Jessica

Plötsligt fick jag syn på en allt för bekant person. Hans stora muskler, hans nuförtiden flottiga hår och hans nattmörka ögon gick inte att ta miste på. Killen som så ofta besökte mina mardrömmar och fick mig att vakna i panik, hyperventilerande och genomsvettig med tårar rinnande nedför mina kinder, stod nu några meter ifrån mig. Varför nu, varför här på vår underbara dejt?! Vill någon högre makt förstöra mitt liv så gärna att de skickar honom efter mig vart jag än går? Så fort jag känner mig hel och lycklig MÅSTE han såklart dyka upp igen.

- Vi sticker, okej, säger jag stelt till Justin när situationen sjunkit in, och reser mig upp.

Jag måste ut därifrån, bort. Bort från honom, bort från hans äckliga närvaro. Jag hörde honom ropa efter mig, usch jag hatade verkligen den där rösten, den där sliskiga, sötaktiga rösten som bara fick en att vilja spy. Jag ökade på takten för jag skulle inte klara av detta längre till. Som tur hörde jag att Justin gjorde det samma, tack och lov att han är så underbar som han är! Åh, vad skulle jag göra utan honom?

- Vem var det där? frågade Justin när vi kört iväg. Det är klart att han ville veta, jag kände mig lite elak som uppfört mig så oförskämt och bara marscherat iväg när vi var på dejt. Men... jag kunde inte rå för det. Jag svalde.

- Min... Min expojkvän, fick jag fram.

DÅ kunde jag inte hålla tillbaka gråten längre. Helt plötsligt kom den, jag började gråta helt hysteriskt. Justin körde åt sidan och stannade bilen.

Justin sträckte sig över till mitt säte och gav mig en kram, vilket var lite besvärligt eftersom, ja... vi satt i en bil. Han försökte lyfta mig över till hans famn, så för att hjälpa till försökte jag maka mig lite närmare. Men jag hade nästan inga krafter alls, så till sist gav gav jag upp och lutade mig mot honom i stället, ännu häftigt gråtande.

- Såja, såja, ingen fara, allting är lugnt, försökte han trösta mig samtidigt som han strök mitt hår. Vi satt så väldigt länge innan jag äntligen lyckades dra ett djupt andetag och begränsa snyftningarna.

- Förlåt, viskade jag med en bristande röst. Jag kände mig som en idiot, han visste ju inte ens vad det var fråga om, om inte Chaz eller Alex hade berättat, och här bara låg jag i hans famn och storgrät.

- Sch... hyschade han.

Efter att snyftningarna avtagit låg jag kvar i hans famn ännu en stund. Det avr så skönt lugnande att ha huvudet mot hans bröst och höra hans hjärtslag medan han lugnande strök mig över huvudet. Jag låg där och samlade mig, för jag visste att jag måste berätta för honom. Det var så orättvist mot honom att han inte visste, och han måste ju nästan dö av nyfikenhet, tycker man i alla fall.

Så när jag kände mig så redo som man nu kan käna sig i en sån här situation satte jag mig långsamt upp. Rädd för att möta hans blick styrdes mina ögon som vanligt till mina händer. Jag visste inte hur jag skulle få fram det här...

- Jessica... började Justin och satte handen under min haka för att få se mina ögon. Jag lät honom lyfta mitt huvud, och mötte en väldigt orolig Justin. Och hans oro verkade bli ännu större när han mötte min blick. Jag måste verkligen se hemsk ut...

Jag sänkte blicken igen, men den här gången för att ta tag i Justins händer. Jag behövde verkligen all styrka jag kunde få nu. Jag tog ett djupt andetag och såg sedan Justin i ögonen. Du klarar det här Jessica!

- Jag antar att varken Chaz eller Alex har berättat för dig... började jag, och det var som om något i Justins huvud klarnade när han frågande skakade långsamt på huvudet, som för att få mig att fortsätta.
- Förra våren blev jag tillsammans med en kille... Vi hade det jätte bra tillsammans och vi älskade verkligen varandra. Eller, det var vad jag trodde i alla fall... Han fick mig att känna så som jag aldrig känt förut, och han fick mig att älska mig själv nästan lika mycket som jag älskade honom. Jag hade aldrig förut släppt någon så nära mig som jag gjorde med honom, han visste precis allting om mig. Jag var världens lyckliga människa tillsammans med honom. Men en kväll på sommarlovet...
Jag var tvungen att ta en paus. Justin kramade hårdare om mina händer, som om han redan anade vad som skulle komma till näst. Jag drog några andetag innan jag fortsatte.

- Vi var på poolparty hos en av hans vänner. De var några år äldre än mig och hade alkohol... Jag passade inte riktigt in på festen, men han ville ha mig där och jag ville vara med honom, så. Han var lite påverkad, och började bete sig underligt. Han sa att han ville ha sex med mig framför alla andra, för att visa hur sexig jag är, sa han.

Usch, minnesbilder blixtrade förbi. Jag märkte att jag grät igen. Det var länge sedan jag hade talat om händelsen, och på ett sätt skönt att få ut allting till någon. Men det var så otroligt svårt. Hur skulle jag någonsin komma över det här?

Justin hade en nästan plågad blick och drog mig till hans famn igen. Han kramade mig hårt och mumlade, som om han ville intala sig själv någonting:

- Åh Jessica, min söta stackars lilla Jessica, om och om igen. Det var avslappnande, och jag tvingade mig själv att berätta slutet.
- Han lyssnade inte på mina ’nej’, och jag hade ingen chans mot hans starka kropp. Jag skrek och bet och sparkade och slog, men kunde inte ta mig loss. Han var som en helt annan person, inte alls den pojkvän jag trodde att jag kände. Avlägset kunde jag höra hur hans fulla vänner hurrade och busvisslade när han drog av mig kläderna och trängde sig in i mig. Jag skrek av smärta och allting blev svart.
Jag stängde ögonen och lät tårarna falla. Försökte hitta lugnet, försökte stänga ut alla känslor som försökte krypa sig på och anfalla mig. Men det gick inte. De smärtsamma minnena fick mig att nästan vråla rakt ut, och jag kunde inte vara stilla. Jag började skaka och frysa, vrålande där i bilen medan tårarna bokstavligt talat sprutade. Jag kunde inte hejda mina känslor, alla övningar som jag lärt mig på terapin var som bortblåsta. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till!

Jag var vagt medveten om Justin som försökte hålla mig stilla, försökte trycka mig mot sig, men det var som om hela världen var borta. Som om jag levde i en bubbla som innehöll all denna ångest, och bubblan bara vägrade att spricka. Jag var inne i bubblan, oförmögen att ta mig ut. Suddigt såg jag en mycket orolig Justin som med mobilen mot örat såg ut att vara nära gråten.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så nu har Jessica äntligen berättat om sitt hemska förflutna för Justin, vad tycker ni? Vad tror ni ska hända nu??

Egentligen var det Mollys tur att skriva, men jag hade sån skrivlust så jag fick skriva i stället, nu när jag äntligen hade tid! :)  Samtidigt vill jag passa på att tacka för alla söta kommentarer, vi blir verkligen sjukt glada för varenda kommentar vi får! :') Så fortsätt med det! ;) Och det verkar som om många av er gillar Jessica, och det gör mig jätte glad! Jag älskar er alla! :* Det ger mig så mycket inspiration att skriva mera, men tyvärr är det sjukt mycket i skolan och det verkliga livet nu :/ Så vi alla ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men lovar att skriva så mycket vi hinner!

Puss och kram, ni är bäst! <3 // CEMT