Det är lite småkul hur vissa personer är redo att neka sig själva när de är utpekade. 

Synd bara att personer som gör såhär sätter sig själva i en ännu dummare position, först läste hon vår usla novell, och sedan nekade hon att hon gillade den, bara för att vi avslöjade att vi skrev den så med flit. 

   Det som hade varit mer rätt hade bara varit att erkänna och skratta åt sig själv. 

För varje människa ska kunna skratta åt sig själv, eller åtminstone inte ljuga och byta åsikt så fort den ursprungliga åsikten är ifrågasatt. 

   Men tack "Anonym", du gav oss fyra ett gott skratt. 

//"CEMT"

P.S Hahahahahah! "[...] för alla ska inte behöva vara perfekt heler". Du verkar ha missuppfattat budskapet i vårt experiment, love. Jag gillar även hur du bara nämner "konstiga meningar och stavfel", något vi själva satte mycket press på i våran förklaring, men innan dess sa du aldrig något om varken konstiga meningar eller stavfel. D.S. 

Fanfictions. 

Många av dem är så bra. 

Men många är så dåliga.

Det som är synd är just att så många läser de värre. Självklart är åsikter olika, men ibland är vissa noveller så fullkomligt fulla av bullshit att man kan inte låta bli att klia sig i nacken och tänka: "Really, folk läser sånt här?"

Så vi fyra, söta flickor (som för er kanske är satmaror just nu) bestämde oss för att göra ett litet experiment. 

Vi kollade hur oändligt dålig text vi kunde skriva om en stor kändis och ändå få uppmuntrande kommentarer som sa att vi hade talang. 

Som ni kanske förstår så lyckades vi. 

Detta är inget meddelande om att ni som läste denna novell och gillade den är idioter. Verkligen inte, vi är inte så elaka. Se det mer som att ni kanske läser för mycket saker av tvivelaktig kvalitet, så mycket att er hjärna nu är van vid det. Det är inte ert, utan samhällets fel. Men ni kan påverka det. Ge er hjärna näring, läs riktiga böcker. 

Jag personligen (som skrev som Molly) är väldigt förvånad över att ni lät så enorma stavfel och konstiga formuleringar passera. De skulle ha gjort mig fullkomligt galen!

   Kanske borde ni också vara lite mer uppmärksamma med vad det är exakt ni läser. Vissa noveller har sexistiska och omoraliska budskap, och även om författarna oftast är unga och oerfarna så måste man ändå vara medveten om  det och se till att inte lyssna på det för mycket. Ett vanligt exempel är att Justin Bieber är en "badboy". 

Han röker, super, har en massa sex och är väldigt respektlös mot huvudkaraktären. Ändå kommenterar så många att de älskar honom. Detta är inte bra, guys. Det är faktiskt väldigt dåligt. Man ska inte uppskatta såna egenskaper hos killar, inte hos någon.

   Nedanför ser ni citat ur denna novell som är fullkomligt fel, antingen för att de sänder dåliga budskap eller är hemskt skrivna. 

Jag ger ordet över till ...

Den som skrev som Tilda.

Ni har fattat nu att det inte är våra riktiga namn va?

Tycker ni fortfarande att vi är elaka som kritiserar Fanfics så hårt? (inte alla, en del är faktiskt bra) Ni borde inte tycka att vi är elaka, vi försöker egentligen bara hjälpa er att förstå och se felen. Nu tänker ni kanske "spela roll vad det står. Det kommer inte påverka mig". I så fall har du fel. Text som du läser många gånger, tex alla dåliga Fanfics, de påverkar dig. Du kan inte lära dig något av det, det slutar bara med att du gör samma misstag som alla andra. Du börjar tro på det du läser och du börjar skriva lika dåligt. Vi sitter inte här och säger att vi är några experter och att vi är så mycket bättre än er. Det finns fortfarande saker kvar att lära, och de sakerna finns inte här i dåliga Fanfics. Riktiga böcker visar er hur man skriver, vad som faktiskt är acceptabelt i vuxenvärlden och i skolan. Om du skickar in en sån här dåligt skriven Fanfic som en svenskauppgift så får du inget bättre betyg, och du får den aldrig publicerad heller.

 Sista kapitlet försökte vi skriva utan de här felen, men det var svårt då vi hade skapat så korkade karaktärer.  

Jag har läst riktigt hemska Fanfics, där Justin är en riktig skitstövel som bara tänker på sex och alkohol, och alla ser honom som "badass" eller "cool". Det är bokstavligen nästan en sexscen i varenda kapitel. De skiter i skolan och allt de tänker på är att supa och ligga omkring med random personer. De har så många uppmuntrande kommentarer.

Jag skulle gärna vilja se hur deras vuxenliv blir att se ut...men fanfattaren skulle säkert ignorera logiken och ge dem ett framgångsrikt slut där allt är frid och fröjd och pengar faller ner från himmelen som en regnskur. Och det här hyllar alla dessa läsare och fanfattare (alla som läser dem...)

 Om fanfattaren nu skulle gå logikens väg så skulle karaktärerna sluta på gatan där de ber främlingar om pengar, stjäl eller till och med säljer sig själva. Inte så mycket frid och fröjd nu va?

 Jag är inget fan av Justin, jag hatar bokstavligen hans musik, och jag tycker inte om honom heller, men blanda inte ihop mitt hat mot honom med alla dåliga Fanfics. De är två skilda saker. Vi valde just honom för att ni inte skulle läsa en Fanfic om någon annan. Vi skulle lika gärna ha kunnat skriva en om Kurt Cobain om det vore så att många skrev dåliga berättelser om honom. 

 Så, innan jag tar upp alldeles för mycket plats...nu lämnar jag över till nästa person som är...

Cecilia. 

Okej, så hörni. Fanfic läsning är kul. Men läs inte sånt här skit. Läs bra skit. Det finns bra fanfics där ute också. Läs dom istället. Okay?

De kassa kan man enkelt känna igen, genom att huvudkaraktärern saknar djup och... karaktär. Stavning och grammatik är kass. Och Justin är någon form av sexistisk jävel. Antingen i form av en "badass" eller en överdrivet "romantisk" typ. 

 Det finns fanfics där Justin framställs sådär som är bra, men där faller inte den kvinnliga huvudkaraktären på honom. Seriöst, jag blir orolig för er. Skulle ni verkligen finna er i ett sånt förhållande? 

 Really?

Över till den sista.

Ebba, skrev ur Jessicas perspektiv.

Jag kan inte förstå att vi "klarade" det. Istället för att bli glad varje gång ni skrev att vi skriver bra, att ni älskar vår novell, att vi har talang, att ni älskar vår "författarförmåga", blev jag bekymrad. Det är sorgligt att så många av dagens ungdomar tycker att sådant skräp är bra. Man bara tar emot allting och accepterar precis vad som helst. Jag undrar en sak; vad tyckte ni var bra med vår "novell"? 

Precis som "Molly" så skyller jag inte det här på er. Samhället är ont. Vi är ju också ungdomar i samma samhälle som ni, vi vet hur de försöker komma åt oss och förstöra oss på alla sätt det bara går. Och nej, vi är inte perfekta, vi blir också påverkade, men det går att försöka stå emot. Att tänka efter själv och inte bara stå och nicka och hålla med om precis allting.

Märkte ni inte hur utseendefixerade våra karaktärer var? Kanske speciellt Jess, eller så tycker jag bara det för att jag själv skrev ur hennes perspektiv. Justin valde henne framför Alex mest på grund av utseendet. Jess brydde sig otroligt mycket om sitt utseende. Hon hade ju inget djup, kom igen! Det hade ingen annan i "novellen" heller. Och i de här dåliga fanficsen är det tyvärr oftast så; karaktärerna saknar djup. Tyvärr finns sådana människor i verkligheten också. Håll er borta från dem!

Ja, vet inte riktigt vad jag ska säga... Det är sorgligt att ni föll för vårt experiment. Men jag hoppas att detta blev som en liten väckarklocka för er, våga ifrågasätta det ni läser, och våga bryta er ur det onda samhällets grepp. Ni är bättre än så. 

” Jag hade äntligen klarat ut high school, betygen var förstås inte de bästa, men vad fan kunde jag göra åt saken?”

   - Molly: Precis, vad kan en elev göra åt sina egna betyg, amirite? 

” Det framhävde mina former. När jag klätt mig började jag platta håret, usch jag tyckte verkligen inte om mina lockar! Jag hade aldrig förstått mig på människor som vill ha lockigt hår! De är bara i vägen och gör hårtet trassligt! Eftersom mitt hår ör så tjockt tog det väldigt länge att platta det.”

” Ja, jag mindes henne, men jag mindes henne som en ful, glasögonprydd nörd, som hela tiden ville leka med oss. Och såklart lät vi henne aldrig vara med. Hon var ju Chaz lillsyrra! Men den här hade jag nog inga som helst problem med att släppa in i kompisgruppen... Eller mer än så... Lägg av Justin, hon är din bästis syrra!”

   - Molly: Hon var inte välkommen i gruppen när hon var en "nörd", men så fort hon blev mer sexuellt attraktiv så blev hon genast en i gruppen. Inte okej.

-Tilda: Du måste vara snygg för att kunna få vänner...ni hör hur dumt det låter va?

- Ebba: Plötsligt när hon såg bra ut var hon hur välkommen som helst...

”Hon luktade så gott... Som blommor, choklad och honung, som nybakade kakor, hav, och skog...”

-Tilda: Alla de där dofterna tillsammans skulle göra mig snurrig...varför ta så många olika? 

” Hon luktae nästan lika gott som Jessica. Men bara nästan.”

-Tilda: Snäll kommentar där Juju...

” Han var längre än jag hade trott, ohc så mycket snyggare.

Jag hade alltid trott att han var en fjolla, fjolligare änmig , men han var riktigt manlig nu nör han stod framför mig.”

   - Molly: Vad är det för fel med att vara "fjollig"? Seriöst guys. En kille ska alltid vara så manlig som möjligt för att vara attraktiv, att vara feminin är bara hemskt. 

-Tilda: Kan man se det på utseendet? En "fjollig" kille kan ju ha likadana kläder som en "manlig" kille...

- Ebba: Det är väl personligheten som räknas???

” Justin luktade fräscht och rakvatten, liksom den där typiska konstgjorda lukten av killparfym som man visste inte fanns i naturen. Tjejparfym kunde liksom lukta blommor ibland, men killparfym hade alltid den här vassa och kraftfulla lukten liksom. Och nu luktade Bieber så. Dte var underbart!”

   - Molly: Det här är en av de dummaste meningarna jag någonsin har skrivit, period. 

-Tilda: Ja vi fattar, du gillar hans parfym.

” Usch, den var alldeles för avslöjande och jag kände mig naken och fjollig.”

   - Molly: Att ha på sig avslöjande kläder är fel, säger den här meningen. Och det gör en automatiskt fjollig.

- Ebba: Varför tog hon den på sig då?  

” När jag lyckades slita blicken från hans ljuvliga ögon märkte jag att han tagit av sig skjortan. Wow, den där magen! Sedan när hade jag börjat se på killar på det här viset igen?!”

   - Molly: När Justin kom in och räddade dig från dina ärr för livet, antar jag. Så som han alltid gör. 

- Ebba: Märker ni, hon faller för honom p.g.a hans UTSEENDE. 

” - Du är söt som en karamell i din bedårande bikini, sa Justin plötsligt och log sitt strålande leende mot mig, det var som om hans ögon såg ända ner i min själ.”

   - Molly: Det där är bara ... ew. 

-Tilda: Söt som en karamell...

” Jag kunde inte tro att den där snyggingen tyckte att jag var söt som en karamell, och att jag var ännu sötare när jag rodnade. Jag som alltid tyckte det var såå störande att jag rodnar så lätt!”

- Ebba: Plötsligt stör det tydligen inte henne att hon rodnar, bara för att en kille tycker att hon är söt när hon gör det. Jag säger absolut inte att det är något fel med att rodna, man kan ju inte göra något åt det, men det är fel att låta andra människors åsikter påverka en på det där viset.

” Hon såg irriterat på mig och jag flinade så att några bubblor åkte upp till ytan där solen fortfarande sken solklart.”

   - Molly: "Solen fortfarande sken solklart". Lol. 

Det var allt från oss!  :3

//"CEMT"

Jessica hade väntat på den här dagen ända sedan hon vaknade upp ur sin så kallade koma. Och nu var den äntligen här! Hela morgonen hade gått åt till förberedelser; hon skulle sminkas, få håret lagat, naglarna lackade, klänningen på... Hon hade älskat varje sekund, för hon visste att det var det här hon hade väntat på i hela sitt liv. Idag skulle hon säga ja till världens bästa man och de skulle leva lyckliga i alla sina dagar!

Nu stod Jess tillsammans med sin bästa bror utanför kyrkans enorma dörrar och väntade på att musiken skulle börja spela. Allting kändes precis rätt, allting var perfekt. Frisyren, sminket, klänningen, Justin... Till och med Alex hade bestämt sig för att komma, fastän de inte haft så bra kontakt efter olyckan. Trots det var Jess väldigt lycklig för att Alex hade bestämt sig för att komma, det betydde mycket för henne. Alex hade trots allt varit lite som en storasyster till henne. 

När de hörde musikens första ljuva ton greppade Chaz Jessicas hand. Dörrvakterna öppnade dörrarna, och innan syskonen började gå log de stort mot varandra. Nu var det dags.

Alex hade egentligen inte velat komma. Det var nästan som om hennes stolthet stod på spel, om hon kom så förlorade hon på något underligt spel. 

   Först hatade hon Jess för att hon hade tagit Justin ifrån henne och sedan ens vågat fråga Alex om hon ville vara en brudtärna, när hon så väl visste att det bara skulle göra ondare att se dem tillsammans. 

Men dagen innan bröllopet hade hon ändrat sig, ringt Jess och frågat om hon fortfarande var välkommen. Jess hade sagt att det var hon förstås, och Alex insåg då hur otroligt vänlig Jess egentligen var. Trots att hon nästan hade kysst Justin så var hon inte alls arg på Alex och var redo att knyta ihop vänskapsbanden igen. Och hon var inte svartsjuk heller, hon visste att Justin älskade henne. 

De skulle bli lyckliga tillsammans, det visste Alex där hon satt där längst fram och tittade på paret som verkade lysa av glädje. 

Jess hade på sig en otroligt elegant bröllopsklänning som likt ett moln utbredde sig runt henne. Justin stod bredvid henne, iförd svart kostym, lång och vacker som bara en ung man kunde bli. 

   Alex önskade att de skulle ha ett långt, lyckligt liv och torkade bort tårarna ur ögonvråna precis då Justin skulle säga "I do". Hennes drömprins hade varit någon annans drömprins, hon hade förlorat slaget. 

Justin såg ner på Jess. Hon var vacker... Men samtidigt det fulaste han någonsin sett. De ögon som varit sp attraktiva till honom en gång i tiden hade på något sätt tappat all sin glöd, och de läpparna han alltid velat kyssa verkade nu vara det mest motbjudande han någonsin sett. Hon såg ut som de mest desperata av hans fans.

 Ingen behaglig tanke.

Nu när han tänkte efter, vad gjorde han här? Han hade en karriär att utföra och fullborda, att skaffa familj stod inte direkt på listan. Han var tvungen att få minst en billboard etta innan dess.

 Medan Jessica svarade med sin höga röst på prästens fråga såg han ut över publiken. Hans blick fastnade på Chaz. Hans minne letade sig tillbaka i tiden när de var små, när Justin hade sina små problem och Chaz hade alltid varit där. Till exempel när han skulle välja kläder till Baby videon. Chaz hade varit där. Chaz, Chaz, Chaz.

Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz, Chaz...

Varför hade han inte sett det tidigare.

 "Och du då, da Biebz, tager du den här bruden du träffade för tre månader sedan?"

Enlig alla kassa fanfics där ute, så visste Justin att han borde säga ja. 

Men hans hjärta... Hans hjärta sa något annat.

 Hans hjärta röstade inte på den fugly bruden framför honom... Utan på Chaz.

Chaz märkte att något var fel. Justin stod tyst framför Jessica som väntade på honom. Han borde ha svarat vid det här laget. Det var väl självklart att nu när de äntligen stod där i kyrkan med alla dessa människor som väntade på honom, att han skulle yttra de orden som alla förväntade sig att han skulle? 

 Chaz började känna sig nervös när tanken slog honom. "Vill Justin verkligen det här? Vill min Juju gifta sig med Jess?". Han såg på Justin som mötte hans blick, blicken var inte lycklig, snarare panikslagen. Han ville inte det här, han ville inte gifta sig med Jess. Det förstod Chaz nu. En sak till förstod han. Han förstod varför han inte ville att Justin skulle gifta sig med Jess, varför han inte ville att Justin skulle vara med Alex...för han älskade honom. Han älskade Justin. Han ville inte att någon annan än han själv skulle stå där uppe och höra de där orden från honom. Han ville vara den som hörde honom säga "I do", och han ville svara samma sak. 

 Plötsligt släppte Justin Jess händer och såg ursäktande på henne. Han hade gjort sitt val. Han sprang fram till Chaz som reste sig och han tänkte säga något, men Chaz avbröt honom genom att slå armarna om hans hals och pressa sina läppar mot hans. Justin slog armarna om sin Zuzu och drog honom tätt intill sig. Chaz märkte att alla stirrade, och han hörde deras upprörda viskningar, men han brydde sig inte. Allt han brydde sig om var mannen i hans famn, den mannen han ville tillbringa resten av sitt liv med. Justin hade alltid funnits där för honom. Kanske inte så nära, ofta väldigt långt borta, men han hade alltid hjälpt honom på det vis han kunde. 

 Chaz avslutade kyssen och lutade sin panna mot Justins axel.

- Zuzu? viskade Justin i hans öra.

- Ja sötnos? svarade han med ett leende och mötte sin mans blick.

 - Jag älskar dig, sa Justin och Chaz sprack upp i ett brett leende innan han kysste honom igen.

-Jag älskar dig med, det har jag alltid gjort.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Vi hoppas att ni gillade twisten ;D

P.S Förklaring kommer senare.

Kommentera! :D

//CEMT

Chaz

Jag åkte så snabbt jag kunde tills jag kom fram til hm, och där stod de fortfarande med armarna om varandra.

 - Du har gjort nog, först min syster och sen det här, röt jag och dem ryckte till och Jasmine såg rädd på mig.

- Hey Chaz, lugna ner dig, sa Jess ex och jag tog ett steg mot honom. Brädan ligger kvar vid vägen.

-Chaz förlåt..., sa Jasmine. Jag ignorerade henne.

- Du ska fucking dö den här gången, skrek jag och hoppade på Jess ex. Jag slog honom i ansiktet och hans näsa börjar blöda. Han ser surt på mig och slåt mot mig. Jag hoppar undan och slår till honom igen. Igen. Igen och igen. Han misar mig helatiden, men jag träffar honom. Jasmine skriker men jag ignorerar henne.

-det här är för min syster, skriker jag och slår till honom en sista gång. Han ligger kvar på marken med blödande mun och näsa. Jag skadade honom aldrig när det där hönde med Jess, men nu har jag fått min hämnd. 

- Chaz, mumlade Jasmine och jag såg argt på henne.

- Prata inte med mig igen, frnäste jag. Jag lämnade henne och killen på marken. Jag ville aldrig se dem igen...aldrig...aldrig någonsin ville jag se dem igen.

När jag kom hem sprang jag snabbt up på mitt rum och la mig i sängen. Tårarna kom snabbt. Jag höll mig tyst för att inte störa tejerna där nere. Min mobil ringde och jag tog upp den. Det var Alex. 

-Hur mår du?

-Jag är okej, sa jag lågt med gråt i halsen.

-Du låter inte okej.

-Jag slog honom Alex, suckade jag ch et blev tyst.

-Jag var bara så arg...på det där med Jessica och allt.

-Jag förstår, du gjorde av med din ilska. 

-Yes.

-Du, nu vet du hur jag känner mig.

-Vadå?

-Det här med Justin...och nu du och Jasmine.

-Ja, det gör ont. Specielt när ma ser henne med den idioten.

-Ja, det är svårt att se den man älskar med en idiot.

-...

-Förlåt...

-Jag måste lägga på nu, ska försöka sova. Ses på brölopet.

-Okej, godnatt.

-Godnatt.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är slutet nära. :(

Kommentera är ni söta1 :)

//CEMT

Chaz

Jessica hade sin vänner hemma hos oss, så jag höl mih utomhus på mig skateboard. Mörkret kom sent, så det var fortafrande ljust. Jag rullade ner för gatan utan att veta vad jag skule göra. Det pärlvita huset såg tomt ut, de hade flyttat. Det var rätt tråkigt, jag brukade alltid hälsa på dem, nu finns de inte där längre. Jag minns fortafarnde när jag nöstan dödade pojken. Det var inte mitt fel, han hade tur som klarade sig, men jag var fortfarande skamsen. Jag ruklade vidare förbi alla hus. Funderade på om jag skulle åka till Jasmine, eller kanske Alex. Jag har inte varit med Alex på rätt länge nu, iaf inte ensam. Justin och Jess har alltid varit med, och då har vi bara pratat om hennes sjukdom eller deras bröllop. Mest bröllopet, de verkar ha glömt bort cancern. Alex har inte det, och det sårar henne när vi pratar om det dumma brölloppet. Men kärleksparet verkar inte märka det alls. De är i sin egna värld där allt är perfect...så jävla perfekt och problemfritt. Jag stannade ilsket och kände för att skrika. Just nu var det sämsta tillfället att ha ett brölopp. Alex hade ju förfan cancer, hon kan dö om det inte botas på rätt sätt. Fattar de inte det? Fattar dem inte att det sårar henne, att hon har sia´dumma känslor för den där idioten? Jag suckade och rullade vidare. Jag tänkte åka till Alex, jag ville prata med henne...ensam. Utan Jess och Justin.

Hey, är det okej om jag kommer över? Jess har sina vänner hemma hos oss, och har inte lust att sitta bland en grupp fjortisar. ;)

Jag skickade smset och fick snabbt mitt svar.

Haha, självklart. Skulle nog behöva lite sälskap. Ser bara på nåt hemskt program om sniglar. Det är väldigt långsamt. ;)

Haha låter kul. Comming soon! :)

Jag klev rakt in i Alex hus. Hon var van med det, det fanns ingen anledning till att knacka på. Jag hittade henne i vardagsrummet där hon låg på soffan med en påse chips i handen och kollade på naturkanalen som idag handlade om sniglar.

- Tja, sa jag leende och hon satte sig upp och jag satte mig ner bredvid henne.

- Tja, svarade hon och räckte chipsen till mig. Jag tog en näve.

- Måru bra? frågade jag och hon nickade.

- Lögnare, suckade jag och hon såg på mig. Inte alls glad...sorgsen.

- Förlåt...jag bara, sa hon och begravde ansiktet i händerna. Hon grät sällan, hon var ju Alex. Alex gråter aldrig, speciellt inte offentligt.

- Det är okej att gråta vet du. Du är sjuk och jag vet vad du känner för Justin. Me du brde verkligen släppa honom, sa jag och lade en arm om henne. Hon började skaka svagt, men hon grät inte högt. Hon försökte verkligen att låta bli.

- Jag kan inte hata honom...jag kan bara inte, snyftade hon och torkade sig o ögonen.

- Jag förstår dig. Jag är väldigt arg på honom...men jag kan nog inte hata honom heller, suckade jag.

- Han är ju Justin..., sa Alex och jag nickade.

- Vår vän...

Vi satt och kollade på naturkanalen ett tag, tysta, tills min mobil plingade till och jag tog fram den. En bild från Justin. Jag öppnade bilden och stirrade på den. Var det...var det Jasmine som kysste Jess förra pojkvän? Alex såg också bilden och stirrade på den. Var Jasmine otrogen? That Bitch! Mobilen plingade till igen och jag läste Justin meddelande.

Såg dem på stan, tyckte du borde veta. Jag är ledsen bro. :(

Jag skickade tillbaka.

Jag förstår inte hur hon kunde göra så....tack...jag ska bara gå och hoppa från ett stup.

- Nej, du ska inte hoppa, sa Alex allvarligt.

- Nej sj'lvklart inte...låt mig bara...jag går ut...

Jag sprang ut ur huset och hoppade upp på min skateboard och började åka i full fart mot stan. På bilden stod de utanför HM, jag behövde bara skynda mig dit.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra! :) Kommentera är ni söta? 

//CEMT

Jessica

Jag stod ännu framför spegeln och fyllde på ed mascare när det ringde på dörren. 

- KOM IN! skrek jag så högt jag kunde, och skyndade på med mascaran. Sedan sprang jag ner för trapporna och möttes av en förväntande Bella. 

- HEEEEEJ! pep vi och sprang in i varandras famnar. Det var så länge sedan vi sågs sist!

Chaz var borta och jag hade hela huset för mig själv. Eller, inte riktigt, tjejerna skulle komma hit! Så länge sen jag hade en riktig tjejkväll. Så den här kvällen var välbehövd, kunde man säga. Dessutom skulle de alla bli över natten! Man kanske undrar varför jag inte skulle vara med Justin, min blivande man!, som alla andra kvällar och nätter..? Han har en spelning... Jag saknar honom som en tok! Tur att det bara 'r en... Nu kunde jag i alla fall ha kul med mina tjejer!

Bella och jag hann inte prata länge förrän Nora och Sophie kom. Nör vi hade kramats och hälsat på varandra kom alla andra en efter en. Zara hade med sig en sjukt fin blombukett, aaw hon är så söt! 

När alla var på plats gick vi till köket och gjorde tacos, det var så mysigt när alla hjälptes åt. Vi hade varit vänner hur länge som helst, men på senaste tiden hade vi haft jätte lite tid för arandra. Ändå var det alltid som förut när vi träffades igen, som om vi brukade träffas varje dag! Mina tjejer är de bästa i hela världen. Om man bortser från Justin såklart, men han räknas inte för han är gudomlig. Det var han som var huvudtemat också för våra konversationer, alla ville veta hur det hade gått till när han friade, vad vi hade för bröllopsplaner, vad vi brukade göra när vi var tillsammans... Precis allting ville de vets! Men jag klandrar de inte. Jag hade varit likadan om jag hade varit i deras situation. Och inte hade jag något emot att prata om min älskling heller, fick mig ju bara på bra humör. 

När vi var klara med förberedelserna tog vi våra tacos och satte oss bland en massa kuddar och filtar i vardagsrummet. Jag hade förberett med mysiga doftljus och tagit fram en massa sällskapsspel. Det var en tradition vi hade, alltid när vi träffades såhär ingick sällskapsspel, karaoke och filmer. Alltid.

Vi åt, spelade, skrattade. Jag hade verkligen saknat dessa tjejerna! Medan vi förde tillbaka all disk till köket kom jag på något som jag nästan hade glömt. Jag vände mig mot mina vänner.

- Ni, det är något jag skulle vilja visa er... log jag hemlighetsfullt. 

Allas ögon lyste upp och alla förväntansfulla frågor fick mig att skratta. De var så lättroade, mina tjejer. Jag gick fram till min walk-in closet med dem i släp tåg. När jag var framme vände jag mig långsamt mot dem igen. Jag bet mig i läppen, såg mina vänner i ögonen, innan jag långsamt öppnade dörren och stängde den innan någon annan hann komma med in. Det här skulle bli sp otroligt kul! Jag fnissade av förtjusning.

Alla drog efter andan när jag öppnade dörren ocg visade mig. Jag log. 

- Åååh, Jessica! 

- Så otroligt fin!

- Du ser ut som en prinsessa!

- Justin är så lycklig som har dig!

- Åh, UNDERBAR!

- Du är så vacker, jag tror jag dör!

Zara kom fram och skulle ge mig en kram, men jag backade ifrån henne.

- Neppeppepp! Ni måste vara försiktiga, den för inte förstöras! sa jag och gjorde stopp märke med handen. 

Zara slog sig för munnen, och bad om förlåtelse. Stackarn såg ut att nästan börja gråta. Min lilla käsnliga Zara... 

- Vänta lite så skall jag byta om, vi kan kramas sen! log jag. 

- Men Jess, allvarlig, du är vacker som en ängel. Du kommer att vara den vackraste bruden någonsin, sa Sophie, som hade varit tyst hittills, med djup och allvarlig röst.

- Vänta bara tills du gifter dig! skrattade jag, och vände sedan in till garderoben igen för att byta om.

Väl där inne strålade jag av lycka, jag hade världens bästa vänner och de hade äslkat min brudklänning. Ändå var det nog jag som älskade den allra mest, efter bröllopet skulle jag hänga upp den på väggen eller nåt. Jag hade verkligen hittat den perfekta brudklänningen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? :D Skönt att för en gångs skull inte behöva säga förlåt för att det tagit så länge att skriva. Därför får ni gärna kommentera, haha, vi blir så glada när ni gör det! Kommentarerna gör också så att vi vill skriva mera :D

Puss och kram sötnosar! :* // CEMT <3

Chaz

Jag åkte runt på stan på mig skateboard. Jag visste inte vad jag skule göra annars. Jess skulle gifta sig me dJustin...Jutsin som hade sårat henne...Justin som hade sårat Alex. Alex...jag hopas verklogen att hon blir frisk. Utan henne har jag bara Jess. Jag komer säkert få lov att förlåta Justin tillslut, men just nu hatar jag hono, fortfarande.

Jag åker förbi några affärer och stannade utanför ett skyltfönster som visade bröllopsklänningar. Det fick mig att tänka på Jess, På Justin...deras bröllop...det där jävla brölopet som de vägrar hålla käften om. De ska alltid prata om det...som om det Jusin gjorde aldrig hönde...som om Alex intye har cancer. De skratta bara, ler och tänker på sitt dumma brölop som både jag ch Alex hatar. Varför kunde de inte bara hålla tys? Förväntar de sig verkligen att jag ska le när svekfulla Justin och min älskade syster gifter sig? Förväntade de sig att Alex skulle skratta och glödjas över att den hon råkat falla för gifte sig med sin kompis syrra? 

Jag lämnade fönsyret och fortsatte mot parken istälet. Jag var trött på mina dåliga tankar. Jag ville göra något mer uppigande, som inte fick mig att tänka på brölopet. 

Parken ligger inte så långt bort. Så det gick snabbt för mig att ta mig dit. Jag stannade när jag kom till utanten av parken när jag hörde min mobil ringa. Jag tog upp den ur fickan och svarade.

- Det är Chaz.

- Hej Chaz, hur mår dina syster och din vän? Jag hörde att Alex har cancer, sa Jasmines röst i luren och jag blev å lite bättre humör. Jasmine fanns ju alltid kvar.

- Alex kommer bli bättre och Jess...hon mår...bra, svarar jag.

-Va bra. Jag hörde att de ska gifta sig. Sååå kuuul!

-Aha, svarar jag bara.

-Har du lust att hitta på något? Jag och Victoria ska till stan och shoppa. Du får hänga med om du vill, sa hon och jag suckade.

-Jag var nyss där, jag tänkte skate lite i parken.

-Men vi kan komma dit sen, vi har ju inte setts på såååå länge, sarade hon.

-Ja ni kan gärna komma hit. Jag saknar dig.

-Jag saknar dig med, vi kommer snart. Puss!

-Puss.

Jag sketade vidare lite i parken. Gjorde npgra trix tills jag hörde Jasmines röst bakom mig.

-CHAZ! Ropade hon glatt och sprang fram till mig och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka och drog in hennes ljuvliga doft. Vi kysstes och släppte tillslut varandra. Hon bar ett gult linne och ett par shorts. Hennes hår var uppsatt i en knut i nacken. Hon var verkligen snygg. Victoria stod bakom henne och log. Hon var Jasmines bästis och hon följde nästan altid med. Hon bar ett ljusblått linne och ett par ljusa shorts, och henes hår var utsläppt. 

- Kul att se dig, sa jag och log för första gången på länge.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att det blev bra! :)

Vi har inte haft så mycket tid för bloggen...prov och sånt vet ni! -.- Hatar prov, de är så jobbiga. Vi har nåt dumt engelskaprov i veckan. 

Kommentera är ni söta! :)

//CEMT

Alex 

Jag skulle få genomgå en massa behandlingar för att bli av med cancern i mitt huvud. De sa att det nästan var tur att jag blev påkörd, annars hade jag kanske uptäckt den när det redan var för sent. 

Jag skulle inte dö, bara förlora massor med hår. Men jag önskade att jag skulle dö istället.

Jess och Justin skulle gifta sig. De hade redan börjat planera för bröllopet. Jess ahde frågat mig om jag ville vara en brudtärna, fast jag sa nej för jag skulle antagligen hata klänningen och ja ... jag hatade Jess. 

Fast det var ju självklart. Självklart skulle Justin välja den vackra, feminina, svaga Jess att beskydda. 

Jag satt hemma och kollade på teve, fick inte vara lika fysist aktiv som jag var förut. Justin och Jess skulle ha sitt bröllop om bara några dagar. 

Den där fula, beigea klänningen hade jag slängt. Jag skulel ändå aldrig ha den på mig. 

Den där Alexkillen var ganska trevlig, han brukade komma med blommor och godis varje onsdag och fredag, och han tyckte det var synd att ajg slängde klänningen. 

Idag hade jag ingen lust att stanna hemma, jag behövde röra på mig, känna hur vinden slet i mitt hår. 

Så jag tog på mig en mörk outfit som reflekterade mitt liv just nu och stack ut för att åka skateboard.

Men för första gången, inte ens det hjälpte. 

Varför fungerade kärlek på det här viset? Varför kunde man bara inte glömma bort den man älskade så fort man vet att han aldrig kommer at bli din? Varför måste man bara älska honom mer? 

För första gången på flera år föll jag av skateboarden, jag landade i gräset vid trottoaren och låg bara där, död inuti. 

Jag hade inga krafter att ens gråta. 

__________________________________________________________________________________________   

Förlåt för att det blev kort, men jag tyckte att det var bra att avsluta där! 

Komentera, snälla! :D

//CEMT<33