Chaz

Jag satt hemma i soffan och såg på tv med Jasmine. Hon ville se på nåt program om mode. Min mobil började ringa så jag tog bort armen från Jasmines axlar och svarade.

- Hallå?

- Hey Chas. Du...Alex, Jess. D eblev på körda av en bil. Jga åker till sjukhuset efte rammbulansen just nu. sa Justin och jag ställde mig upp. Va?

- Allvarligt?  skrek jag och Jasmine såg på mig.

-Ja, kom! sa Justin jäktat och lapå.

- Jag måste åka til sjukhuset. Kan du ta dig hem själv? frågade jag Jasmine panikslaget och hon nickade.

- Vad har hänt? frågade hon.

- Min syster och kompis har blivit påkörda av en bil, svarade jag och sprang bort till dörren. Jag måste åka dit, nu! Jag hoppade in i bilen och körde iväg. Hade inte tid att vinka tillbaka till grannen...måste till sjukhuset. NU NU NU!

När jag kom fram sprang jag ur bilen, låste den och sprang in i byggnaden. Jag fick syn på Jsutin som satt med ansiktet i händerna på en bänk, och sprang genast fram till honom.

- Hur mår dem? Frågade jag oroligt och han ryckte på axlara.

- Jag vet inte, ingen läkare svarar på frågan, sa han och såg på mig med röda ögon. Han gröt, jag ville också gråta. Tänk om de dog? De fick inte dö! Nej, inte min syster, inte min lilla syster som jag älskade mer än allt i världen. Inte min äslskade syster...och INTE ALEX!!! Gud om du tar dom från mig...snälla...ta dom inye! Gör int eså mot mig! SNÄLLA!!!!

Vi satt där länge och väntade på svar. Men ingen svarade på våra frågor. Vart var min syster? Vart var Alex? Var de döda? Nej...de kunde inte...nej...

Efter en timme kom en läkare fram till oss och vi ställde oss upp.

- Ni kan besöka dom nu, sa han och visade oss till ett rum. Och där på sängen låg Jessica, min älskade syster. Hon levde...men hon var inte vaken.

- Hon ligger i koma, men hon kommer vakna. Hon har några brutna ben, men de kommer bli hela, sa läkaren och jag gick genast fram till Jess. Hon hade bandage runt huvudet, och benen och armana och ena tummen. 

- Vart är Alex? frågar Justin oroligt och läkaren suckar.

- Hon opereras. Hon slog i huvudet väldigt hårt och...vi har några dåliga nyheter, men de får vänta till när hon komer, sa han och lämnad erummet.

- Ånej, dåliga nyheter är aldrig bra, sa Justin och gick fram till Jess. Han såg ner på henne med tårar i ögonen.

- Om hon dör kommer ja aldrig förlåta mig själv, sa han och torkade bort en tår.

- Vadå? Det var inte ditt fel, sa jag och såg på honom. Han sa inget på ett tag.

- Hon såg mig...jag kysste nästan Alex, sa han skamset och mötte min blick.VA?

- Föråt, sa han och såg bedjande på mig.

- HUR KUNDE DU? röt jag och slog till honom hårt på käften. Han skrek till och höll sih om näsan. Blod...rätt åt honom.

- DU SKULLE INT ESÅRA HENNE. DU SKULLE INTE!!! skrek jag förbannat och slog till honom på nytt. 

- SNÄLLA CHAZ, DET VAR INTE MENINGEN! Skrek han genom sina tårar och jag sparkade till honom.

- DU KSULLE INTE!!! DU SKULLE INTE!!! skrek jag och en läkare sprang in och drog unda n mig från Justin som låg på golvet. Han blödde lite här och var.

- VAD HÅLER NI PÅ MED? Skrek läkaren upprört och drog ut mig ur rummet. Jags kulle aldrig förlåta honom. Aldrig!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra!!! :)

FEM KOMMENTERARER TILL NÄSTA KAPITEL!!!! FRÅN OLIKA PERONER!!!

Kommentera är ni söta!!!   

//CEMT