eller, den var ju inte färdig ännu, bara texten, och det kan ju alltid komma förändringar. Men jag kände att jaf verkligen ville genomföra den här, så jag förflyttade mig till pianot. Detta var definitivt en pianolåt, inte gitarr. I alla fall inte bara gitarr, piano var ett måste. En del låtar är helt enkelt pianolåtar.

Jag märkte inte att Chaz kom hem medan jag satt vid pianot och sjöng min låt som nästan var färdig. Om jag får säga det själv, så blev den faktiskt helt okej. Min bästa sång hittills, helt kalrt.

- Vad sjunger du?

Chaz röst fick mig att hoppa till. 

- Åh, vad du skrämde mig! sa jag och väntade på att pulsen skulle lugna ner sig. Äsch, det är ingenting.

Jag stängde häftet, ville inte att han skulle se. Ville inte att han skulel få reda på mina innersta känslor. Visst, han var min bror, och vi stod väldigt nära varann, men... Detta gällde ju delvis hans två bästa vänner...

- Men ärligt Jess, det lät bra! log han. Snälla visa.

Han sträckte sig efter häftet, men jag var snabbare.

- Nej, det är inte färdigt... mumlade jag. Kunde ju alltid skylla på det.

- Hm, okej då. Men du borde faktiskt sjunga för någon, du har en fantastisk röst!

Jag log lite blygt, det värmde verkligen att höra sådant från Chaz. 

- Tack, men såå bra är det verkligen inte. Vart var du, förresten? frågade jag sedan, för att byta samtalsämne. 

- Äsch, ut en sväng bara. Han ryckte på axlarna.

Efter en stund såg han mig i ögonen.

- Såå... Vad står på mellan dig och Alex? undrade han.

Jag såg ner på mina fötter, skamsen över att han behövt se allt.

- Jag tror du har ett lika bra svar som jag... mumlade jag. Hon bara...

Jag visste inte vad jag skulle säga. Inte kunde jag ju säga att allting handlade om Justin. Kanske hade han redan listat ut det, men det behövdes inte sägas i alla fall.

Efter en stunds tystnad sökte Chaz efter min blick, för att få mig att fortsätta. Jag suckade.

- Kanske hon inte gillar att jag får vara med er nu, eller nåt...

Chaz skakade på huvudet.

- Men jag förstår inte, förut var ni ju kompisar. 

- Chaz, jag förstår inte heller. Och jag vill verkligen inte bråka mer. Hon fanns ju faktiskt där för mig när jag behövde det som mest... Men jag vet inte vad jag har gjort för fel, och inte heller vad jag ska göra för att bli sams igen... Det är trots allt inte jag som gjort nånting.

Jag svalde igen, kände att tårarna var nära. Jag hade inte insett det förrän jag nu pratade om det med någon, men sanningen var att jag faktiskt saknade henne...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag är verkligen glad för att ni verkar gilla Jess! :) Det betyder så mycket för mig <3

Snälla, kommentera, kommentarer gör skrivandet ännu roligare, och då blir kanske uppdateringen bättre också! :)

Puss & Kram! <3 //CEMT